Jahaaaaja. Idag var det klubbtävling på SRS. Jag red bara en klass, LA:2. Kingen var jätteduktig, men jag gjorde en del tabbar. Jag red kasst i förvända galoppen. Han som gått UNDERBART på framridningen i förvänd galopp. Nu tappade jag honom, ramlade fram lite med överlivet vilket innebar att han tappade rytmen och balansen. Men han är såååå duktig min fina fina kille! Lotta är helt lyrisk, hon har inte sett honom sen november, och hon bara gapade i måndags. "Vilken överlinje han har fått! maffig! vad tusan har du gjort med honom?!?!" Ööööhm, tränat mindre ;) Haha. Jag tror helt enkelt att han vuxit i huvudet, alltså mognat och funnit sig mer tillrätta. Han har ett inre lugn som han aldrig haft förut. och humör! Nu när jag blir arg på honom så surar han tillbaka och ger mig en känga. You go Kingen! Hahaha! Det är ju mycket bättre att han reagerar så, än förut när han blev så förtvivlad stackarn... Och så måste ju en herre på 173 cm och 700 kilo få lite tid att vänja sig vid sin kropp. Han har landat nu Kingen. Och han är helt underbar!
Jonas gav oss 63%. Det kändes okej ändå, även om Maggan blev chockad och trodde han hade räknat fel. Hon tyckte det såg "helt perfekt ut" som hon sa. Fast jag är nöjd med Kingen, allt var mitt fel idag. Både Maggan B, Maggan och Lotta tyckte att vi såg fina ut tillsammans och att ritten såg så enkel och harmonisk ut. Ett bra betyg! :D Han har verkligen börjat landa i galopparbetet också. Nu måste vi öva upp styrka, balans och elsticitet. I fredags lyckades vi göra ett rent byte!!! Vårat andra. Den här gången red jag galoppsluta diagonalt för att sen sitta till och tydligt lägga om skänklarna. Jag åkte nog fram rejält med överlivet, men det är en början. Nu satsar vi på första start med kandar, LA:6 i Eskilstuna nästa lördag... :S
Imorgon bitti är det upp och ringa till ögonkliniken, igen... Nu sitter Iriten i vänster öga. Det är på sätt och vis bra, då kanske man kan få igång en utredning. Men samtidigt innebär detta att jag kommer blir helt synrubbad fyra dagar före psykologitentan. Jag tror att jag skiter i att skriva den nu. Nästa tenta är om en månad, och nästa kurs ska det ju bara in en hemtenta. Det får bli så helt enkelt.
Jag var inne och tittade lite på bilder från Västerås... Deprimerande att inse att jag börjar missa en massa... Det finns så mycket jag skulle vilja vara med på. Allt! Tänk om folk snart ger upp? Att det inte är någon idé att fråga Emma, hon är ju ändå aldrig i Västerås... Jag saknar Wictor också. Samtidigt blir det jobbigt att alltid känna en viss press att bara vara med honom när jag är i Västerås. Jag vill inte ha dåligt samvete när jag spenderar en natt i min egen säng i min egen lägenhet helt ensam. För det har jag... Det är så mycket jag borde göra, men som jag inte kan. Inte blir det bättre av att börja jobba, samtidigt som det såklart är jättekul och spännande och nyttigt! Men just nu är det sån otroligt dålig tajming på allt...
Vem kan få det att gå ihop? Heltidsstudier, deltidsjobb, träna hästan, full tävlingstermin, pojkvän, social samvaro, pandla tolv mil flera gånger i veckan... Plus blindhet och ögonsjukdomar. Buhu stackars mig - jag vet att det är mitt egna val, alltihop. Men ibland är det motigt. Det funkar, men så fort nåt oförutsett händer så känns allt pissigt.
Nu dröjer det några veckor tills jag ser tangentbordets bokstäver igen. Ha det gött tills dess :p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar