Inte så ofta man minns hela drömmar... Men jag drömde att jag och ett gäng västeråsare av någon konstig anledning var vid rinkebysjön i Jönåker. Vi satt på en stor sten på en ö där (finns ju inga öar där på riktigt, men men). Då får Ola syn på Lärka, som är på stranden tillsammans med massa hudiksvallare. Ola slänger upp sin handdator, och konstaterar "Ja det är Lärka, han skriver här att dom är påväg till nyköping eller Eskilstuna, men att dom inte bestämt sig". Sen helt plötsligt är vi i en sal på skolan. Det är faddermöte. Jag har tagit fram en lista för att skälla på faddrarna. Alla får en kopia av listan. "Det här saknar ni för att uppvisa civilkurage!" Gormar jag och börjar läsa från listan; "THE SWING, RYTHM IN THE BLOOD, SHAKE YOUR BOOTY!!!" Osv osv. Jag rabblar massa engelska uttryck som har med dans att göra. Helt plötsligt är jag ensam i en tentasal och alla faddrar och rookiesar väntar på mig på andra sidan skolan. Madde ringer och säger att jag måste springa. Men jag har högklackat och det är typ potatismos i alla korridorer. Alla glor på mig när jag klickar och skvätter mig fram genom potatismoset i ilfart. Jag kommer ut på skolgården där mattanter serverar mat i små bås, och tänker "fan jag måste äta". Jag grabbar en kycklingklubba och äter upp den. Sen får jag tag i en tallrik med dillstuvad potatis som jag äter medan jag springer, i potatismoset. Jag hinner kasta tallriken innan jag springer in i ett varuhus, rundar en vagn med pallkragar och där står alla faddrar och rookiesar och applåderar.
Sen vaknade jag. What the fuck!?!?!
onsdag 23 september 2009
måndag 21 september 2009
Paradiset
Här är Kingens nya hage ;) Han går därute, fast det ser man inte. Myspysen. Idag blir det ett träningspass med honom. Jag ska leta reda på tränare snart också. Jag tänkte testa Ingelas tränare, kanske höra av mig till Ylva på hallsta också. Henne gillade jag, men man måste ju testa mer än en gång.
Nu Ska jag laga lunch och läsa lite i min ena bok. Intressant men tungjobbad...
söndag 20 september 2009
Flytten klar
Nu står Kingen på plats i sitt nya stall. Allt har gått bra, han verkar trivas med Snappen hittills. Vi har hunnit ta våran första ridtur och allt. Imorn blir det nog några varv på någon utav utebanorna. Är lite orolig för morgondagen när Natali ska ta ut för första gången. Fast hon är nog mer van vid hoppande spattiga hästar än vad jag är. Så det är nog ingen fara. Men hönsmamman vaknar i mig. Min lilla plutt ("är han 180?"). Inte riktigt va... Men han tror nog det själv ibland.
Imorn ska jag sätta igång med plugget. Skönt att komma in i lite rutiner nu efter rookieveckor och hästflytt. Nu börjar den strukturerade vardagen :p Hell yeah. Börja träna upp Kingen lite också. Dom där bytena ska sitta nån jäkla gång!!! (Vi har ju dock gott om tid... Men ändå!)
Min kära syster ringde och sa att jag inte skulle bli medvetslös. Så nu vet jag det ;) Hehe... Bara ett par veckor kvar nu till nästa laserbehandling och då tror han att jag är utom fara för att bli blind. Jag hoppas på en irit snart så jag får dreggla lite på min andra obehagligt snygga ögonläkare... Grrr hahaahah!
Nu sooooova. Som en äkta pensionär. God natt!
Imorn ska jag sätta igång med plugget. Skönt att komma in i lite rutiner nu efter rookieveckor och hästflytt. Nu börjar den strukturerade vardagen :p Hell yeah. Börja träna upp Kingen lite också. Dom där bytena ska sitta nån jäkla gång!!! (Vi har ju dock gott om tid... Men ändå!)
Min kära syster ringde och sa att jag inte skulle bli medvetslös. Så nu vet jag det ;) Hehe... Bara ett par veckor kvar nu till nästa laserbehandling och då tror han att jag är utom fara för att bli blind. Jag hoppas på en irit snart så jag får dreggla lite på min andra obehagligt snygga ögonläkare... Grrr hahaahah!
Nu sooooova. Som en äkta pensionär. God natt!
torsdag 17 september 2009
Vad är det med mig...?
Jag börjar ju undra. Känner mig som ett känslosamt vrak. Typ. Allt blir så jobbigt. Ringde mamma och skulle beklaga mig lite, men hon betedde sig skumt. Sen ringde hon upp och sa att hon inte kunnat prata eftersom morfar suttit bredvid och tydligen har dom gett mormor fel medicin på korttidsboendet... SUCK! så dom fick köra in henne med ambulans. Så mormor ligger på sjukan. Hon mådde bra men behövde observeras. Då kände jag mig så jäkla självisk.
Men jag vet inte. Jag tycker bara att allt är så sanslöst jobbigt och tungt just nu. Kanske en rekyl från allt som hänt under våren och sommaren. Känns som om jag först nu kan stanna upp och tänka efter.
Så ikväll fattades det två beslut. Jag hoppar av min extrakurs. Den kan jag lika gärna läsa nästa år. Beslut två blir att inte åka till vimmerby den 3:e. Det funkar liksom inte. Jag ska ju vara borta helgen efter. Jag orkar inte...
Jag är så trött på allt åkande och farande.
Lördag - till nyköping
Måndag - till Västerås
Onsdag - till nyköping
Torsdag - till Västerås
Fredag - till nyköping
Lördag - till Västerås med hästen...
Sen är det väl slut på flängande hoppas jag... Det kanske är det som känns lite jobbigt eftersom jag inte kommer kunna åka hem så mycket. Jag har liksom inte samma trygghet här. Framförallt har jag ingen här som vart med mig på den här fördjävliga resan. Jag känner mig ensam här. Jag vänjer mig väl snart. I guess.
Man som sagt. Ett känslomässigt vrak. Jag liksom pendlar i humör som en jojo. För visst käns det underbart att Kingen kommer hit igen. Visst känns det så jävla skönt att börja om med ett eget liv igen. Men tryggheten... Tänk om jag får världens insulinkänning och svimmar. Vem hittar mig då? Vem tar Kingen om jag blir sjuk? Vem skjutsar mig till sjukhuset vid nästa irit? Tänk om jag får svininfluensan och kanske måste läggas in, eftersom jag är diabetiker...? Vem tar hand om Kingen då? Jag vet, jag vet, jag vet... Allt löser sig. Men just nu känns det som om det är mycket mörka moln på himlen bara.
Jag känner mig som en jävla gnällspik. Men jag behöver skriva av mig lite ångest. Imorn kanske det känns bättre...
Men jag vet inte. Jag tycker bara att allt är så sanslöst jobbigt och tungt just nu. Kanske en rekyl från allt som hänt under våren och sommaren. Känns som om jag först nu kan stanna upp och tänka efter.
Så ikväll fattades det två beslut. Jag hoppar av min extrakurs. Den kan jag lika gärna läsa nästa år. Beslut två blir att inte åka till vimmerby den 3:e. Det funkar liksom inte. Jag ska ju vara borta helgen efter. Jag orkar inte...
Jag är så trött på allt åkande och farande.
Lördag - till nyköping
Måndag - till Västerås
Onsdag - till nyköping
Torsdag - till Västerås
Fredag - till nyköping
Lördag - till Västerås med hästen...
Sen är det väl slut på flängande hoppas jag... Det kanske är det som känns lite jobbigt eftersom jag inte kommer kunna åka hem så mycket. Jag har liksom inte samma trygghet här. Framförallt har jag ingen här som vart med mig på den här fördjävliga resan. Jag känner mig ensam här. Jag vänjer mig väl snart. I guess.
Man som sagt. Ett känslomässigt vrak. Jag liksom pendlar i humör som en jojo. För visst käns det underbart att Kingen kommer hit igen. Visst känns det så jävla skönt att börja om med ett eget liv igen. Men tryggheten... Tänk om jag får världens insulinkänning och svimmar. Vem hittar mig då? Vem tar Kingen om jag blir sjuk? Vem skjutsar mig till sjukhuset vid nästa irit? Tänk om jag får svininfluensan och kanske måste läggas in, eftersom jag är diabetiker...? Vem tar hand om Kingen då? Jag vet, jag vet, jag vet... Allt löser sig. Men just nu känns det som om det är mycket mörka moln på himlen bara.
Jag känner mig som en jävla gnällspik. Men jag behöver skriva av mig lite ångest. Imorn kanske det känns bättre...
onsdag 16 september 2009
Dumma rygg, dumma sjukhus...
Dagen började så bra. Vi gjorde klart grupparbetet, med några inslag av muränor här och var. Det var skönt. Sen åt jag lunch med min favorit-krambjörnsEmelie. Myspys. Härligt att få tjattra lite om ditt och datt. Sen började ryggen krångla på bilfärden hem... Jag ringde till sjukhuset för att kolla hur länge labet hade öppet. Det var till fyra så allt var lugnt. Jag kom hem till Jönåker och hann äta en macka och sträcka ut ryggen några sekunder. Åkte till sjukhuset, vilket är psykiskt jobbigt. Särskilt när man ska ta massa prover... Inte för provtagningens skull, men det är så jobbigt med att vänta... Vad visar svaren? Vad betyder svaren? Hur går vi vidare nu? Knallar in kvart över tre. Och möts av en låst dörr. "Öppet till 15". Fan...
Nu måste jag ladda om. Igen. Jag är så trött och slut och sliten nu känner jag. Jag kunde verkligen inte hålla tillbaka tårarna.... Ge mig en sjukdom jag kan bota. Hej och hå, borde vara tapper, borde vara glad att allt inte är värre BLA BLA BLA. Vad jag än borde så är jag trött. Och orolig. Jag är inte rädd för att dö. Jag vill inte dö, jag har så otroligt mycket kvar i livet jag vill göra. Jag vill inte dö. Men jag är inte rädd för döden. Men jag är rädd för att få en diagnos som kommer innebära livslång smärta utan lindring eller bot. Det är jag rädd för... Riktigt jävla rädd. För jag tror att om det händer, då kommer jag inte vilja leva. Som jag kände i somras. Då vill jag inte leva. Det var ändå bara ett par månader med smärta och sömnlöshet...
Jag vet att jag inte ska gräva ner mig. Och jag är bara överkänslosam just nu. Trött, frusen och grinig. Jag börjar känna mig stressad också. Nu vill ja att september ska vara över.
Efter sjukhuset masade jag mig till hästen och kände mig oinspirerad. Men jag blev glad att se honom. Min finaste... Julia kom och hon skulle hoppa. Så då gjorde jag och Kingen det med ;) Andreas byggde upp en studs, en låg studs. Vi började med ett hinder och jag var skitnervös... Men tillslut hoppade vi fyra i följd!!! Han var duktig och blev taggad och glad. Jag blev så stolt över mig själv att jag vågade!!! Och jag blev inte ens helt skakig, bara liiiite smårädd. När kärleken nattats och fått kvällshö åkte jag hem. Då hade jag fått ett fint sms som gjorde mig glad och som jag verkligen behövde just då. När jag kom hem tog jag mig i kragen och bakade muffins och en sockerkaka till styrelsemötet. Lagade svampomelett och hann se på lite idol. Dagen slutade med andra ord helt okej.
Trots att det är kallt som fan här. Och ingen ved. Så det blir ett par extra filtar. Tyvärr gör ryggen fortfarande väldans ont. Men lite sömn ska jag nog lyckas få. Det är så ensamt här bara. I min lägenhet är det okej att vara själv, men här känns det så tomt... Jaja.
Blir nog sängen nu. SOOOOOVAAAAAAAAA :D
Nu måste jag ladda om. Igen. Jag är så trött och slut och sliten nu känner jag. Jag kunde verkligen inte hålla tillbaka tårarna.... Ge mig en sjukdom jag kan bota. Hej och hå, borde vara tapper, borde vara glad att allt inte är värre BLA BLA BLA. Vad jag än borde så är jag trött. Och orolig. Jag är inte rädd för att dö. Jag vill inte dö, jag har så otroligt mycket kvar i livet jag vill göra. Jag vill inte dö. Men jag är inte rädd för döden. Men jag är rädd för att få en diagnos som kommer innebära livslång smärta utan lindring eller bot. Det är jag rädd för... Riktigt jävla rädd. För jag tror att om det händer, då kommer jag inte vilja leva. Som jag kände i somras. Då vill jag inte leva. Det var ändå bara ett par månader med smärta och sömnlöshet...
Jag vet att jag inte ska gräva ner mig. Och jag är bara överkänslosam just nu. Trött, frusen och grinig. Jag börjar känna mig stressad också. Nu vill ja att september ska vara över.
Efter sjukhuset masade jag mig till hästen och kände mig oinspirerad. Men jag blev glad att se honom. Min finaste... Julia kom och hon skulle hoppa. Så då gjorde jag och Kingen det med ;) Andreas byggde upp en studs, en låg studs. Vi började med ett hinder och jag var skitnervös... Men tillslut hoppade vi fyra i följd!!! Han var duktig och blev taggad och glad. Jag blev så stolt över mig själv att jag vågade!!! Och jag blev inte ens helt skakig, bara liiiite smårädd. När kärleken nattats och fått kvällshö åkte jag hem. Då hade jag fått ett fint sms som gjorde mig glad och som jag verkligen behövde just då. När jag kom hem tog jag mig i kragen och bakade muffins och en sockerkaka till styrelsemötet. Lagade svampomelett och hann se på lite idol. Dagen slutade med andra ord helt okej.
Trots att det är kallt som fan här. Och ingen ved. Så det blir ett par extra filtar. Tyvärr gör ryggen fortfarande väldans ont. Men lite sömn ska jag nog lyckas få. Det är så ensamt här bara. I min lägenhet är det okej att vara själv, men här känns det så tomt... Jaja.
Blir nog sängen nu. SOOOOOVAAAAAAAAA :D
tisdag 15 september 2009
Städa städa...
Jaaaa lite städning och diskning avklarad. Mamsen kommer ju i helgen. Då måste det vara finfint. Och det kommer en till i helgen - KINGEN!!! :D:D:D Min fina. Hoppas som attans nu att allt går bra.
Dagen har varit bra. Fixat bankdosan, glömde den dock i bilen så jag måste komma ihåg att betala stockholm imorn. Han tror väl snart att jag försöker blåsa honom ;) Shoppat lite också. Trodde det var skralt på kontot häromdagen men upptäckte att jag hade 2500 mer än vad jag trodde ;)
Kanske är det vädret som gör det. Träffade Thalen och Paulina, så jag åt min lunch med dom ute i solen. Sen hade vi ett helt okej seminarium med vår lustiga pedagogik-tjomme. Nu blir det alfapet hos Marcus. Jag känner på mig STARKT att det blir en seger.
Dock inte för mig. hahahaha!
Dagen har varit bra. Fixat bankdosan, glömde den dock i bilen så jag måste komma ihåg att betala stockholm imorn. Han tror väl snart att jag försöker blåsa honom ;) Shoppat lite också. Trodde det var skralt på kontot häromdagen men upptäckte att jag hade 2500 mer än vad jag trodde ;)
Kanske är det vädret som gör det. Träffade Thalen och Paulina, så jag åt min lunch med dom ute i solen. Sen hade vi ett helt okej seminarium med vår lustiga pedagogik-tjomme. Nu blir det alfapet hos Marcus. Jag känner på mig STARKT att det blir en seger.
Dock inte för mig. hahahaha!
måndag 14 september 2009
Antiklimax
Mjaaa inte så himla inspirerande att INGEN rookie lyckades åstadkomma en tårta idag... Och bara tre som dök upp. Men men vad gör man? Vi fick gå och fika istället. Det var rätt mysigt det också.
Jag borde läsa inför seminariet imorn, men jag känner mig så jäkla oinspirerad. Har fått remiss idag för fler prover. Det liksom vänder sig lite i magen ändå... Nu ska jag behöva släpa mig till Eskilstunas jäkla sjukhus också... Jag hittar ju inte där. Dom kan väl lika gärna sticka mig i armen i nyköping...? Aja. Dom ska ta om ANKAprovet och skicka iväg bio-odlingar och sen lite andra prover till Klin.fys-labbet.
Vissa dagar är tyngre än andra. Men idag vill jag inte ha någon tung dag... Blä.
Jag borde läsa inför seminariet imorn, men jag känner mig så jäkla oinspirerad. Har fått remiss idag för fler prover. Det liksom vänder sig lite i magen ändå... Nu ska jag behöva släpa mig till Eskilstunas jäkla sjukhus också... Jag hittar ju inte där. Dom kan väl lika gärna sticka mig i armen i nyköping...? Aja. Dom ska ta om ANKAprovet och skicka iväg bio-odlingar och sen lite andra prover till Klin.fys-labbet.
Vissa dagar är tyngre än andra. Men idag vill jag inte ha någon tung dag... Blä.
söndag 13 september 2009
Nästan slut
Jaaaa rookieveckorna är i princip över. TRÅÅÅÅÅÅÅKIGT! Det har varit underbart kul! Det första roliga som hänt sedan... ja sedan evigheter... Jag har knappt haft kul sen jag fick diabetes. Först diabetes, sen gjorde jag slut med Wictor, sen spenderade jag sommaren i soffan på grund av ont i benen, sen spenderade jag resten utav sommaren med ryggont, samtidigt oroade jag mig för att ha Bechterews syndrom eller Wegeners granulomatos, fick springa på röntgenundersökningar till höger och vänster, när några frågetecken retts ut kom allt med ögonen och risken för att bli blind. NU RÄCKER DET. Tack. jag har väl fått min beskärda del nu?
Var på Smedstorp idag och jobbade som funktionär. Det är alltid lika roligt! Pappa hade skvallrat om hela min sjukjournal dock :p Men alla är så gulliga och omtänksamma och bryr sig om en där borta... "Det har varit mycket för dig nu" och en kram... Det fick mig att börja tänka lite. Det har varit mycket... Vissa påstår att jag är "stark" som klarat av allt. Men vad är alternativet? Lägga sig ner och ge upp? Folk säger att de aldrig träffat någon så glad som upplevt så mycket motgångar. Men de ser ju inte allt. Dom har inte sett mig under dom nätterna jag gråtit mig till sömns, eller dom dagar som jag legat i soffan och bara suckat, inte ens försökt se något possitivt. Dom har inte varit inuti mitt huvud och hört hur många gånger jag tänkt negativa tankar.
Men nu räcker det som sagt. Nu är det bra, nu vill jag inte ha mer. Visst kan sådana här saker stärka en och få en att växa som människa och blablablaaaa.... Men inte önskar man sig sjukdom heller. Nepp. Nu vill jag bara leva. Nu vill jag tillbaka in i vardagen. För när min vardag är som den ska är den helt otroligt underbar...
Var på Smedstorp idag och jobbade som funktionär. Det är alltid lika roligt! Pappa hade skvallrat om hela min sjukjournal dock :p Men alla är så gulliga och omtänksamma och bryr sig om en där borta... "Det har varit mycket för dig nu" och en kram... Det fick mig att börja tänka lite. Det har varit mycket... Vissa påstår att jag är "stark" som klarat av allt. Men vad är alternativet? Lägga sig ner och ge upp? Folk säger att de aldrig träffat någon så glad som upplevt så mycket motgångar. Men de ser ju inte allt. Dom har inte sett mig under dom nätterna jag gråtit mig till sömns, eller dom dagar som jag legat i soffan och bara suckat, inte ens försökt se något possitivt. Dom har inte varit inuti mitt huvud och hört hur många gånger jag tänkt negativa tankar.
Men nu räcker det som sagt. Nu är det bra, nu vill jag inte ha mer. Visst kan sådana här saker stärka en och få en att växa som människa och blablablaaaa.... Men inte önskar man sig sjukdom heller. Nepp. Nu vill jag bara leva. Nu vill jag tillbaka in i vardagen. För när min vardag är som den ska är den helt otroligt underbar...
lördag 5 september 2009
Hej och håååå
Trött och sjuk och lite överkänslig. Men det kändes så jävla trist att behöva dra fram dataskärmen så långt det gick. Jag SER INTE. Jag ser inte alls bra. Jag ser dåligt och det går fan inte att fixa.
Jag ska bryta ihop i en liten hög. Jag, hunden och min feber...
Jag ska bryta ihop i en liten hög. Jag, hunden och min feber...
Första veckan nästan slut
Och jag är helt slut. Någon frågade mig igår, "varför ställer man upp som rookieboss? Är det inte jobbigt?" Men vadå - det är saaaaaaanslöst kul! Massa possitiv energi och massa härliga människor. Och så blir det legitimt att synas, höras, ta plats och vara allmänt goofy. Jag har världens bästa uppdrag för fasiken :D
Fast sjuuuuuuuuk. Förkylningen smyger omkring, snart bryter den ut. Tur att jag ska vara hemma i nyköping nu söndag och måndag och bara sova, rida lite och plugga. Kanske plugga. Kanske...
På mändag blir det laser igen. Nu ser jag dåligt på båda ögonen. Jag ser inte alls vad lärarna skriver på tavlan. Jag kanske måste få nån slags extrahjälp antar jag... Visst känns det skit. Men jag är inte blind. Jag är inte blind. Jag tänker inte bli blind. Jag vägrar. Icke. Nej! Hoppas dom kan säga mig varför jag börjat se dåligt på det vänstra. Kanske kommer synen tillbaka lite? Jag hoppas på det...
Så jävla skönt att tänka på annat. Härliga människor överallt. Sjöslaget är inbokat nu, det blir jag, Madde, Frasse och Stockholm. Hell yeah :D I onsdags var det film-time också, inte en minut för tidigt hahah. Den har vi försökt få till länge...
Nu ska jag vila en mikrosekund innan 2h bilfärd hem till Jööööönis.... Gäsp.
Fast sjuuuuuuuuk. Förkylningen smyger omkring, snart bryter den ut. Tur att jag ska vara hemma i nyköping nu söndag och måndag och bara sova, rida lite och plugga. Kanske plugga. Kanske...
På mändag blir det laser igen. Nu ser jag dåligt på båda ögonen. Jag ser inte alls vad lärarna skriver på tavlan. Jag kanske måste få nån slags extrahjälp antar jag... Visst känns det skit. Men jag är inte blind. Jag är inte blind. Jag tänker inte bli blind. Jag vägrar. Icke. Nej! Hoppas dom kan säga mig varför jag börjat se dåligt på det vänstra. Kanske kommer synen tillbaka lite? Jag hoppas på det...
Så jävla skönt att tänka på annat. Härliga människor överallt. Sjöslaget är inbokat nu, det blir jag, Madde, Frasse och Stockholm. Hell yeah :D I onsdags var det film-time också, inte en minut för tidigt hahah. Den har vi försökt få till länge...
Nu ska jag vila en mikrosekund innan 2h bilfärd hem till Jööööönis.... Gäsp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)