Rookiesar på plats!!!

Totalt jävla utmattad. Det blir sängen före 22 ikväll. Men totalt jävla roligt!

Intro intro intro... Massa information. Men jag tror det blev bra. Jag hoppas vi får bra med folk till förfesten imorn. Det kommer bli grymt! Känns jäkligt skönt att helt lägga alkoholen på hyllan dom här veckorna. Det gör mig ingenting. Tvärt om känns det bara ännu roligare.

Jag saknar dock Kingen och Kitty. Men snart kommer Kitty hit ;) Och sen storbjässen.

Ursäkta inlägget. Nu ska jag däckaaaaaaaaa!!!

Maktlös

Totalt jävla maktlös. det är det värsta. Att inte kunna göra något direkt aktivt.

Hela min värld är uppochner. Jag vill bara krypa ihop i soffan här hemma och stanna här. Jag vill inte åka någonstans. Jah vill inte flytta till västerås och lämnas ensam med tankarna, oron och ångesten. Men jag vill inte fastna här...

Jag vill bara att allt ska bli som vanligt igen. 2006. Det var ett bra år. Innan döden och sjukdomen kommit...

Ingen bra dag

Nej som vanligt. Bara massa oro, frågetecken och beslutsångest. Kommer jag ens klara av att flytta till Västerås?

Jag mår lite illa. Det börjar kännas övermäktigt. Bröt ihop lite i väntrummet idag, så syster Ewa satte mig och mamma i ett eget väntrum. Jag vill inte bli blind. Men känns inte lovande... Tydligen brukar man behandla akut om man har några dåliga blodkärl, och jag har 20 gånger så mycket... Nu är det bara att vänta. För varje dag som går utan att jag blir sämre desto bättre. Vänta och laserbehandla och verkligen sköta min diabetes.

Så nu blir frågan om jag verkligen klarar av rookieveckorna... Ingen alkohol, såklart. Men jag måste ha sömn också för att värdena inte ska stiga. Jag vet att jag på söndag måste förklara för alla hur läget ligger... Vet inte om jag klarar det utan att bryta ihop... Jag får hoppa över elba-festen. Det är mycket jag får skippa...

Jävla helvete vad orättvisst det känns. Visst - jag är inte döende. Men ett liv som blind, utan min älskade Kingen, det är inget liv värt att leva....

Sista lediga helgen

Japp, det är den sista lediga helgen på länge. På måndag börjar jobbet - igen. Fast bara fyra dagar. På torsdag är det sista lektionen för Maggan på väldigt länge... Tråkigt. Men det ska bli skönt att flytta honom. Om det nu går...

Igår var det kräftskiva här. Vad skulle vi göra utan Ramon? Honom kan man skratta åt en hel kväll ;) Observera ÅT inte MED hahahah! Gott med lite kräftor. Det allra godaste var chokladparfait som mamma gjort, den var sanslöst god!!!

Idag har jag haft Kitty eftersom mamma och pappa är på min kusins bröllop. Jag slapp ;) Förutom det har jag ridit både Kingen och Latizia. Kingelingen var så duktig så. Mina älskade lilla bäbis... Vi travade bommar och kantarde lite på utebanan. jag gjorde samma sak med Latizia men hon var piggelin! Hon har stått några dagar. Så fort jag klämde i med en skänkel lite kraftigare så sänkte hon huvudet och studsade lite. Så man fick passa sig! En skänkel för mycket och hon hade gjort en riktig rodeo hahahaha! tack vet jag vallacker ;) En speciell vallack ;) Min fina pojke! Han ville kela i hagen och skulle blåsa mig i ansiktet och slicka mig på kinderna :D

Det är jäkligt tungt att tänka på att jag kanske blir blind. När spm helst. Det är som att ha två tickande bomber istället för ögon. Jag har inte riktigt fattat det än. Korta stunder sjunker det in - och då vet jag inte vart jag ska ta vägen. jag är rädd. Riktigt rädd...

Tiden går fort...

Nu var det länge sen det skrevs här! Hela jäkla sommaren har ju gått. Fast vilken kass sommar... Inte mycket roligt med den. Det gäller att ladda inför hösten istället. Snart rookieveckor och det börjar kännas nervöst...

I veckan var det dressyrläger på Smedstorp. Helt underbart! Underbara människor, underbara hästar och underbar träning ;) Maggan red Kingen och testade lite galoppombyten. Men Kingen kan inte juuuu... Men ett par fick de till. Och jag lyckades med ett rent dagen därpå!!! :D Sakta men säkert kommer han att förstå, det är bara att leka fram det nu och ha lite tålamod. Min 700-kilos guldklimp!

Ryggen har varit bättre och benen går det upp och ner med. Jag tror att jag har vant mig vid smärtan litegranna. Sömnen börjar ordna upp sig. Och bihåleröntgen kom tillbaka normalt. Visst finns det oro kvar för någon annan sjukdom men jag har i alla fall inte wegeners granulomatos. Men fler tester väntar antar jag...

Så när man tror att man kan pusta ut... Så börjar jag se lite dåligt på höger öga. Fick träffa min ögonläkare idag (han är så sinnessjukt SNYGG!!!! och så sitter han och tittar en i ögat, håller upp ögonlocken och luktar underbart... Grrrrr hahahaha!!!) I alla fall... På höger öga kunde jag knappt se andra raden uppifrån. Aron tittade och tittade och efter ett tag fick jag följa med in i Elinas rum, hon är specialist på diabetes-ögon. Hon tittade och tittade och sen tog dom in en tredje läkare... Tre läkare som pratar läkartermer sinsemellan med bekymrade miner... Man förstår utan att förstå deras fackspråk.

De hivade in mig på laserbehandling direkt. På vänster öga. På höger öga är gula fläcken svullen och kan inte laserbehandlas förräns det är åtgärdat. På onsdag ska jag in igen för kontrastfotografering, de sprutar in kontrastvätska i armveckets blodkärl och sen fotograferar de ögat. Det kommer bli många laserbehandlingar. Diabetesen har alltså gjort att massa nya blodkärl bildas i mina ögon, som mattor. Dessa blodkärl spricker lätt.

Spricker de på fel ställe blir jag blind.

Klarar jag en månad framåt så är chansen större att jag inte blir blind.

Blind. Man kan inte rida om man är blind. Inte på samma sätt. Inte ut i skogen, inte utan ledare.

"Jag vet att det är oroande att höra, men jag måste ju berätta för dig att det här inte är bra. Det ser inte bra ut..."

Jag ringde mamma och bad henne hämta mig. Och då liksom sköljde allt över mig. Jag tror inte jag fattat det riktigt än. Snart kan jag vara blind. Bara sådär. Blind. Det räcker nu. Nu räcker det. Ge mig en sjukdom jag kan bota, bekämpa. Vad som helst...