Nu har det vänt i alla fall

Jo jag visste att det skulle vända. Men det är aldrig lätt när det är som värst. Kanske jag ska försöka passa på. Jag försöker tänka positivt nu. Jag får inreda som jag vill, när jag hittar boende. Jag kan jobba hur mycket jag vill, nörda ner mig med hästarna precis så mycket jag vill, jag kommer hitta någon ny och någon som passar mig bättre. Någon som accepterar även mina hästar och mina dåliga sidor. Någon som tar ansvar. Någon som är mer VUXEN. Någon som blir min partner och inte någon jag måste agera mamma för. Jag kommer få bli förälskad igen. Och jag ska njuta av det. I fulla drag. Jag kommer hitta någon som gillar allt det där John också gillade - min sprallighet, mina tokigheter, mitt barnasinne. Men någon som också älskar att jag har ett brinnande intresse för något. Någon som tar ansvar. Någon med drivkraft. Någon som verkligen vill något med livet. Någon som tänker i nuet och imorgon, någon som föreställer sig en framtid med mig.

Häromnatten drömde jag att jag var gravid och det var Johns barn. När jag berättade avsa han sig faderskapet och ville inte vara med. Jag var hos läkaren och fick stöd av Johanna. Hon sa att jag skulle klara av det, vi skulle tillsammans berätta för mamma och pappa. Det var en otroligt verklig och jobbig dröm. Och lite för lik hur jag föreställer mig verkligheten. Och nej jag är inte gravid i riktiga livet!!!

Ja och jobb har jag fixat. Jag hade tre intervjuer på tre dagar och skulle egentligen ha en intervju till den veckan som jag avbokade. Alla tre intervjuerna jag gick på ville ha med mig. Jag tog det arbetet som var en fast tjänst, i ett stort företag med boenden och skolor för barn med ASD. Känns helt fantastiskt! Alla jag pratat med undrar hur jag som nyexad fått en fast tjänst. Men jag är duktig, jag har erfarenhet, jag har specialiserad utbildning och JAG HAR HJÄRTAT PÅ RÄTTA STÄLLET. Det är det som krävs för arbetet med barn med denna problematik. Öppenhet, lyhördhet, förståelse och tydlighet. Jag kommer imorgon göra min första riktiga dag med barnen. Jag kommer bli trött men jag kommer trivas! Verkar vara ett riktigt skönt gäng själva personalgruppen. Och så en hel drös barn och ungdomar med Aspergers syndrom - kan det bli härligare???