Jag har inte så mycket att säga. Känns tomt. Till och från. Vad var det vi diskuterade i förra psykologikursen? Fria val - hur fritt är det egentligen? Vi vill ha valfrihet man vad är det egentligen vi har att välja på?
Tänk att det kan vara så svårt att fatta ett beslut, att genomföra något som man egentligen vet är det rätta men som ändå känns så fel... Det var rätt tillfälle. Men ändå så fel. Allt är så fel. Allt är så rätt. Fast allt är helt fel... Och för övrigt är jag en mycket tydlig människa :p
Plugget går i alla fall i någon riktning. Det är faktiskt riktigt bra böcker i denna kurs. Tänk vad nostalgisk och blödig man är dock, små pilar i en kurslitteraturbok får en att bara vilja lägga sig ner och dö.
Jag hoppas ju att allt det här fruktansvärt jobbiga blir bra. Det vore inte så här jobbigt om det inte varit så bra som det var, innan det blev dåligt. Jag älskade honom faktiskt. Gör det fortfarande på ett sätt...
Man blir ju lite instabil av sånt här. Trillade när jag var ute med Kitty igår och skrapade upp mina knän. Inte mer med det. Men jag började verkligen stortjuta och grinade typ en timme efter det... Blodig och blödig.
Har jag gjort mitt livs största misstag...? Jag tänker tanken. Men det känns ändå inte riktigt så. Någonstans i mig känner jag att jag gjort rätt beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar