Gnälllllll

Jaaaa hej det är gnällspiken igen. Men här kan jag ju gnälla med lite gott samvete, ingen måste läsa.

Läste mina antagningsbesked idag och plötsligt känns allt väldigt väldigt tungt... Hur ska jag klara av det? Vad fan har jag gett mig in på? Och till vilken jävla nytta...?

Jag känner hur energin börjar ta slut. All missad sömn tar ut sin rätt. Jag känner mig trött, hängig, sjuk, har ont i huvudet och börjar känna mig smått deprimerad, smått störd, smått negativt inställd till precis allt.

Tänk vilka småsaker man kan ta för givet. Som att sova sju timmar i sträck. Eller somna direkt när man lägger huvudet på kudden. Eller kunna sitta på en stol under en hel måltid. Se på tv och inte ha ont.

Jag skiter i diabetesen. Den stör mig inte så mycket egentligen. Jag skiter i döden. Men jag kan inte på några villkor acceptera att leva resten av mitt liv med smärtor som inga mediciner rår på.

Jag är smått desperat nu. Och jag fick remiss idag, ska på datatomografiröntgen först i augisti... Man kan ju kräkas för mindre. Nu väntar jag bara på ryggröntgenremiss. Vad gör jag om röntgen visar att jag har ankyloserande spondylit? Eller Wegeners granulomatos ?

ur att Kingen är frisk och underbar. För jag är så långt från underbar man kan komma. Jag måste vara en riktig vagel i ögat just nu.