En mycket smart vän sa till mig inatt - "Emma du är dum i huvudet". Och jag svarade "jag vet..." Jag vet hur det är. Jag är dock inte orolig. Jag är inte ledsen idag. Lite melankolisk och trött, och jag går på nostalgitripp bland gamla cd-skivor. Men jag överlever. Såklart jag gör. Jag överlever alltid. Jag står rakryggad. Jag vet att i sommar kommer jag att få näcka i hamnbassängen med Therese. Och jag tänker ta med Carro på husjakt, igen. Jag kommer att bada i Emelies pool och hon kommer skratta sådär som bara hon kan. Jag saknar dom...
Men jag är inte riktigt samma Emma. Men jag överlever. Jag överlevde sommaren som var. Jag överlevde trots månader av sömnlöshet och värk. Plötsligt var jag på andra sidan. Och jag skulle bli blind, men det skulle gå bra. Jag skulle fortsätta äga Kingen, men någon annan skulle få rida honom. Det skulle gå bra. Men jag är inte blind. Nu är jag på andra sidan där också. De misstänker fortfarande att jag har någon mystisk reumatisk, autoimmun sjukdom. Men jag tänker överleva det också. Så är det bara.
Just nu är jag lite orolig för fredag bara. Fast Kingen knappt är svullen och dom kommer förhoppningsvis säga att jag är toklarvig. Men jag måste kolla. Jag måste få vara säker. Jag vill ha fredag nu... Dagarna sniglar sig fram. Benet såg okej ut efter att ha varit lindad inatt. Imorn lovade Natta att linda av. Och han hade ingen feber imorse. Dom kommer kalla mig larvig... (och det gör mig nervös, för vad sa dom sist jag trodde dom skulle kalla mig larvig...?).
Jag bryr mig verkligen inte om KM:et på Smedstorp. Men jag skulle vilja flytta hem honom ett par dagar. Bara få vara hemma, bli liten igen. Och få ta hand om Kitty. Jag hade sönder Kitty... Och mormor är sämre. Jag undrar om hon verkligen komma överleva den här vågen. Jag längtar hem... Det är det jag tänker på när jag vill ge upp. Då funderar jag på att bara hoppa av allt och flytta hem...
Mitt i allt detta, och jag vet vad jag måste göra. Jag måste snyta mig, koka kaffe och gräva ner mig i min hemtenta. Jag måste fixa min individuella uppgift i andra kursen och imorn ska vi göra grupparbete. Jag dissade Ola och Lärka idag, jag var tvungen att ta igen några timmars sömn. Nu är det disciplinmaraton...
Jag ser verkligen fram emot lördag, då ska jag till MammaMalin och fira hennes 22:a födelsedag. Jag är glad att ha hittat så goa vänner här. Det kommer jag aldrig glömma. Jag hoppas verkligen att jag kan följa med Lisa i helgen också. I alla fall ett litet tag...
Jag hoppas att jag fortfarande står rakryggad när fredag kväll kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar