Och jag är helt slut! Men imorn blir det hemfärd efter lite inspring och liknande. Nu är det bara att ladda inför sommarfesten. Hoppla! Det kom en hel del på lunchen idag. Det var bra jobbat, särskilt eftersom dom inte hade några föreläsningar idag. Nu hoppas vi på lagom uppslutning inför kvällens spektakel.
Någon frågade mig idag hur det går för mig, hur jag mår... Hon sa även att hon beundrade min livsglädje, haha inte varje dag man får höra det! Men jag mår bra. Efter omständigheterna. Jag tror man lär sig otroligt mycket. Sommaren 2009 var den värsta jag upplevt. Jag trodde jag skulle dö, jag trodde de skulle ge mig cellgifter, jag trodde jag skulle ha kroniskt ont. Visst, jag fick reda på att jag hade en kronisk sjukdom. Men med några sprutor om dagen så mår jag som alla andra. Jag trodde att jag skulle bli blind. Jag inte bara trodde, utan jag var helt övertygad. Jag var fruktansvärt rädd, livrädd... Det var en chock. Första dagarna pendlade jag mellan likgiltighet och förtvivlan. Men efter ett par dagar var det ett faktum jag trodde jag skulle tvingas leva med. Så jag började fundera. Hur blir det med utbildningen? Men framför allt - vad gör jag med Kingen? Vem i hela världen skulle få förtroendet att ta hand om min ögonsten? Jag skulle fortsätta äga honom tänkte jag. Såklart. Min KingKong...
Men nu verkar synen klara sig. I alla fall det ena ögat är färdigbehandlat. I slutändan har jag bara lärt mig av den här sommaren. Jag har lärt mig att inte ta allt för givet. Mest tror jag att jag lärt mig tackla mig själv.
Nu är jag "bara en sketen diabetiker" som min syster uttrycker sig. Jag ska inte dö i någon mystisk sjukdom, jag ska inte ha kronisk smärta pga reumatism och jag kommer heller inte bli blind. Mohahaha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar