Och du vet att hon är hos dig
och du räknar ditt hjärtas slag
du får hennes glaspärlekyss
och den gör dig så hopplöst svag...
Du lovar henne allt
du aldrig kan hålla...
Och du älskar henne
ända till september...
Jag är skräckslagen inför imorgon. Inte hjälper det att M ringer. Och ältar och ältar småsaker. Jag inser att han är inte den jag trodde. Han är naiv. Han har inte upplevt sådant som jag upplevt. Inte för att man behöver ha gjort det. Men han är fast i sig själv. I hans ögon finns bara hans värld. Då blir småsaker så offantligt stora. Det gäller att se saker ur andra perspektiv ibland.
Äääsch. Jag måste ta tag i det där. Han måste försvinna ur mitt liv. Han tillför ingenting. Och om det är något jag insett här i livet så är det att man måste sålla bort onödigheter. Gaaahblubb. Varfös ska vissa saker vara så komplicerade?
Då vet jag en sak i mitt liv som just nu inte är komplicerat ;) Kan inte säga så mycket mer än att han gör mig glad... Vad mer behöver man?
Mjooo jag undviker ämnet. Jag tänker inte tänka på det. Imorgon kanske dom kan säga något mera. Förhoppningsvis skrattar dom åt mig. Det skulle göra mig så otroligt lättad... Det räcker nu. Det räcker nu. tack tack det är bra så, nu har jag väl fått min beskärda del?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar