onsdag 7 april 2010

Lay down beside me...

Jag kan inte sluta lyssna på Paolo Nutinis album These streets från 2006.

Jag fattar liksom inte hur jag satt mig i den här utsatta situationen riktigt... Tänk att vara så galen i någon att man känner sig helt tom utan den. Det är läskigt. Men det är väl så det måste vara, man måste satsa lite för att det ska vara värt någonting. Jag har umgåtts med John nu dygnet runt sen... Skärtorsdagen. Tills imorse. Vi kanske borde akta oss så vi inte tröttnar. Samtidigt så mår jag inte alls bra just nu när jag sitter här ensam. Det finns plötsligt inget som tilltalar mig i den totala avsaknaden av någon annan, så som det alltid gjort. Fast denna regel gäller bara John ;) Sen får han stå ut med att jag beter mig som en idiot ibland, att jag överreagerar och överanayserar... Han vet varför.

Idag var vi i Flen och tränade för Maggan hela laget. Det gick så himla bra! Kingen hade musklat upp sig ännu ett steg tyckte Maggan. Det var det jag ville höra. En klok man sa till mig en gång att lycka bara finns om man tänker på den. Så idag har jag tänkt på den. Jag tänkte på den när jag red. Jag var tvungen att viska till Kingen att han var underbar, för det är han. Jag har inte bara en snäll och fantastisk häst, han är vacker och han passar mig perfekt... Hur bra får det vara?

Påsken spenderades i stockholm och i nyköping. Allt gick bra, men det är så stora kontraster. Ena dagen kryllar det av trevliga människor och små barn och andra dagen är det bara vi i familjen. Missförstå mig inte, jag är så glad att jag under hela min uppväxt haft sådan nära kontakt med min mormor och morfar, och mina föräldrar är toppen, min syrra är helt fantastisk. Men ibland kan jag sakna den där storfamiljskänslan, mostrar och morbröder, fastrar och farbröder, kusiner... Jag har ju kusiner men ingen under 40, det blr inte riktigt samma sak. Men nu finns ju Hampus, min lilla systerson ;) Han ska minsann få dras med sin moster!!!

Det kunde inte blivit en bättre påskhelg. Stockholm kanske inte är så illa ändå? Som beteendevetare borde jag försöka ändra mitt perspektiv i den här frågan. Skadad, jag är skadad. Eller snart rehabiliterad. Det beror på hur man ser det :)

When you're loving me, I'm loving you
I love the prowess in the things that you do
And it's your flawless soul that bleeds my stone
And when you're loving me, I'm loving you
and that's when we've got it goin' on,
oh goin' on

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar