Det är så härligt att komma hit, det här är verkligen MIN stad. Visst, om mamma och pappa köper hästgård kommer jag flytta dit - vart det nu blir. Men jag kommer alltid längta lite lite granna efter Västerås. Det är liksom inte samma känsla som jag har för Nyköping. I Nyköping var jag ensam. I nyköping hände så mycket jobbigt och tråkigt och pissigt. Mobbning, ensamhet, Exxets död... Fast mycket bra hände också förstås! Gymnasiet var (oftast) en bra tid. I Nyköping fick jag ju min första kyss (på vallarna hahaha), min första förälskelse (jag var BESATT), min första pojkvän (som var snäll men hade lika mycket IQ som en badboll fylld med helium). Gud så mycket minnen ändå! Min första fylla (skolavslutning i nian hemma hos Karin), min första uppkörning (haha den andra och sista i Norrköping :D), första gången jag hörde Loranga, mazarin och Dartanjang tillsammans med Lisa på en promenad runt fängelset, första gången jag näckade i hamnbassängen (men verkligen inte den sista utan en årlig tradition), min första ridlektion, min första tävling, mitt första ridläger, min första ridskolesköthäst (Pascal < 3), min första privatsköthäst (Pascal när han sålts), min första egna häst... Minnen minnen!
Idag ringde min klocka 05:45. Jag var ju tvungen att hinna gå ut med Kitty innan jag åkte till Kingen. Jag lyckades hinna till stallet innan Kingen gick ut. Han var INTE nöjd med mina tidiga påhitt hahaha! Men han var superduktig trots att ALLA hästarna fick spelet eftersom dom skiftade hagar på vissa hästar just i morse... Men tillslut kunde han koncentrera sig min fina guldklimp ;) JAG ÄR STÖRTKÄR I MIN FINA HÄST!!! Om någon hade missat detta faktum hahaha ;)
Efter det åkte jag och Kitty till Västerås. Hon var duktig och satt i bilen en timme medan jag var på Generalsråd. Det ska bli så kul i höst! Det börjar arta sig med schemat också. Det blir lite aktiviteter med MACH, Vips och förhoppningsvis FBI.
Efter lunchen fick jag min värsta insulinkänning hittills. Var nere på 2,5 mmol. Det kom snabbt som attans, riktigt otäckt. Särskilt när jag är här själv i Västerås med mamma och pappa på en annan kontinent och Johanna på en annan kust... Men Kitty är här i alla fall :D Morrar och skäller så fort mina grannar är i trapphuset. Jag åt mackor och frukt, kände efter att k
änningen släppte och först då vågade jag tillåta mig att sova. Somnade helt kallsvettig från insulinkänningen. Det verkligen drypte om mig. Vaknade en timme senare med håret på ända haha! Kände mig skakig ett långt tag efter det. Men tillslut kom jag och Kitty iväg på våran långpromenad och då kändes det mycket bättre. Vi har hunnit med en promenad till nu efter kvällsmaten. Det är rätt kul att gå omkring här och kika på alla ställen man inte sett förut. Nu sover Kitty. Jag måste verkligen ta tag i Giddens nu... suck suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar