02:00 hemma
08:45 klockan ringde
08:47 Insulinkänning 1
09:15 tankade bilen
10:00 framme i stallet
12:00 en timmes dressyrlektion för Ylva i Hallstahammar
14:00 släppte ut Kingen och Roye igen
15:00 Åt mat
15:15 Sov i sängen
16:15 blir väckt av klockan
16:30 insulinkänning 2
17:07 tillbaka i stallet, tar in alla hästar
19.30 Hemma igen, lagar mat
21:30 insulinkänning 3
23:56 Grannarna har fortfarande sing-star maraton...
Det har bara varit en sådan lång dag. Egentligen helt underbar, min Bäbis är det bästa som finns på jorden. Jag har saknat honom när jag inte kunde träffa honom varje dag. Han är det bästa som finns, han är underbar, han är mitt allt.
Men dagen har varit lång... Jag är trött. Och känner mig helt slut i kroppen. Dels efter dagens träning och dels efter alla insulinkänningar. Jag ska sluta med insulin... Typ. Nej men jag får väl testa att dra ner på det ännu mer... Har lite ångest för jag kommer gå upp i vikt om det fortsätter såhär... Konstiga jävla sjukdom.
Huvudvärk... Jag känner mig ensammast i världen. Det gör jag varje kväll. Ändå tackade jag nej till sällskap i kväll. Men det var av andra anledningar... Vissa saker klarar jag inte av. Jag fattar dock inte varför jag lyssnar på Lemarc och deppar över något som hände för så länge sen... Snart två år sedan- Jag vet inte ens vad jag kände för honom. Jag bara rycktes med. Han lindade mig runt sitt lillfinger. Men ändå inte. Kanske är det för att jag vet att det aldrig kan bli vi, för vi skulle aldrig kunna leva tillsammans. Aldrig. Men han rörde vid något annat, han var liksom så... jag vet inte -andlig? Äsch. Jag kan inte förklara det. Vi pratade nätterna igenom, han spelade några toner på sin akustiska gitarr fast han inte ville, vi gjorde te med socker, han log sådär speciellt och kommenterade små detaljer som jag själv knappt märkte...
Världens märkligaste människa. Men jag saknar honom. Jag kommer alltid sakna honom. Det är dumt. Urdumt. Idiotiskt.
GAAAH. En mycket lång dag som sagt. Från ett fönsterlöst rum... Nej nu ska jag sluta älta saker och ting. Nu ska jag sova. Det förtjänar jag. Imorn ska jag skriva på hemtentan, städa, rensa balkongen på äggskal (en låååång historia...) köpa mer noblesse tills mamma o pappa kommer på måndag och sen ska jag rida lektion för Jenny 15:30. Det blir bra. Imorgon kväll tänker jag sitta här ensam och inte känna mig ensam. Eller...Nej kanske inte. men man kan ju försöka.
lördag 31 oktober 2009
onsdag 28 oktober 2009
Another kind of green
Jag känner att jag har dålig karaktär. Men jag har i alla fall lärt mig vad förlupen betyder idag. Ööööhm jag satte mig här för jag skulle skriva något. Men det har jag redan glömt. Jahapp så viktigt var det!
Alla som inte sett "the Bucket List" borde verkligen göra det. Pronto! Jag har blivit en sucker för Grey's anatomy också. Det är inte okej. Men vad gör man? Jag har ju inte TV4fakta här i lägenheten. Jag måste få min beskärda del av bisarra sjukdomar någonstans ifrån =)
Jag har ingen lust att tävla den 8:e... Mamma tror att det bara är att rida tydligen. Men jag har inte kunnat träna kontinuerligt sen i våras. Vi har tappat. Kingen har tappat... Han är inte lika musklad och stark. Galoppen som blev bättre är lite sämre igen. Han blir lätt tung i handen eftersom han inte orkar. Klart vi ska jobba upp det igen. Men vi är inte riktigt redo. Känns som att mamma och pappa förväntar sig att vi ska knipa KM-titeln. Det gör vi inte. Mig gör det inget. Jag bryr mig inte om ifall jag misslyckas på Smedstorp inför alla SRS:are. Det gör inget. Men att ha den där pressen från föräldrarna... Det är den pressen jag aldrig har haft och det är därför jag har tävlat! Nu har vi våran första riktiga svacka känner jag, och då borde vi inte tävla helt enkelt. Vad ska det tjäna till om vi inte kan prestera som vanligt? Inte för någon placerings skull, nej nej! Men jag vill känna att vi gör vårt bästa, även om vi kommer sist. Har vi gjort vårt bästa så är jag nöjd. HELNÖJD. Men vi kan inte göra vårat bästa.
Klart det skulle komma en svacka. Det har bara gått spikrakt uppåt sen jag köpte honom. Någon gång måste vi också få ha en dålig period. Det viktiga är att han är frisk. Han ska vara frisk och lycklig. Då blir jag lycklig! Att varje dag gå förbi mini-hagarna med burhästar i... Sånt får mig att må dåligt. Stackarna!!! Om så Kingen bryter ett ben på grund av stor hage med kompisar och kuperad terräng så var det ändå värt det. Jag har aldrig ångrat att Exxet gick i hage med flock. ALDRIG! Jag skulle ha ångrat om jag vetat att min häst levt ett hel liv olycklig... Som han levde upp sista åren... Det är jag riktigt stolt över. Han var i alla fall tusen gånger nöjdare med livet sista året än vad han någonsin varit tror jag.
Nu blir det sängen. Innan lunch imorn ska jag ha skrivit en sida på hemtentan. CHECK.
...
Alla som inte sett "the Bucket List" borde verkligen göra det. Pronto! Jag har blivit en sucker för Grey's anatomy också. Det är inte okej. Men vad gör man? Jag har ju inte TV4fakta här i lägenheten. Jag måste få min beskärda del av bisarra sjukdomar någonstans ifrån =)
Jag har ingen lust att tävla den 8:e... Mamma tror att det bara är att rida tydligen. Men jag har inte kunnat träna kontinuerligt sen i våras. Vi har tappat. Kingen har tappat... Han är inte lika musklad och stark. Galoppen som blev bättre är lite sämre igen. Han blir lätt tung i handen eftersom han inte orkar. Klart vi ska jobba upp det igen. Men vi är inte riktigt redo. Känns som att mamma och pappa förväntar sig att vi ska knipa KM-titeln. Det gör vi inte. Mig gör det inget. Jag bryr mig inte om ifall jag misslyckas på Smedstorp inför alla SRS:are. Det gör inget. Men att ha den där pressen från föräldrarna... Det är den pressen jag aldrig har haft och det är därför jag har tävlat! Nu har vi våran första riktiga svacka känner jag, och då borde vi inte tävla helt enkelt. Vad ska det tjäna till om vi inte kan prestera som vanligt? Inte för någon placerings skull, nej nej! Men jag vill känna att vi gör vårt bästa, även om vi kommer sist. Har vi gjort vårt bästa så är jag nöjd. HELNÖJD. Men vi kan inte göra vårat bästa.
Klart det skulle komma en svacka. Det har bara gått spikrakt uppåt sen jag köpte honom. Någon gång måste vi också få ha en dålig period. Det viktiga är att han är frisk. Han ska vara frisk och lycklig. Då blir jag lycklig! Att varje dag gå förbi mini-hagarna med burhästar i... Sånt får mig att må dåligt. Stackarna!!! Om så Kingen bryter ett ben på grund av stor hage med kompisar och kuperad terräng så var det ändå värt det. Jag har aldrig ångrat att Exxet gick i hage med flock. ALDRIG! Jag skulle ha ångrat om jag vetat att min häst levt ett hel liv olycklig... Som han levde upp sista åren... Det är jag riktigt stolt över. Han var i alla fall tusen gånger nöjdare med livet sista året än vad han någonsin varit tror jag.
Nu blir det sängen. Innan lunch imorn ska jag ha skrivit en sida på hemtentan. CHECK.
...
Velig
Jag vet inte riktigt om jag ska åka till Kingen eller inte. Allt är iordninggjort. Så jag måste inte. Men kommer jag ha dåligt samvete då...? Äsch... Jag hade tänkt rida ut egentligen, men somnade såklart. Och orkade inte gå upp klockan tre. Jag är sjuk. Feber igen. Så störande att ha nån grads feber var och varannan dag. Blä.
Jag borde väl skriva lite hemtenta. Men det orkar jag inte heller. Jag vill inte vara här just nu. Jag vill vara hemma. Jag vill ha sommar igen. Sommar fast en bra sommar, med sömn och utan smärta. Varför har jag sådan otrolig hemlängtan helt plötsligt?
Nä bäst att rycka upp sig. Jag åker inte ut till Kingen, han får vila idag. Så rider vi ut imorn i dagsljus. Och på fredag morgon rider vi lite på utebanan och en sväng runt Lillhärad. Så får det bli. I helgen ska jag träna både lördag och söndag. Sen är det måndag och då ska jag få träffa mamma och Kitty :D
Wooohooo... :p
Jag borde väl skriva lite hemtenta. Men det orkar jag inte heller. Jag vill inte vara här just nu. Jag vill vara hemma. Jag vill ha sommar igen. Sommar fast en bra sommar, med sömn och utan smärta. Varför har jag sådan otrolig hemlängtan helt plötsligt?
Nä bäst att rycka upp sig. Jag åker inte ut till Kingen, han får vila idag. Så rider vi ut imorn i dagsljus. Och på fredag morgon rider vi lite på utebanan och en sväng runt Lillhärad. Så får det bli. I helgen ska jag träna både lördag och söndag. Sen är det måndag och då ska jag få träffa mamma och Kitty :D
Wooohooo... :p
måndag 26 oktober 2009
Kaos!
Det är kaos i min lägenhet. Och då menar jag inte kaos. utan
K A O S !!! Men jag måste ta tag i hemtentan också. Gablubb som man brukar säga. Bara ca 5 sidor vi ska skriva så det löser sig väl. Men jag är lite disträ känner jag. Det är liksom så mycket annat i mitt liv som jag vill koncentrera mig på. Inte plugg. Hur intressant det än må vara.
Varje kväll tänker jag på att Kingen kanske kan vara mer svullen imorgon. Han klarade ihopsläppet idag i alla fall. Men imorn är det en ny dag med den nya hästen. Så som Kingen och Snappen fightades på bakbenen... Jaja. Ingen idé att oroa sig.
Men nu har jag plötsligt ingenstans att bo med Kingen 8-13 november. Kanske får han vara kvar i Västerås. Jag har ändå noll lust att tävla. Men jag hade verkligen verkligen VERKLIGEN velat vara hemma några dagar. Med Kingen. Fått vara hemma, slappna av och inte behöva oroa mig för Kingen. Rida med mamma. Men men...
Eller NÄ! Inga men men. Jag vill verkligen desperat åka hem då, med Kingen... Mamma som bokade spa idag. Hur blir det med det nu då?
Varför känns det som att jag alltid ligger på gränsen till vad jag klarar av? Kanske är det så för alla... Men just nu känner jag mig lite allmänt nere... Ensam. Hemlängtan. Kittylängtan... Jag som brukade älska ensamhet! Nu klarar jag inte av den. Den ger mig panik. Och ångest. Jag antar att det är för att jag inte kan välja. Jag är ensam. Hur det än är så sitter jag här ensam i min lägenhet. Trots att jag var hos Malin till elva och umgicks med massa underbara människor. Jag har blivit socialt beroende. Jag vet att allt vänder och en dag sitter jag här och trånar efter ensamheten.
Men nu vill jag bara ha sällskap. Någon...?
K A O S !!! Men jag måste ta tag i hemtentan också. Gablubb som man brukar säga. Bara ca 5 sidor vi ska skriva så det löser sig väl. Men jag är lite disträ känner jag. Det är liksom så mycket annat i mitt liv som jag vill koncentrera mig på. Inte plugg. Hur intressant det än må vara.
Varje kväll tänker jag på att Kingen kanske kan vara mer svullen imorgon. Han klarade ihopsläppet idag i alla fall. Men imorn är det en ny dag med den nya hästen. Så som Kingen och Snappen fightades på bakbenen... Jaja. Ingen idé att oroa sig.
Men nu har jag plötsligt ingenstans att bo med Kingen 8-13 november. Kanske får han vara kvar i Västerås. Jag har ändå noll lust att tävla. Men jag hade verkligen verkligen VERKLIGEN velat vara hemma några dagar. Med Kingen. Fått vara hemma, slappna av och inte behöva oroa mig för Kingen. Rida med mamma. Men men...
Eller NÄ! Inga men men. Jag vill verkligen desperat åka hem då, med Kingen... Mamma som bokade spa idag. Hur blir det med det nu då?
Varför känns det som att jag alltid ligger på gränsen till vad jag klarar av? Kanske är det så för alla... Men just nu känner jag mig lite allmänt nere... Ensam. Hemlängtan. Kittylängtan... Jag som brukade älska ensamhet! Nu klarar jag inte av den. Den ger mig panik. Och ångest. Jag antar att det är för att jag inte kan välja. Jag är ensam. Hur det än är så sitter jag här ensam i min lägenhet. Trots att jag var hos Malin till elva och umgicks med massa underbara människor. Jag har blivit socialt beroende. Jag vet att allt vänder och en dag sitter jag här och trånar efter ensamheten.
Men nu vill jag bara ha sällskap. Någon...?
fredag 23 oktober 2009
Don't stop me now
I alla fall. Idag var dagen då Kingens ben skulle undersökas. Klockan ringde 05:30... Gablä. Men vad gör man? Jag gör vad som helst för den grabben. Lastade Kingen, sprang och hämtade Chiquita som sällskap till Snappen. Sen åkte vi.
Den första veterinären var en exentrisk gammal gubbe. Varför råkar vi alltid ut för sånna? "Kingen? Jag hade en major i lumpen som kallades Kingen. Hhöhöhöhöh det var tider det!" "Och vad kallar man Bruce Springsteen? Höhöhöhhö" "Han ser lite tjock ut...." "Jaså han är 8 år gammal, att par år äldre än du då flickunge, du ser inte gammal ut du inte!" Men hallå!!!! Hahaha...
Veterinären som ultraljudade pratade engelska och kallade Kingen för "The gentle giant". Vad giant??? (jaja det var TVÅ personer som frågade HUR HÖG ÄR HAN EGENTLIGEN!?!?!?!) Han är lagom. Att ingen fattat det än utom jag.
Han kanske har en bit av en pinne eller en tagg i benet. Men vi ska vänta tre veckor, sätta igång honom och sen ska vi tillbaka. Förhoppningsvis vandrar det ut av sig självt eller så är det inget. Annars får det opereras ut.
Jag var ändå inte så orolig för att det skulle vara något allvarligt. Men bara lukten av hästklinik... Jag kunde inte låta bli att tänka på Exxet. När veterinärerna varje gång drog dit sina elever för att se den underliga Exxet... Kingen fick lite sedering inför ultraljudet. Då la han huvdet i min famn och sov lite... Och han gnäggade åt mig när jag kom fram till boxen. "Matte! Ta mig hem igen!".
Jag kom hem vid två och tänkte sova till fyra. Men massa människor ringde och störde mig. Och nu har jag feber igen. Jag hinner inte sova och jag hinner inte vila. Lär bli en långdragen feber. Men strunt samma. Imorn ska jag få rida Kingen :D Han kommer älska att få jobba igen!
Den första veterinären var en exentrisk gammal gubbe. Varför råkar vi alltid ut för sånna? "Kingen? Jag hade en major i lumpen som kallades Kingen. Hhöhöhöhöh det var tider det!" "Och vad kallar man Bruce Springsteen? Höhöhöhhö" "Han ser lite tjock ut...." "Jaså han är 8 år gammal, att par år äldre än du då flickunge, du ser inte gammal ut du inte!" Men hallå!!!! Hahaha...
Veterinären som ultraljudade pratade engelska och kallade Kingen för "The gentle giant". Vad giant??? (jaja det var TVÅ personer som frågade HUR HÖG ÄR HAN EGENTLIGEN!?!?!?!) Han är lagom. Att ingen fattat det än utom jag.
Han kanske har en bit av en pinne eller en tagg i benet. Men vi ska vänta tre veckor, sätta igång honom och sen ska vi tillbaka. Förhoppningsvis vandrar det ut av sig självt eller så är det inget. Annars får det opereras ut.
Jag var ändå inte så orolig för att det skulle vara något allvarligt. Men bara lukten av hästklinik... Jag kunde inte låta bli att tänka på Exxet. När veterinärerna varje gång drog dit sina elever för att se den underliga Exxet... Kingen fick lite sedering inför ultraljudet. Då la han huvdet i min famn och sov lite... Och han gnäggade åt mig när jag kom fram till boxen. "Matte! Ta mig hem igen!".
Jag kom hem vid två och tänkte sova till fyra. Men massa människor ringde och störde mig. Och nu har jag feber igen. Jag hinner inte sova och jag hinner inte vila. Lär bli en långdragen feber. Men strunt samma. Imorn ska jag få rida Kingen :D Han kommer älska att få jobba igen!
onsdag 21 oktober 2009
Keanu eyes
En mycket smart vän sa till mig inatt - "Emma du är dum i huvudet". Och jag svarade "jag vet..." Jag vet hur det är. Jag är dock inte orolig. Jag är inte ledsen idag. Lite melankolisk och trött, och jag går på nostalgitripp bland gamla cd-skivor. Men jag överlever. Såklart jag gör. Jag överlever alltid. Jag står rakryggad. Jag vet att i sommar kommer jag att få näcka i hamnbassängen med Therese. Och jag tänker ta med Carro på husjakt, igen. Jag kommer att bada i Emelies pool och hon kommer skratta sådär som bara hon kan. Jag saknar dom...
Men jag är inte riktigt samma Emma. Men jag överlever. Jag överlevde sommaren som var. Jag överlevde trots månader av sömnlöshet och värk. Plötsligt var jag på andra sidan. Och jag skulle bli blind, men det skulle gå bra. Jag skulle fortsätta äga Kingen, men någon annan skulle få rida honom. Det skulle gå bra. Men jag är inte blind. Nu är jag på andra sidan där också. De misstänker fortfarande att jag har någon mystisk reumatisk, autoimmun sjukdom. Men jag tänker överleva det också. Så är det bara.
Just nu är jag lite orolig för fredag bara. Fast Kingen knappt är svullen och dom kommer förhoppningsvis säga att jag är toklarvig. Men jag måste kolla. Jag måste få vara säker. Jag vill ha fredag nu... Dagarna sniglar sig fram. Benet såg okej ut efter att ha varit lindad inatt. Imorn lovade Natta att linda av. Och han hade ingen feber imorse. Dom kommer kalla mig larvig... (och det gör mig nervös, för vad sa dom sist jag trodde dom skulle kalla mig larvig...?).
Jag bryr mig verkligen inte om KM:et på Smedstorp. Men jag skulle vilja flytta hem honom ett par dagar. Bara få vara hemma, bli liten igen. Och få ta hand om Kitty. Jag hade sönder Kitty... Och mormor är sämre. Jag undrar om hon verkligen komma överleva den här vågen. Jag längtar hem... Det är det jag tänker på när jag vill ge upp. Då funderar jag på att bara hoppa av allt och flytta hem...
Mitt i allt detta, och jag vet vad jag måste göra. Jag måste snyta mig, koka kaffe och gräva ner mig i min hemtenta. Jag måste fixa min individuella uppgift i andra kursen och imorn ska vi göra grupparbete. Jag dissade Ola och Lärka idag, jag var tvungen att ta igen några timmars sömn. Nu är det disciplinmaraton...
Jag ser verkligen fram emot lördag, då ska jag till MammaMalin och fira hennes 22:a födelsedag. Jag är glad att ha hittat så goa vänner här. Det kommer jag aldrig glömma. Jag hoppas verkligen att jag kan följa med Lisa i helgen också. I alla fall ett litet tag...
Jag hoppas att jag fortfarande står rakryggad när fredag kväll kommer...
Men jag är inte riktigt samma Emma. Men jag överlever. Jag överlevde sommaren som var. Jag överlevde trots månader av sömnlöshet och värk. Plötsligt var jag på andra sidan. Och jag skulle bli blind, men det skulle gå bra. Jag skulle fortsätta äga Kingen, men någon annan skulle få rida honom. Det skulle gå bra. Men jag är inte blind. Nu är jag på andra sidan där också. De misstänker fortfarande att jag har någon mystisk reumatisk, autoimmun sjukdom. Men jag tänker överleva det också. Så är det bara.
Just nu är jag lite orolig för fredag bara. Fast Kingen knappt är svullen och dom kommer förhoppningsvis säga att jag är toklarvig. Men jag måste kolla. Jag måste få vara säker. Jag vill ha fredag nu... Dagarna sniglar sig fram. Benet såg okej ut efter att ha varit lindad inatt. Imorn lovade Natta att linda av. Och han hade ingen feber imorse. Dom kommer kalla mig larvig... (och det gör mig nervös, för vad sa dom sist jag trodde dom skulle kalla mig larvig...?).
Jag bryr mig verkligen inte om KM:et på Smedstorp. Men jag skulle vilja flytta hem honom ett par dagar. Bara få vara hemma, bli liten igen. Och få ta hand om Kitty. Jag hade sönder Kitty... Och mormor är sämre. Jag undrar om hon verkligen komma överleva den här vågen. Jag längtar hem... Det är det jag tänker på när jag vill ge upp. Då funderar jag på att bara hoppa av allt och flytta hem...
Mitt i allt detta, och jag vet vad jag måste göra. Jag måste snyta mig, koka kaffe och gräva ner mig i min hemtenta. Jag måste fixa min individuella uppgift i andra kursen och imorn ska vi göra grupparbete. Jag dissade Ola och Lärka idag, jag var tvungen att ta igen några timmars sömn. Nu är det disciplinmaraton...
Jag ser verkligen fram emot lördag, då ska jag till MammaMalin och fira hennes 22:a födelsedag. Jag är glad att ha hittat så goa vänner här. Det kommer jag aldrig glömma. Jag hoppas verkligen att jag kan följa med Lisa i helgen också. I alla fall ett litet tag...
Jag hoppas att jag fortfarande står rakryggad när fredag kväll kommer...
tisdag 20 oktober 2009
Sjukdomar...
Jag är sjukt trött på sjukdomar!!!
Nu har mormor blivit sämre. Hon har väldigt lågt blodvärde. Så de pumpade i henne blod och då fick hon 40 graders feber... Lilla mormor...
Kitty's ben kommer ta 3 månader att läka ordentligt. Lilla skruttan. Hon får inte hoppa, springa, busa, göra tvära kast... Stackarn.
Igår ringde en kompis till mig och berättade att hon är sjuk och måste opereras inom en månad, med fem veckors sjukskrivning ovanpå det...
På fredag har jag en tid till Strömsholm med Kingen. Han blir inte bättre. Och jag är nervös som fasiken... Man vet aldrig vad dom hittar ju... Bättre att kolla upp det en gång för mycket dock. Men... Äsch... Han är mitt allt. Han ska hoppa och skutta i hagen ju...
Nu räcker det. Tack tack. Hoppas de närmsta sjukhusbesöken för mig går som planerat... Men man undrar ju... Nej, jag vet, jag ska inte oroa mig i förväg. Men hur ska man kunna låta bli!?!?!
Nu har mormor blivit sämre. Hon har väldigt lågt blodvärde. Så de pumpade i henne blod och då fick hon 40 graders feber... Lilla mormor...
Kitty's ben kommer ta 3 månader att läka ordentligt. Lilla skruttan. Hon får inte hoppa, springa, busa, göra tvära kast... Stackarn.
Igår ringde en kompis till mig och berättade att hon är sjuk och måste opereras inom en månad, med fem veckors sjukskrivning ovanpå det...
På fredag har jag en tid till Strömsholm med Kingen. Han blir inte bättre. Och jag är nervös som fasiken... Man vet aldrig vad dom hittar ju... Bättre att kolla upp det en gång för mycket dock. Men... Äsch... Han är mitt allt. Han ska hoppa och skutta i hagen ju...
Nu räcker det. Tack tack. Hoppas de närmsta sjukhusbesöken för mig går som planerat... Men man undrar ju... Nej, jag vet, jag ska inte oroa mig i förväg. Men hur ska man kunna låta bli!?!?!
torsdag 15 oktober 2009
Sjöslaget 2009
Det var superkul! Mycket tack vare de goa tjejerna Frasse och Madde ;) Det blev en hel del gungande, dansande, hyttfestande... Lite "finns i osterballen" hann vi med också ;) Mer behövs inte sägas!
Nu laddar vi för sjöslaget 2010. Då jäklar ska Therese följa med. PUNKT!
Nu laddar vi för sjöslaget 2010. Då jäklar ska Therese följa med. PUNKT!
lördag 10 oktober 2009
Maaaaaaat
Ge mig maaaaaaaaat! Jag är hungrig! Jag har broccoligratäng i ugnen. Men den segar sig... Gud vad intressant va?
Imorn bär det av på kryssning. Hallelujah. Hoppas allt går bra och att jag inte hamnar i insulinkoma :p Nääääärå, det går bra. Men just eftersom värdena krånglat sista tiden, med en känning varje dag (minst!) trots sänkta doser... Jaja. Det blir bra.
Nu blir det mat. Sen ska jag hämta böcker på ica, åka till systemet, åka till Kingen och Snappen, städa, diska, dammsuga och plugga lite. Puh...
Imorn bär det av på kryssning. Hallelujah. Hoppas allt går bra och att jag inte hamnar i insulinkoma :p Nääääärå, det går bra. Men just eftersom värdena krånglat sista tiden, med en känning varje dag (minst!) trots sänkta doser... Jaja. Det blir bra.
Nu blir det mat. Sen ska jag hämta böcker på ica, åka till systemet, åka till Kingen och Snappen, städa, diska, dammsuga och plugga lite. Puh...
tisdag 6 oktober 2009
Jag vill ge upp
Jag vill bara lägga mig i en liten hög och sparka och slå och skrika. Jag vill ge upp. Varför kan man inte bara få ge upp? "Heeeej! Hallå!!! Vit flagg här!!!"
Jag la mig under fleecefilten. Jag sparkade och slog och skrek. Gav jag upp? Nä. Men nu har jag en jävla huvudvärk.
Nu vill jag lägga mig ner, slå och sparka och skrika OCH käka en ipren. God natt.
Jag la mig under fleecefilten. Jag sparkade och slog och skrek. Gav jag upp? Nä. Men nu har jag en jävla huvudvärk.
Nu vill jag lägga mig ner, slå och sparka och skrika OCH käka en ipren. God natt.
"har du inte kommit längre? Fixa det här nu!"
Det var dom sista orden han sa. Den lilla farbrorn jag träffade i väntrummet. Den lilla farbrorn som ramlat på sin simträning. Han såg ut som om han muckat med Mike Tyson. En skaplig böåtira hade han. Och så fick han träffa min vanliga ögonläkare, som är ovanligt het :) Jag misstänker dock att den lilla farbrorn inte uppmärksammade detta faktum. Men han gjorde min dag.
Den lilla farbrorn, ett samtal från malin och ett fint pepp-sms från söstra mi. Sånt räddar dom flesta dagar. Ändå är det sjukligt trist att ögonen inte är bra. Eller jag menar, bättre... Han hade velat göra sista behandlingen på mitt vänstra öga idag. Men gula fläcken har svullnat upp där. Så det blir uppdelatm på minst tre omgångar till. Gula fläcken är fortfarande svullen på höger öga. Så jag ser sämre. "Det går inte direkt som ett rinnande vatten..." sa sjuksystern och tittade på mig lite medlidsamt. Nej jag vet... Jag ser som en kratta.
Men för i helvete, jag ser. Jag trodde att jag skulle bli blind. I alla fall den där hemska helgen. Jag trodde helt och fullt att jag skulle bli helt blind. Jag började planera vad jag skulle göra med Kingen. Vem som skulle få äran att ta hand om honom... Men jag är inte blind. Jag tror inte heller att jag kommer bli det.
Ändå var det jobbigt idag. Varför skaffar man sig massa förväntningar??? Jag kom halvvägs till huvudentren. Jag var tvungen att sitta ett tag för jag mådde så himla illa. Idag gjorde behandlingen ont. Riktigt ont. Då kom han traskandes, den lilla farbrorn i sin blåa sjukhus-outfit.
"har du inte kommit längre? Fixa det här nu!"
Jodå. Jag ska fixa det här. Om jag kan. Jag gör ju ALLT jag kan. Men det är inte mycket jag kan påverka... Tyvärr. Men jag ska fixa det. Det sa jag till den lilla Farbrorn i den blåa outfiten.
Den lilla farbrorn, ett samtal från malin och ett fint pepp-sms från söstra mi. Sånt räddar dom flesta dagar. Ändå är det sjukligt trist att ögonen inte är bra. Eller jag menar, bättre... Han hade velat göra sista behandlingen på mitt vänstra öga idag. Men gula fläcken har svullnat upp där. Så det blir uppdelatm på minst tre omgångar till. Gula fläcken är fortfarande svullen på höger öga. Så jag ser sämre. "Det går inte direkt som ett rinnande vatten..." sa sjuksystern och tittade på mig lite medlidsamt. Nej jag vet... Jag ser som en kratta.
Men för i helvete, jag ser. Jag trodde att jag skulle bli blind. I alla fall den där hemska helgen. Jag trodde helt och fullt att jag skulle bli helt blind. Jag började planera vad jag skulle göra med Kingen. Vem som skulle få äran att ta hand om honom... Men jag är inte blind. Jag tror inte heller att jag kommer bli det.
Ändå var det jobbigt idag. Varför skaffar man sig massa förväntningar??? Jag kom halvvägs till huvudentren. Jag var tvungen att sitta ett tag för jag mådde så himla illa. Idag gjorde behandlingen ont. Riktigt ont. Då kom han traskandes, den lilla farbrorn i sin blåa sjukhus-outfit.
"har du inte kommit längre? Fixa det här nu!"
Jodå. Jag ska fixa det här. Om jag kan. Jag gör ju ALLT jag kan. Men det är inte mycket jag kan påverka... Tyvärr. Men jag ska fixa det. Det sa jag till den lilla Farbrorn i den blåa outfiten.
måndag 5 oktober 2009
Hemma hemma hemma :)
Rätt skönt att vara hemma. Saknar inte ens Kingen än. Fast jag träffade ju honom för 12 timmar sedan. Här finns ju Kitty också! Lilla snorgrisråttkorven. Halta Lotta som ska träffa chefsveterinären på Strömsholm i nästa vecka...
Har försökt sätta mig in lite i den ena kursboken nu. Imorgon blir jag ju blind hela dagen efter att dom ger mig pupillvidgande droppar. Så imorn blir det slappa, sova och bara vara. Imorgon kommer jag sakna Kingen. Men jag litar på Hanna ;) Han blir nog väl omhändertagen. Det är bara mamma Emma som har separationsångest :p
Kanske kanske kanske att det blir Millantorp i alla fall! Jag hoppas att ett besked kan komma på fredag.
Herre gud jag är så trött att jag inte ens har någonting Ovettigt att säga... SNARK!
Har försökt sätta mig in lite i den ena kursboken nu. Imorgon blir jag ju blind hela dagen efter att dom ger mig pupillvidgande droppar. Så imorn blir det slappa, sova och bara vara. Imorgon kommer jag sakna Kingen. Men jag litar på Hanna ;) Han blir nog väl omhändertagen. Det är bara mamma Emma som har separationsångest :p
Kanske kanske kanske att det blir Millantorp i alla fall! Jag hoppas att ett besked kan komma på fredag.
Herre gud jag är så trött att jag inte ens har någonting Ovettigt att säga... SNARK!
torsdag 1 oktober 2009
Fix och trix
Nu börjar jag känna mig hemma i stallet på Skästa. Det blir nog till och med bättre än vad jag trodde. Imorgon ska Ingelas dotter och en kompis till henne rida ut på Kingen och Snappen. Hoppas det går bra... Mamma Emma blir lite nervöst... Blir dock första helt hästlediga dagen på ett tag. Fast det känns inte så skönt, jag gillar att vara i stallet ju, varje dag, i alla väder, året runt! Särskilt i stallet med den där guldklimpan ;)
Red lektion för Jenny idag. Det var kul men otroligt jobbigt!!! Mjölksyra till max. Jag gillade henne faktiskt. Eftersom hon är alademiskt inriktad hade jag ingen aning om vad hon skulle säga eller tycka. Men det gick så bra så. Hon gillade Kingen, sa att han var fin och verkade trevlig :D
På tisdag hoppas jag att laserögonläkaren säger att allt ser bra ut. Visst är det krångligt att ha vården i södermanland, men jag gillar ju verkligen min diabetessköterska och mina ögonläkare och syster eva på ögon(!). Hon är topnotch hahaha! Plus att de gånger jag varit på ögonkliniken i Västerås, 3 gånger, har dom varit otrevliga. Och så har dom ju inte min obehagligt snygga ögonläkare!!! (Jag vet att jag dragit det här med min snygga ögonläkare lite väl många gånger och att folk skulle bil besvikna kanske om dom såg honom... Fast nej! Han är sjukt snygg!!!)
Nu är kylan här också. Min svinkalla lägenhet blir ännu svinkallare... Tur att man har badkar. Och dubbla täcken. Och fleecefiltar. Och värmeljus. Och te. Ha! Får se om djungeln överlever kylan i vinter...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)