Ja tack för den. Vissa är då inte långsamma. Vissa vill då inte ens behålla ett enda litet minne. Snacka om att krashlanda in i verkligheten. Fan då. Jag som ville leva i min glasbubbla tills den här helgen var över...
Kanske betydde jag inte så mycket i alla fall...
Plötsligt saknar jag Therese så jag blir galen. Hon skulle säga nåt catchy och på ett konstigt sätt få allt att kännas lite bättre. Jag saknar att inte kunna tröstäta heller... Blä för diabetes. Blä. Fasiken, jag börjar bli gnällig. Nu ska jag tillbaka in i min sociologibubbla. Imorn är det över. Imorn kan jag krasha.
Utan Kingen vore jag ingenting. Utan Exxet vore jag ingenting. Jag förstår inte hur människor kan gå genom livet utan djur? Vad lägger dom sin villkorslösa kärlek på? Meningslösa saker I guess. Som typ... andra människor :p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar