Jaaaa rookieveckorna är i princip över. TRÅÅÅÅÅÅÅKIGT! Det har varit underbart kul! Det första roliga som hänt sedan... ja sedan evigheter... Jag har knappt haft kul sen jag fick diabetes. Först diabetes, sen gjorde jag slut med Wictor, sen spenderade jag sommaren i soffan på grund av ont i benen, sen spenderade jag resten utav sommaren med ryggont, samtidigt oroade jag mig för att ha Bechterews syndrom eller Wegeners granulomatos, fick springa på röntgenundersökningar till höger och vänster, när några frågetecken retts ut kom allt med ögonen och risken för att bli blind. NU RÄCKER DET. Tack. jag har väl fått min beskärda del nu?
Var på Smedstorp idag och jobbade som funktionär. Det är alltid lika roligt! Pappa hade skvallrat om hela min sjukjournal dock :p Men alla är så gulliga och omtänksamma och bryr sig om en där borta... "Det har varit mycket för dig nu" och en kram... Det fick mig att börja tänka lite. Det har varit mycket... Vissa påstår att jag är "stark" som klarat av allt. Men vad är alternativet? Lägga sig ner och ge upp? Folk säger att de aldrig träffat någon så glad som upplevt så mycket motgångar. Men de ser ju inte allt. Dom har inte sett mig under dom nätterna jag gråtit mig till sömns, eller dom dagar som jag legat i soffan och bara suckat, inte ens försökt se något possitivt. Dom har inte varit inuti mitt huvud och hört hur många gånger jag tänkt negativa tankar.
Men nu räcker det som sagt. Nu är det bra, nu vill jag inte ha mer. Visst kan sådana här saker stärka en och få en att växa som människa och blablablaaaa.... Men inte önskar man sig sjukdom heller. Nepp. Nu vill jag bara leva. Nu vill jag tillbaka in i vardagen. För när min vardag är som den ska är den helt otroligt underbar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar