fredag 27 april 2012
Måste fånga dagen
Känns som att en ny period i mitt liv börjat. Jag mår otroligt bra. Vad mer kan man önska? Det är liksom som om att alla mina känslor börjat snurra runt och blivit glada små regnbågsfärgade fjärilar. Jag vet plötsligt vem jag är. Och allt bara faller på plats. Det som faller bort, det faller bort. Visst känns det tungt ibland. Visst kan jag känna mig trött. Men det är inte samma sak ändå.
Jag är ju jag. Jag är en galning. Jag sjunger högt i bilen. Jag vill dansa på perrongen. Jag har kvar min syn. Jag har rött hår. I min lunga gror en maskros som är stor som min andra lunga. Vad ska man säga? Jag känner så mycket mer. Jag tillåter mig känna. Jag är fantastisk. Jag får vara euforisk åt vad jag vill, ingen säger åt mig.
Det skrämmer mig hur jag lät honom kväva mig. Jag trodde han skulle rädda mig från mina monster. Men jag fick slå ihjäl dom på egen hand. Sen höll han mig fast. När han försvann så försvann även mitt ankare. Det känns som att jag flyger. Jag svävar. Allt är så härligt och bra! Och jag tror inte det är en fas. Det känns som att mitt hjärta vuxit. Det känns som att självaste luften berusar mig.
Tänk om jag bli kär? Världen kommer implodera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)