Jag har sparat allt i gömda fack och låst, precis som du...

Jag vill verkligen ha en lägenhet! Jag har hittat en handfull som jag absolut kan tänka mig att köpa. Med bolån ligger månadskostnaden runt 3000-4000 kronor, känns så himla mycket mer värt än att betala 3200 för en lägenhet jag inte vill bo i... Som jag inte ens är i! Vill John sen flytta in i min lägenhet så är det fritt fram. Vill han bo kvar i sin lägenhet så är det också fritt fram :) Jag borde sitta med hemtentan nu. Ska ta ett ryck till snart och sen blir det sängen. Måste bara kolla lägenheterna en gång till... Eller två.... Eller...

Låt mig vara en lycklig idiot. Jag ritar upp världen på en pappservett. Allting verkar klart, allting verkar lätt. Låt mig aldrig någonsin höra vad dom viskar, vad dom tycker om mig... Jag vill la la la lalla på en sprucken trästol på ett fält av oklippt gulnat gräs. Jag vill bara vara. Låt mig vara en lycklig idiot!

Imorgon ridborgarmärket som paus i pluggandet. På söndag tävling som paus i pluggandet. På måndag pluggande som paus i pluggandet och sen inskick. Hej och hå :) Jag bryr mig inte om bekymmer. Jag är en lycklig idiot.

I walk through the fire if that is what it what it takes to take me even higher.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här egentligen. Ville bara skriva av mig. Har haft en riktig hästfylld helg med ponnydressyr hela lördagen och tävling för mig själv hela söndagen. Lördagen var en enda lång väntan och undran över en massa frågetecken. Men de löste sig till slut så det blev okej. Ibland förstår jag liksom bara inte vad han menar och misstänker det värsta och allt blir kaos. Och det värsta är att jag ofta har ganska rätt i vad jag tror att han menar. Men allt löser sig. Vi löser allt. Det vet jag. Jag älskar honom.

Idag vann vi med laget =) Med över 20 poämg. Jag och Kingen placerade oss individuellt också, en andraplats och en delad fjärdeplats. Trots att allt har känts tråkigt och jobbigt inför det här så blev det, som alltid, så himla kul! Alla är så otroligt trevliga och det är ju superkul att rida i lag. Hoppas vi kan rida division II i höst. fast då ska ju jag vara borta massa veckor... Men men. Nu håller vi tummarna för att vi kan göra om samma sak på Stjärnholm nästa söndag :D

Innan dess SKA jag ha lämnat in både specialpedagogiken och PGF:en. Sen har jag fyra stenhårda dagar för att avsluta autismspektrums-tentan. SEN FÄRDIG OCH SOMMARLOV UTAN ÅNGEST!!!!!

I love the prowess in the things that you do.

Idag är jag bara helt nostalgisk över vad jag kommit på och vad jag känt. Vad jag lärt mig och vad jag upptäckt med mig själv. Ibland ser man saker tydligt. Jag ser vad jag ser och jag hoppas det är samma sak på andra sidan.

Livet blir aldrig detsamma utan honom nu. Nu har han fastnat hos mig, i allt jag gör. Hindsight bias eller inte, jag tror ändå att jag visste den där kvällen... Eller? Jag gjorde fel, egentligen. Jag bröt mot regler och moral. Och det blev helt jävla fantastiskt bra.

Ibland blir jag rädd. Rädd för allt som hänt mig, för allt jag känt och för allt jag gått igenom. Kanske är jag stark, antagligen inte. Man bara gör det man kan. Jag är feg, jag är lättskrämd, jag är lite lat ibland. Men när någon säger att jag ska bli blind, då sätter jag mig inte ner och väntar.

Ändå är jag bitter. Bitter över att leva i min trasiga kropp, med diabetes, dåliga blodkärl, gråstarr, irit, ögon som nästan blev blinda. Ibland blir jag så bitter och frustrerad att jag vill skrika. Men å andra sidan är livet så jävla underbart. Och jag är glad för allt som hänt mig, gott som ont.

John är det bästa som någonsin hänt mig vågar jag påstå. Han kan lätt bli det värsta som någonsin hänt mig, och det skrämmer mig. Jag är feg, lättskrämd och lite lat. Men jag sätter mig inte ner och väntar. Jag lever och jag andas. Jag njuter. Jag skrattar och jag gråter, jag surar och jag är lycklig. Allt i en enda salig röra. Så ser mitt liv ut just nu och jag skulle inte byta det mot någonting.

Jag skulle inte byta det mot någonting alls.

Uuuurk...

Det var ett tag sen jag skrev här. Helmot den lilla shetlandsponnyn fick åka hem för han hostade en hel del. Istället hämtade jag hem lilla Jersey av Friheten, en svart vallack på 100 cm. Ett riktigt busfrö, 6 år gammal. Det fungerar jättebra. Han är en riktig liten personlighet den där. Mamma och pappa har varit och kikat på honom och vi körde en sväng. Kingen bossar med honom och jag tror han är lite avundsjuk. Men Kingen är ju love of my life, så han kan vara lugn =)

I natt fick John ringa ambulansen. Jag var helt väck. Tydligen så hade jag bettet mig lite konstigt och sen bett honom ha koll på mig. Sen tryckte jag ett paket druvsocker men blev ändå okontaktbar. Jag minns att han försökte få i mig saft men jag vägrade. Han sa att jag tittat upp ibland men inte svarat på tilltal. Och när jag väl tittade upp så rullade mina ögonvitor fram. Stackars John... Han måste blivit så rädd. Jag är så glad att han finns, jag är så glad att han var här. Jag minns att plötsligt är det tre grönklädda personer i Johns lägenhet. Tydligen hade de gett mig 4 glukossprutor när jag börjar minnas. Då fick jag sitta upp och äta lite mackor, men de ville mäta igen innan de åkte. Jag mådde rätt bra och ville inte följa med. Men sista gången de mätta blodsockret hade jag sjunkit ner till 2,4 och kände av insulinkänning igen. Så då gav de mig resten av glukoset och så fick jag följa med in. Inne på sjukhuset steg blodsockret och jag fick åka hem vid 8. Skönt...
Diabetes är en mycket märklig sjukdom. Suck. Nu ska jag mäta sockret flera gånger om dagen för att få lite koll igen. Låg på 9 när jag lämande sjukhuset och nu hade jag sjunkit ner till 4,6. Så inget insulin för min del. Jag äter potatisgratäng med bearnaisesås och är ganska nöjd :)

Har leasat bort hästarna idag. Jag är lite darrig än så det var lika bra. Jag som skulle träna WE idag och shoppa presenter och plugga en massa... suck...