Ischoklad

Idag har jag inhandlat ischoklad och lagt i min finfina glasburk. Jag har varit på seminarium. Jag har lunchat med Emelie, Sofie, Frasse, Lärka och Henrik. Nu har jag insulinkänning och vill döda min bukspottskörtel. Jag har ridit Kingen ut i mörkret och sen hoppade vi lite i ridhuset :D Har fixat så jag kan åka hem nästa helg. Fredag blir det gamla stan och shopping, Lördag blir det horse show på globen och sen åker vi till Jönåker. Kommer tillbaka på tisdagen.

Ibland hatar jag verkligen att vara diabetiker. Att man måste tänka. För någon som levt med ohälsosamt förhållande till mat sen jag var 15 är det fasiken inte det roligaste. Och jag hatar att man inte bara kan äta vad som helst när som helst utan att behöva sticka hål i magen, Och jag hatar att äta när jag inte vill, som nu när jag har insulinkänning. Så jag ignorerar den.

Jag har egentligen haft en toppendag. Uträttat mycket. Haft det helt fantastiskt i stallet. Men nu känns allt bara tråkigt... Kryper närmre och närmre tangentbordet och förbannar mina ögon. Jag hatar den här känslan när jag känner mig ledsen och deppig och nästan gråtfärdig utan att veta varför. En liksom molande känsla av att något är fruktansvärt fel. Men jag tror bara att det är min nyfunna rädsla för ensamhet. Inte vet jag...

...men du har så svårt att vara ensam, så du går till lilla mig. Men en dag försvinner jag ur dina ögon som en svår jobbig grej....