Kan man inte bara spola tillbaka? Jag borde aldrig klivit ur sängen idag...
Jag sitter ensam hemma och tycker synd om mig själv och hatar mig själv. Jag ångrar så jävla bittert att jag gav upp och åkte hem och bara kastade in handduken. Även om jag hade ALLT emot mig idag så var han så fin på framridningen. Sen klarade jag inte av någonting. Stackars Kingen... Klappade honom massor fast jag bara ville skrika. Han var ju faktiskt superduperduktig, som alltid. Men hon på ryggen är en inkompetent nolla som borde gå tillbaka till ridskolan.... Idag förtjänade jag verkligen en sista plats. Jävla helvete varför går det så bra att träna och sen gör jag bort mig nåt fatalt på tävlingar!?!?! Och varför varför varför gav jag upp? Varför strök jag mig och åkte hem?
Jag satt verkligen och stortjöt nästan hela vägen till färjan. Jag vill bara ibland att någon kan komma och ta bort allt dåligt och jobbigt och lova mig att allt blir bra.
Det är jobbigt att vara helt ensam en sådan här dag. När jag bara sitter och grubblar, och tänker att jag är världens mest värdelösa människa.
I förrgår krachade jag också. Allt med diabetesen kändes helt plötsligt så överväldigande. Jag hatar att alltid ha dåligt samvete så fort jag äter något. Jag hatar att vara orolig för att blodsockret ska ligga på ett dåligt värde. jag hatar att inte bara kunna sluta tänka på mat, vad jag äter, när jag äter, hur jag äter...
Jag kan inte sova heller. Jag somnar någon timme men vaknar sen och kan absolut inte sova. Jag vill bara ge upp allt. Lägga mig ner och dö. Eller vad som helst. Allt annat än det här. Sista tentan, allt planerande inför hösten, hästen, pendlandet... Vet inte om jag vill flytta tillbaka alls faktiskt. Känns inte som nån större idé egentligen. Men jag måste...
Fick världen smäll av Kingen idag också. Han blev rädd för en utav dom där små jävla westerngalningarna. Han hoppad på mig och nockade mig totalt. Jag var tvungen att sitta ner ett tag. har en megastor bula nu och fortfarande huvudvärk.
Jag ger upp. Nu ska jag gå och dra nåt gammalt över mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar