Dålig magkänsla.

Jaha då missade jag parkeringstiden med en kvart och fick 400 kronor i böter. Precis en sådan grej som jag inte behöver nu. Nej nej nej. NEJ. Men fuck it. Snart får jag en egen parkeringsplats. Så det så.

Sånna som vi bara drömmer på...

Ibland önskar jag att jag var den vackraste kvinnan som gått i regn utan skor. Jag har faktiskt skapat en egen relation till denna underbara man vid namn Peter Lemarc. Det borde vara förknippat med en viss person, men det är det inte alls. Ändå kan jag inte låta bli att ibland fundera på hur han har det. Hur hårt sårade jag honom egentligen? Gråter han fortfarande? Kommer han någonsin hitta tillbaka till sig själv och komma förbi sitt handikapp? Hans mål var att göra det innan han fyller trettio. Men den 2:a januari 2011 närmar sig med stormsteg. Och varenda fiber i min kropp vet att jag gjorde rätt som lämnade honom. Jag vet att jag gjorde rätt för min egen skull. Han var inte mitt problem att lösa. Man kan stötta en människa men man kan inte lösa deras problem åt dem. Precis som John nu kan stötta mig och finnas här för mig. Men han kan aldrig någonsin lösa mina problem. Det måste jag gör. Jag måste göra det åt mig och för min egen skull.

Jag behöver såklart hjälp. Men det är mina monster och mina mardrömmar. Ingen annan ser dom, ingen annan kan skrämma bort dom åt mig.

Nu är jag taggad på att flytta ihop med Kärleken i mitt liv. Det kommer bli underbart och ibland jobbigt. Precis som allt är och allt ska vara. Det är ändå något som gör att jag känner mig så säker på att allt vi gör är rätt. Allt vi gör är fruktansvärt rätt. Och några saker blir fel. Men oj vad jag älskar honom! Nu ska vi flytta, packa upp våra saker i vår lägenhet, måla om i vår lägenhet, tapetsera, köpa blommor... Och bara vara vi. För vi är bäst.

Den här kvällen var ett helvete precis som igår kväll. Men nu är det slut på helveteskvällar med misstag och nerklankande på mig själv. EN mycket god vän till mig har redan meddelat att hon hoppat ombord mitt tåg och det känns otroligt bra. Det finns riktiga vänner där ute :)

Var en galning
var naiv
det är det som håller oss vid liv.

Jag satt där i smyg och såg på hur du grät.

Ja nu måste det bli ändring på det här. Jag skrämmer mig själv och jag skrämmer John. Jag är helt utsugen på energi. Det går bra till en viss gräns men när det väl rinner över är det rejält... Och då känns allt meningslöst. Att kämpa, att hålla ihop allt, att orka, att andas och att leva... Jag vet att det inte är så. Jag har fler skäl än någonsin att leva. Men energin räcker inte till. Jag har nått den kritiska punkten där jag bara vill ge upp. Men hur ger man upp? Det går inte. Men jag orkar inte. JAG ORKAR INTE. Jag är fast. Det finns ingen utväg.

Det ända jag kan göra är att kämpa på och försöka hålla ihop mig själv i ett stycke. Jag kan lyssna på Johns kloka ord och jag kan försöka att tänka positivt. Jag kan försöka att inte hata mig själv, att inte belasta mig för allt ont, inte anklaga mig och inte ha dåligt samvete för allt.

Jag ska börja säga nej. NEJ jag har inte energi att umgås med dig. NEJ jag har inte energi att ställa upp för dig. NEJ. NEJ. Inte nu. Jag kommer ta igen det tusenfalt. Jag måste inse att dom jag vill ställa upp för bara är värda att ställa upp för om dom finns kvar när jag kravlat mig ur denna tunnel. De vänner som lämnar mig när jag inte orkar vara dem till lags är inte värda mig. Jag försöker banka in det i min skalle. Försöker att inte banka på min egen kropp eller själ bara för att jag inte orkar. Jag försöker att inte må så dåligt och få så dåligt samvete när jag inte kan, eller orkar, ställa upp.

Jag ska försöka tycka om mig själv. Jag ska verkligen försöka och jobba på det. Och jag kommer lyckas. Med Johns hjälp klarar jag allt. Jag behöver lugn och ro och ledigt. Det kan jag inte få. Inte än på länge, inte ens en hel dag utan måsten. Men nu är det så det är. Jag ska bita ihop lite till. Om det finns ett karmakonto kommer jag få igen så mycket. Och om det inte finns så har jag i alla fall vunnit mig själv och min egen respekt och så kommer jag inse vilka människor som verkligen är värda min tid och energi.