Vad hände?

Vad tusan hände med mig? jag har gått och blivit galen =) Jag har tre låtar på repeat på Spotify, till och med mamma blir galen hahaha! "You can call me Al" med paul Simon, "Fireflies" med Owl city och så "Cape cod kwassa kwassa" med vampire weekend.

Nu har jag en timme på mig att packa, duscha och fixa innan det är dags att åka och antagligen vänta på ett försenat tåg. Jag kommer väl bli galen av ensamheten men just nu känns det rätt skönt. En hel vecka utan föräldrar, vänner eller hästen. Som en egen retreat-resa hahaha! Fast nu finns det ju kanske något i Västerås som lockar en del också. jaja. Det blir bra.

Igår gick jag och Lisa en sväng med grabbarna grus. Det är så frustrerande att gå i mörker. Jag ser INGENTING! Inte blir det bättre av att Kingen ska gå på mina fötter och puffas i ryggen eller bita i min mössa. Inte blir det bättre av att bli frustrerad och få tårar i ögonen. Jag vet att jag borde vara så in i helvete glad att jag inte kommer bli blind som de trodde från början. Jag borde vara tacksam att jag, med lite större text och med hjälp av båda ögonen, kan läsa. Men det är fortfarande frustrerande att inte ha vanliga ögon. Inte nog med diabetesretinopatin heller, utan även iriter och så en släng gråstarr på det... Suck.

Red min fina KingKong i ridhuset idag och sen en sväng ut i skogen. Underbart väder ute, med gnistrande snö och sol. Helt fantastiskt! Sen försökte jag bygga en borg i snön hemma, pappa har ju skottat upp vallar kring hela gräsmattan på framsidan, perfekt för att bygga en fästning i mitten med lönngångar! Varför är inga kids ute i snön och leker? Jo de sitter inne framför datorn och spelar nåt "Killer slaughter XX murder" - spel :p Jag sa det till mamma, att mina barn inte kommer få spela sådana spel. Då säger mamma; "Då får de åka hem till mormor, för hon kommer spela Murder Slaughter med dem!" hahahahaha =)

Rookievecka två

Den andra rookieveckan blev ju lite kortare än den första eftersom jag var hemma och körde Kingen till hovslagaren och hängde på ögonkliniken med mina förbannade ögon. Skitögon. Sist såg jag 1,0 på höger och 0,9 på vänster. Nu såg jag 0,6 på höger och 0,2 på vänster... Blä.

Sen blev det pubrunda med Phestmesteriet, mycket trevligt =) Drack bara tre drinkar men eftersom jag ätit dåligt slog det till rätt bra. Jag höll på att dö när Emma försökte leta efter sina vantar! Det låter kanske inte så kul, men ni skulle sett hur hon såg ut!

Torsdagen bestod av möte med Stinesen och sen Bävertaco på kåren. En trevlig taco, och kvällen slutade otroligt trevligt ;)

Fredag och tårtbakartävling, jag kom tyvärr sent... Men så jävla fina tårtor!!! Jag blir så stolt över mina rookiesar! (tänkte skriva små rookiesar, men många är äldre än mig hahhaha) Mikaela vann den ärofyllda poänhjakten! En mycket vacker bäver/sengångare utdelades. Vi PRO-bävrar som skulle på sittningen efteråt hängde kvar och förfestade med lite Dalo-människor. Sittningen var väldans trevlig, kul att Cissie hängde på. En rätt otippad samling bävrar men det var bara roligt. Vi körde Beware-låten som spex, vi är så jävla överlägsna hehehe.... Det blev en bra avslutning på rookieveckorna, men saknade fröken Ekqvist och fröken Fransson på kåren. Jag, marina och Jossan skickade en så fin lapp till DJ-killen, hoppas han tog åt sig :p Sen blev han i ju för sig lite förlåten när han spelade Paul Simon och "you can call me Al"

Nu satsar jag den sista energin på Växjö. Hoppas kursen är som jag hoppas på, lika bra som jag förväntar mig. Kurslitteraturen är i alla fall lovande. Efter Växjö har jag visst en inflyttningsfest att se fram emot... ;)

Saknad...

Ibland saknar jag gymnasietiden. Innan vi splittrades till Sveriges olika hörn. Saknar mina flickor. Vi har upplevt så mycket. Skratt, tårar, kärlek, olycklig kärlek, plugg, studenten, alkoholens ädla konst och dåliga snefyllor... Det var trots allt en helt underbar tid! Nattliga bilfärder, oändliga stunder drickandes kaffe, spelkvällar, poker, bubbelpool, götebrorg, fjällen... Vi har bråkat och klösts, vi har hatat och vi har älskat, vi har kramats och vi har förstått varandra. Vi kom ut levande på andra sidan tillslut.

Nu ska här packas. Min mobil skriker och vill att jag ska sätta en spruta i benet. Tjat tjat tjat... Imorn blir det civilklädd pubrunda, vad ska man ha på sig? Den stora fördelen med ovve är ju att man slipper tänka på kläder. Skönt!

Blä

Blä blä blä. Jag har blivit så dålig på att äta frukost. Jag mår illa och vill aldrig ha någonting ur kylskåpet på morgnarna... Och nej, jag är garanterat inte gravid, bara larvig :p Det är jobbigt att tvinga i sig saker. Blä blä bläää gnäll gnäll gnäll...

Nu blir det avtåg mot stallet med hästtransporten i släptåg. Jag önskar att någon annan också kunde ta BE-kort. Fast det är ju min häst som är tung och ingen annans =)

Jag hoppas verkligen att Ermin har något bra att säga om mina ögon imorgon. Känns ju ganska bra i alla fall, och blodet i glaskroppen i högra ögat syns knappt längre i synfältet. Vore egentligen skönt om gråstarren kunde bryta ut ordentligt redan nu, så jag blir av med operationerna. Nu när iriterna lagt av och retinopatin är på rätt väg kunde man ju lika gärna bli frisk i ögonen helt och hållet =)

Jag kommer inte träffa honom idag. Jag vill bara glömma honom helt och hållet. Som jag gjorde sist, bara tog mitt liv och stack. Men jag kan inte göra så mot honom igen, jag vet... Det kommer bli tufft men jag är skyldig honom ursäkter och förklaringar. Jag är fortfarande inte övertygad om att det bara är hans situation som ställer till det. Jag tror att han aldrig kommer komma ur sin situation tyvärr... Det sitter nog någon helt annanstans. Men det är jobbigt att ge upp någon man gillar, älskar, fast inte på det sättet... Jag menar - han är en underbar människa som jag känner utan och innan, hur ska jag kunna låta bli att älska honom? Men som min vän, inget annat... Undrar om han förstår, undrar om han misstänker detta. Jag gjorde ett stort misstag som tillät honom påverka mig igen. Men nu får det räcka. Varför ödsla tid på någon som jag vet aldrig kommer förändras? han kommer aldrig passa in i mitt liv. Så är det bara... Och egentligen visste jag från början att det inte var kärlek jag kände igen, utan nostalgi. Nostalgi och trygghet. Varje gång jag åkte dit visste jag hur det skulle bli. Och jag hade aldrig fel.

Nej va fan. Måste sluta tänka så mycket på det förflutna. Kanske var jag lite förälskad i honom back then, 2007. Eller var det bara själva grejjen? Jag kan faktiskt inte svara på det. Jag vet att jag var tokförälskad i Wictor, det vet jag, så var det. Det kan jag svara på. Men med M, där var allt så luddigt och suddigt.

Det finns bättre saker att lägga sin energi på =) Det vill säga bättre människor. Det ser jag fram emot.

DRESSYR!!!!!!!!!!!!!!!!!

Härligt att vara tillbaka i sadeln igen, bokstavligt talat. Min finfina Kingen. Visst var vi lite ringrostiga, men kändes ändå inte som att vi knappt ridit dressyr sen början av december. Han släppte riktigt fint tyckte jag, och vänsteröppnorna satt där dom skulle. Förut har vi alltid haft problem med dom, men idag krånglade högeröppna mer. Jaja, är det inte en sak så är det en annan... Jag avgudar Lisas söta lilla Malle. Han lägger ner så mycket energi på att krångla istället för att bara göra det lisa ber om. hahaha han är så himla rolig. Han lägger hellre tyngden på en hov och sätter de andra tre i vädret än att ta in sin högerbog! Galning! Kingen kom igång bra sen och vinklade haserna som han skulle, duktig! Imorn ska vi ut en tur innan hovis. Mysa runt i skogen bara han och jag...

Åkte med mamma ner till norrköping och klippte lite mer på mitt slitna hår i förmiddags. Tror att det mesta av permanenten är borta nu, känns riktigt skönt. Lyckades köpa ett par sneakers som jag inte alls skulle... Men de var så fina!!! Vita med vändbara kardborreremmar... Sen shoppade jag loss på lekhuset hahaha =) En väska (ja den var till mig, en tygkasse med hello kitty på), en superfin mobil till hampus, små tossor till Hampus och så en hemlis inköpt å Bewares vägnar.

God natt. Jag måste verkligen skaffa mig bättre sovvanor... Vända tillbaka dygnet. Någon gång =)

Har lovat att träffa någon imorgon. Men jag tror inte det blir av. Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag vågar inte. Jag är rädd att jag ska börja förakta honom. Och mig själv. Han har blivit ett problem jag måste lösa och det känns inte alls kul...

På onsdag har jag en lång-dejt med min favvo-ögonsjuksköterska Eva :D Hoppas att jag inte behöver träffa lasersnubben så länge, han är inte lika mysig som Eva och inte lika snygg som min vanliga ögonläkare... Haha JOHANNA VET VAD JAG PRATAR OM! Om hon inte vore så gay skulle hon fatta! =) <3 Jag kommer få spö nu :p

God natt!

Sittning och premiär

En riktigt lyckad sittning igår! 62 pers landade det på. Toastmastrarna gjorde ett finfint jobb. Det känns i huvudet idag i alla fall... Jag blev nerklottrad med en spritpenna, finfint. Våra rookiesar är verkligen peppade och kör järnet, det gillar jag! Kvällen urartade litegranna, men på ett väldigt trevligt sätt =) Fattar inte att jag pallade hänga kvar till stängning.

Jag förstår ännu mindre hur jag pallade till pulkan. Men fan vad kul det var! Vi var en tapper skala faddrar. Så jävla fint väder, med sol och snö... Några riktigt fina vurpor blev det för vissa =) Rakt ut i planket hahaha!

Senare på kvällen blev jag chicken och orkade inte till Pitchers... Jag somnade som en stock i soffan och vaknade inte ens av mitt insulinlarm förrän det hade tjutit i fyrtio minuter... Så gick det med den städningen! Diskade och gjorde rejält rent i köket i alla fall, det behövdes. Har världens huvudvärk nu, har knappt druckit något idag så antar att det beror på det.

Imorn ska jag få träffa Kingen. Min lilla fina ponny, som Malin kallade honom =) Jag måste komma ihåg att beställa böcker imorgon också... Det är väl dags att börja tänka på plugget igen. Upptäckte att jag missat registrera Örebrokursen. Men då blev det valet lätt, jag var tveksam om jag skulle läsa den eller inte.

Längtar till måndag kväll, då kör jag och Lisa ett dressyrpass för Maggan. ÄNTLIGEN! På tisdag ska vi till Mats och sko honom. Blir tre intensiva hästdagar. Härligt!

Jag måste för övrigt reda ut mitt liv. By the way liksom...

Begravning

Igår var det begravning. Skönt att få det gjort, jag har gått och fasat lite för den... Men det gick, under omständigheterna bra. I vår ska det plockas vårfryle och i sommar ska det plockas blåklockor. Det blir bra. Allt blir bra. Morfar sa att "hon har det ju bra nu". Och ja, det har hon. Det gick fort, hon var ju bara 75 år. Men hon blev inget vårdpaket som vi alla fasade över. Morfar säger att han pratade med henne då när hon var lite mer vaken den 3:e. Han hade berättat att jag hade fått pengar i födelsedagspresent som vanligt. Hon hade svarat på det. Jag har svårt att tänka mig att hon verkligen förstod vad morfar pratade om, men säger han att det var så, så var det så. Prästen var okej, morfar var så imponerad att han "var som vilken männika som helst". Haha jo, en präst är ju också en människa. Min lilla morfar, efter ceremonin pratade han om minneslunden. Han hade köpt en plats till honom också. "Den dagen det är dags för mig att lyfta näsan i vädret, då finns det en plats för mig!" Han är ju rolig...


Fick ett samtal från M i natt vid två. Jag var tvungen att fråga varför han hade varit så konstig härom dagen. Det hade varit för samtalet jag inte kunde ta i tisdags. Tydligen hade han tänkt att det skulle bli samma sak som sist, att jag plötsligt bara försvann och han skulle få må dåligt igen. Det kändes som om hela min bröstkorg trycktes ihop när han sa det. Jag sårade ju verkligen honom, men jag har nog inte förstått hur mycket. Varför träffar jag bara killar som inte kan bli arga? Ilska kan jag tackla, men tyst lidande... Bli arg på mig! Få mig att fatta att jag gör fel.

Vad ser han hos mig egentligen? Det var min första tanke igår natt. Jag är en osäker 23-åring, jag vet ingenting om någonting egentligen. Jag kan inte vara säker på vissa saker, så som han kan. Jag kan inte se mig själv om tio år. Jag försöker känna efter vad jag verkligen vill. Men jag känner inget. Jag vet inte vad jag vill! Kanske vill jag bara vara jag.

Kanske skrämde hans ord mig så mycket i natt, för att jag känner på mig att jag snart kommer lämna honom igen. Inte på samma sätt... Men på något sätt. Kanske var det början på slutet, igen. Eller, vad finns det att avsluta? Han har ju verkligen försökt förklara, men jag förstår inte. Om han letar i åtta år, och så hittar han mig, men ändå kan han inte göra det fullt ut? Nej jag förstår verkligen inte. Men det är ju M... Det räcker att vara i samma rum som honom så glömmer jag ALLT. Fan. Jag är rädd att jag måste lämna honom helt och hållet igen. För han kommer alltid vara M. Jag kommer aldrig kunna värja mig mot honom.

Madde har rätt. Jag håller på att komplicera mitt liv. Hur kan man komplicera något som redan är åt helvete invecklat? Jaja...

Ikväll är det sittning. Glöm begravningar, hästar, bekymmer och studier för en stund. Man kanske skulle fila på det där jag ska säga. Ääääsch improvisation, det börjar bli mitt vanligaste tillvägagångssätt. "Det löser sig, vi tar det imorn".

Hovis

Tisdag 14:00!!!

Dag tvååååå

Och jag är helt slut! Men imorn blir det hemfärd efter lite inspring och liknande. Nu är det bara att ladda inför sommarfesten. Hoppla! Det kom en hel del på lunchen idag. Det var bra jobbat, särskilt eftersom dom inte hade några föreläsningar idag. Nu hoppas vi på lagom uppslutning inför kvällens spektakel.

Någon frågade mig idag hur det går för mig, hur jag mår... Hon sa även att hon beundrade min livsglädje, haha inte varje dag man får höra det! Men jag mår bra. Efter omständigheterna. Jag tror man lär sig otroligt mycket. Sommaren 2009 var den värsta jag upplevt. Jag trodde jag skulle dö, jag trodde de skulle ge mig cellgifter, jag trodde jag skulle ha kroniskt ont. Visst, jag fick reda på att jag hade en kronisk sjukdom. Men med några sprutor om dagen så mår jag som alla andra. Jag trodde att jag skulle bli blind. Jag inte bara trodde, utan jag var helt övertygad. Jag var fruktansvärt rädd, livrädd... Det var en chock. Första dagarna pendlade jag mellan likgiltighet och förtvivlan. Men efter ett par dagar var det ett faktum jag trodde jag skulle tvingas leva med. Så jag började fundera. Hur blir det med utbildningen? Men framför allt - vad gör jag med Kingen? Vem i hela världen skulle få förtroendet att ta hand om min ögonsten? Jag skulle fortsätta äga honom tänkte jag. Såklart. Min KingKong...

Men nu verkar synen klara sig. I alla fall det ena ögat är färdigbehandlat. I slutändan har jag bara lärt mig av den här sommaren. Jag har lärt mig att inte ta allt för givet. Mest tror jag att jag lärt mig tackla mig själv.

Nu är jag "bara en sketen diabetiker" som min syster uttrycker sig. Jag ska inte dö i någon mystisk sjukdom, jag ska inte ha kronisk smärta pga reumatism och jag kommer heller inte bli blind. Mohahaha!

Men HJÄLP!

Jag hittade precis en dagbok från 2000-2002... Var det inte längre sen? Väldigt deprimerande att läsa, tänkte jag verkligen sådär? Och jag var kär i MAX redan 2001... Haha jag var fortfarande tokkär i honom 2006 =) Från sjuan till studenten. Ge upp. Jag hoppas att mina barn inte är lika naiva och blinda som jag var. Jag hoppas att de inser när någon driver med dem. Jag hoppas att de inser när någon gör narr av dem... Alla signaler som jag tolkade, när jag borde sett deras flinande leenden och deras blickar sinsemellan... GAAAAH depp-pepp på den :p

Tur att jag växte upp och blev relativt normal i alla fall. Observera relativt =)

Introdagen idag alltså. PUUUH!!! Men kul som satan är det. Nu väntar bara 13 dagar till med späckat schema...

Smygen

Vilken kväll det blev igår =) En härlig förfest med pizza, mina favvobrudar och ett helt gäng med andra goa människor. Kan det bli bättre? Lite för långa vattenfall dock. Skyller inte på någon, men allt var Olas fel. Malin tog fram Tequilan... Farligt! Blev kanske några droppar för mycket. Men men. Bäst att passa på eftersom allvaret börjar nu med ansvar och sånt där... Så nu är det 14 rätt lugna dagar som väntar, i alla fall på alkoholfronten. Annars är dom alltifrån lugna... Men roliga =)

Bilder kommer, jag lovar. Men inte nu, min kabel är kvar i Jönis.

Jag vet att människor bara visar omtanke, men ibland får jag känslan av att man tror att jag är mindre och sårbarare än vad jag faktiskt är. Jag är en stor flicka nu. Typ. Jag vet vad jag gör. Nästan. Och gör jag fel kan jag plocka ihop mina egna spillror. Med lite hjälp från mina älskade vänner. Men ibland vill man bara strunta i allt vad smart och planerat heter.

Dusch!!!

Ibland är det underbart att duscha =) Duscha riktigt länge. Raka benen för första gången på länge. Smörja in sig i en ny lotion . idag blev det Wild Island cotton blossom... Jag doftar så in i helvete jävla gott!

Har haft en riktig slöardag för att samla energi inför vad som komma skall - rookieveckorna! Jag städade i ju för sig vardagsrummet. Men bara det. Det är lika stökigt i resten av lägenheten. Men men. Nu ska jag klä på mig och åka iväg in till centrum. Möta upp med Malin, Madde och Emma =) Äntligen är vi alla klara med den här terminen. Nu blir det firande av semiexamen! haha =) Halvvägs - fattar inte att det gått så fort. Och nu ökar vi - som Mr Wallraff och Mr Böckling hade sagt.

Så mycket att göra

Men så lite tid!
Okej jag sov till 12:05 idag. Men det var jag fasiken värd!!! Sen traskade jag till ica för att hämta (vad jag trodde) mina tröjor inskeppade fråån usa. Men det var det inte. Det var ett vitt Schanrak från Folksam riders cup. Varför vitt? Jag har tusentals vita! Det kanske var en liten liten överdrift. Men jag har säkert fler än 20... What's the point???

Funderar på att vara duktig och gå till Kåren nu. Istället för att tuffa runt på bussen. Japp så får det bli... Fastän det känns som att jag ska göra tusentals saker så känns det helt okej. Det gäller bara att allt klaffar.

Jag saknar Kingen... Han är ju trots allt min lilla bäbis. Han kommer aldrig växa upp den token. Han biter i boxen värre än Dragant, och Dragant är bara 2 år. Kingen är ju fasiken snart 9!!! Han var vuxnare som 6-åring helt klart. Han är en perfekt grabb trots den sena tonårstrotsen. Hoppas Lotta tyckt det gått bra dom här dagarna...

Planering

Planering planering planering. Det är extremt viktigt just nu. Ända fram till 8:e februari måste jag försöka få ihop ett schema som gör hästen glad, mamma glad, rookiesarna glada, skolan glad och... Njaaaa mig själv också kanske. Ingen behöver läsa detta, det är bara för att jag inte har någon kalender...

Tisdag 12/1
Jag mockar och gör mat. Tar sen bussen från Smedstorp till Eskilstuna och tåget hem till Västerås. På kvällen rider Lotta Kingkongen.

Onsdag 13/1
Redovisning i skolan. Lisa mockar, ska höra med Anna om hon kan mata.

Torsdag 14/1
Finslipa uppsatsen? Lotta tar Kingen

Fredag 15/1
Jag tänkte gå på båda kursträffarna. Hoppas på lite social samvaro med trevliga människor. Mamma tar Kingen och han får vila.

Lördag 16/1
Mamma tar Kingen. Ska höra om Linnet kanske vill rida ut med Lisa. Vi får se.
Jag ska planera lite med Madde hoppas jag - I love Madde =) Sen blir det FERRE hehe... Faddersittning och Smygen på kåren.

Söndag 17/1
Massa planerande med Madde. Faddermöte. De sista sakerna ska fixas, slavar ska utses, sysslor ska delas ut osv... Lotta tar Kingeling.

Måndag 18/1
Mamma tar Kingen
Jag och Madde tar emot de nya studenterna, 70 st. =)

Tisdag 19/1
Lotta tar Kingen.
Förfest och Kårpremiär - det blir GRRRRYMT! =) Om det nu är premiär...

Onsdag 20/1
Jag åker tillbaka och tar Kingen

21/1
Begravning...

22/1
Jag åker tillbaka för sittning. Hinner nog ta Kingen innan...

Pepp?

Försöker peppa upp mig. Går ganska bra. När jag ändå måste ta rookieveckorna så kan jag ju lika gärna njuta och ha kul...? Japp!!!

Nu ska det letas sommarmusik!

Jaha...

Har ni någon gång tänkt på hur snabbt allt kan vända? Hur allt kan förändras på bara några ögonblick...?

Strax efter klockan ett den 5 Januari dog min mormor. Vi hade vakat 13 timmar hela måndagen. De ringde kvart över fem på morgonen och sa att vi nog borde komma dit, innan det var försent. Johanna kom från Göteborg, jag hämtade henne i södertälje. Morfar sov kvar, för han sa att han ändå inte kunna sova hemma. Han ringde och halv två var vi där. Mormor var borta. Hon såg väldigt fridfull ut. Jag är glad att jag minns henne innan demensen satte fart. Alla gånger jag fick åke dit och äte pannkakor när jag tyckte mamma lagade äcklig mat. När vi cyklade i Harg och jag såg min första levande orm. Alla eftermiddagar hon bredde smörgåsar åt mig och vi satt i deras tv-rum innan jag åkte till ridskolan och senare till Exxet.

Mycket blandade känslor. Tre timmar efter att mormor gått bort så föddes Hampus, min syster Elisabeths första barn. Han föddes nästan fyra veckor för tidigt. Allt gick bra för dom båda två. Så nu är jag moster och pappa är gammal på riktigt - morfar!

Allt är så krångligt just nu. Rookievackorna och växsjöveckan och allt... Kingen fick idag flytta till Smedstorp där vi kan få lite hjälp med allt. Han blir kvar till februari om ingen vill ha boxen innan dess. Det blev ändå enklast så. Där kan han få gå lite med Malle också, så han inte blir för våldsam mot mig när han vill ha fysisk kontakt och ska buffas och bitas och slicka och klia. Min fina =)

Uppsatsen måste skrivas, rookieveckorna måstre planeras och genomföras, de nya kurserna måste startas... Jag känner mig så kluven, det är pest och pina att inte få allt att gå ihop... Jag vill ju vara i Västerås, jag äslakr stan och människorna omkring mig där. Men jag vill också vara här i nyköping, med föräldrarna, mina vänner här, och någon mer speciell person... Vart är min hemliga tvilling när man behöver henne???

Är du okej...?

Ja. Jag är okej. Jag är okej men ändå inte. Jag vet inte. Idag är jag tom. Helt tom och ihålig... Ledsen och glad på samma gång, tvärsäker och osäker, lycklig och förkrossad... Det blir liksom noll i slutändan.

"Du förtrollar mig"

Vad har dagen annars bjudit på? Allsvenska-möte på rosvalla. Det är alltid trevligt att träffa folk från Smedstorp. Sen hade vi intag i stallet. Jag skulle släpa ner mina termokläder, ett vintertäcke till Kingen och mina gummistövlar nerför backen i hala skor. Jag ser väldigt dåligt i mörker också, djupseendet är påverkat. Så jag stod kvar medan mamma gick och så tappade jag stövlarna och svor som en galning. Då dyker en av bröderna upp bakom mig och frågar, lite förskräckt, om han kan hjälpa till. Haha stackarn!

Jag är lite förbryllad över sommaren. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska vara. Jag vill inte flytta runt Kingen för mycket. Men eftersom allsvenskan går tre helger i rad, i nyköping, i maj och juni... Jag kanske flyttar hem honom runt den 20:e maj så får han stanna juni ut. Sen tillbaka till Västerås? Jag vill ju vara i Västerås en del också. Jag tänkte att dom vill säkert ha mig som vikarie på skolan, men nu fick jag veta att dom kanske inte kommer få behålla sin fritidsverksamhet. Vad gör man då? Jag ska försöka kolla med bemanningstjänst i Västerås också, om jag fortfarande finns med i systemet eller inte. Men jag vill nog inte jobba på ungdomsboende, hellre i skolan. Men vad gör man? Det är ju inte som att jobben kryllar just nu. Jag är bara glad om jag får jobba med det jag vill jobba med i framtiden. Får kanske extrajobba lite på Kee också, bra betalt men så OTROLIGT trist...

Nä om man skulle ta tag i Rookievackorna? Hehehe...