Jul, Jul, strålande jul.

Mauritius - check.

Välkommen hem till verkligheten med -22 grader. Men härligt med snö och jul trots att det är ovant att frysa och trots att jag är lite småsjuk.

Igår åkte vi ut till Vaxholm och tittade på alla ställen där John&Co bott, var han gick i skolan, var hans kompisar bodde, var hans gamla lärare bodde... Det var dels supermysigt men gjorde samtidigt ont i hjärtat. Jag får inte alls samma känsla av mina gamla lärare, gamla så kallade "kompisar", skolan, pulkabackar, idrottsplatser... Jag hade ingen lätt uppväxt i vissa avseenden. Jag minns den gången jag köpte ett kompishalsband, ni vet ett sånt fär hjärta man delade på mitten och hade en varsin halva. Jag ljög för alla och sa att min kompis från stallet hade den andra halvan. Men det fanns ingen sådan kompis, det var ingen som hade den andra halvan...

Men det gick ju hyffsat bra ändå. Jag kom ut levande. Och jag vet ju, innerst inne, att jag är mycket bättre än alla de där idioterna. Jag vet att det är egentligen dem det är synd om. För de är hemska människor hela högen, misslyckade, miserabla, elaka och känslokalla. Vad folk än säger (att även elaka människor är människor) och vad jag än lärt mig som beteendevetare (med andras perspektiv, personlighetspsykologi, Charon, Antonovsky, Freud och gud vet vilka) så kommer de där människorna alltid vara monster för mig. Så är det bara. Det förtjänar jag att få tycka om dem. Idioter och monster är vad de är och det är vad de förblir. Oavsett vad.

Nu blir det en märklig jul. Jag kommer inte ens få klä någon julgran. Tur att jag köpte en tuja och klädde hemma i Västerås. Fast den är nog död nu ;) Men nästa år ska min och Johns lägenhet vara så otroligt fin! Jul, jul, strålande jul. Om han bara visste vad han gett sig in på :)

You don't always have to be on top.

Ja nu har vi lärt oss den läxan. Att inte ropa hej förrän vi passerat bäcken, och kanske gått minst en kilometer. Först då kan man ropa hej. Därför ropar jag inte hej än på länge. Fy fasen vilken jobbig tid det har varit. Precis när jag trodde allt skulle bli lite bättre kraschade jag rakt in i väggen. Pang. Jag har gråtit och skrikit ännu mer. Och sen kom den värsta fasen. Apati. Jag la mig ner en dag på Johns säng och ville bara sluta vara. Bara sjunka genom täcket och försvinna som en liten vindpust. Jag ville inte dö, bara sluta existera. Sluta vara den jag var med alla krav, alla måsten, all tidspress, allt planerande och pusslande.

Men nu har jag fått mer hjälp, mer än John alltså. Utan John hade jag... Ja jag vet inte vad jag hade gjort utan honom!!! Men han kunde inte göra mer än att vara det största stödet någonsin och försöka få mig att tänka positivt. Han kunde inte fixa pengar åt mig. Han kunde inte rida hästarna åt mig. Han kunde inte göra mitt skolarbete. Han kunde inte ge mig energi från tomma intet. Han gav mig allt han kunde, och jag bara tog och tog allt jag kunde få. Utom hjälp. Men man kan inte klara av allt själv, inte alltid. Envis som en riktig norrlänning körde jag på, hästar 3-4 timmar VARJE dag, 100% skolarbete, försöka vara social, åka fram och tillbaka med tusen sjukhusbesök i Nyköping, se hur sparkontot sakta sinade... Sen har jag haft det väldigt jobbigt att inse att jag var en hårsmån från att bli blind. Det har liksom kommit i efterhand, att jag är allvarligt kroniskt sjuk och att jag höll på att bli blind. Jag tog allt med en klackspark då men nu hann det ifatt. Precis som allt annat hann ifatt mig, sömnbristen, tidsbristen... Som alltid säger min kropp stopp före hjärnan. Infektion i foten, feber och nu senast magsjuka.

Men nu har jag fått hjälp. Hästarna är i Nyköping. Jag har hoppat av hälften av mina kurser och ska ta 15hp istället för 30hp. Jag har börjat jobba. Nästa termin ska jag ta studieuppehåll helt så när som på att jag ska skriva autism-rapporten. Jag har tyvärr tappat den mesta lusten. Inget har varit roligt. Jag har inte träffat mina vänner för jag har inte haft någon energi erller lust, jag har haft ångest för att åka till stallet för det har inte varit roligt alls och jag har HATAT att plugga. Det har varit hemskt att försöka göra något ordentligt. Blä.

Men nu ska jag ha lite tid i alla fall. Och snart lite pengar. Och snart kanske kanske lite energi och glädje igen. Bara lite lite mer, för varje dag som går. Och John är, mirakulöst nog, kvar. Fan vad jag älskar honom. Jag frågade nyss hur han står ut med mig. Och istället för att skoja bort det, stannade han upp, tittade rakt in i mina ögon och förklarade varför.

Efter allt som varit i mitt liv så har jag fått John. Han kompenserar för ALLT som någonsin har och någonsin kommer att gå fel. Han är helt makalös. John, det här inlägget var helt och hållet tillägnat dig.

Börjar gå åt rätt håll.

Ja vissa saker känns som om att de faktiskt kanske kommer ordna sig. Jag gråter inte lika mycket längre. Jag känner inte en storstorSTOR klump i magen jämt. Jag vaknar inte på nätterna av ångest över allt som ska göras och över allt som inte är gjort än. Visst, det är fortfarande kämpigt. Och visst, jag är fortfarande superstressad. Men någonstans långt långt bort börjar jag se ett ljus i tunneln.

Nu i november kliver jag in i min helvetesmånad. Så jag kan inte ropa hej ännu. Men jag håller mina fyrtioelva möjliga tummar och hoppas på att jag överlever. Jag vill inte krascha. Vilket inte ligger så långt bort just nu. En total kraschlandning huvudstupa ner i betonggolvet. Men till dess ska jag köra på, jobba på skolarbete, jobba med hästarna och försöka hålla mig ovanför vattenytan.

Har idag dissat andra festen för helgen för att istället skriva på skolarbete. Och såhär kommer mitt liv vara nu. Fram till jul. Om ni vill träffa mig så får ni följa med till stallet. Så ska jag klara av det här också, klara av den här skiten. Om jag överlever ska jag umgås mer än någonsin med personer jag tycker om sen.

Jag lovar.

Dålig magkänsla.

Jaha då missade jag parkeringstiden med en kvart och fick 400 kronor i böter. Precis en sådan grej som jag inte behöver nu. Nej nej nej. NEJ. Men fuck it. Snart får jag en egen parkeringsplats. Så det så.

Sånna som vi bara drömmer på...

Ibland önskar jag att jag var den vackraste kvinnan som gått i regn utan skor. Jag har faktiskt skapat en egen relation till denna underbara man vid namn Peter Lemarc. Det borde vara förknippat med en viss person, men det är det inte alls. Ändå kan jag inte låta bli att ibland fundera på hur han har det. Hur hårt sårade jag honom egentligen? Gråter han fortfarande? Kommer han någonsin hitta tillbaka till sig själv och komma förbi sitt handikapp? Hans mål var att göra det innan han fyller trettio. Men den 2:a januari 2011 närmar sig med stormsteg. Och varenda fiber i min kropp vet att jag gjorde rätt som lämnade honom. Jag vet att jag gjorde rätt för min egen skull. Han var inte mitt problem att lösa. Man kan stötta en människa men man kan inte lösa deras problem åt dem. Precis som John nu kan stötta mig och finnas här för mig. Men han kan aldrig någonsin lösa mina problem. Det måste jag gör. Jag måste göra det åt mig och för min egen skull.

Jag behöver såklart hjälp. Men det är mina monster och mina mardrömmar. Ingen annan ser dom, ingen annan kan skrämma bort dom åt mig.

Nu är jag taggad på att flytta ihop med Kärleken i mitt liv. Det kommer bli underbart och ibland jobbigt. Precis som allt är och allt ska vara. Det är ändå något som gör att jag känner mig så säker på att allt vi gör är rätt. Allt vi gör är fruktansvärt rätt. Och några saker blir fel. Men oj vad jag älskar honom! Nu ska vi flytta, packa upp våra saker i vår lägenhet, måla om i vår lägenhet, tapetsera, köpa blommor... Och bara vara vi. För vi är bäst.

Den här kvällen var ett helvete precis som igår kväll. Men nu är det slut på helveteskvällar med misstag och nerklankande på mig själv. EN mycket god vän till mig har redan meddelat att hon hoppat ombord mitt tåg och det känns otroligt bra. Det finns riktiga vänner där ute :)

Var en galning
var naiv
det är det som håller oss vid liv.

Jag satt där i smyg och såg på hur du grät.

Ja nu måste det bli ändring på det här. Jag skrämmer mig själv och jag skrämmer John. Jag är helt utsugen på energi. Det går bra till en viss gräns men när det väl rinner över är det rejält... Och då känns allt meningslöst. Att kämpa, att hålla ihop allt, att orka, att andas och att leva... Jag vet att det inte är så. Jag har fler skäl än någonsin att leva. Men energin räcker inte till. Jag har nått den kritiska punkten där jag bara vill ge upp. Men hur ger man upp? Det går inte. Men jag orkar inte. JAG ORKAR INTE. Jag är fast. Det finns ingen utväg.

Det ända jag kan göra är att kämpa på och försöka hålla ihop mig själv i ett stycke. Jag kan lyssna på Johns kloka ord och jag kan försöka att tänka positivt. Jag kan försöka att inte hata mig själv, att inte belasta mig för allt ont, inte anklaga mig och inte ha dåligt samvete för allt.

Jag ska börja säga nej. NEJ jag har inte energi att umgås med dig. NEJ jag har inte energi att ställa upp för dig. NEJ. NEJ. Inte nu. Jag kommer ta igen det tusenfalt. Jag måste inse att dom jag vill ställa upp för bara är värda att ställa upp för om dom finns kvar när jag kravlat mig ur denna tunnel. De vänner som lämnar mig när jag inte orkar vara dem till lags är inte värda mig. Jag försöker banka in det i min skalle. Försöker att inte banka på min egen kropp eller själ bara för att jag inte orkar. Jag försöker att inte må så dåligt och få så dåligt samvete när jag inte kan, eller orkar, ställa upp.

Jag ska försöka tycka om mig själv. Jag ska verkligen försöka och jobba på det. Och jag kommer lyckas. Med Johns hjälp klarar jag allt. Jag behöver lugn och ro och ledigt. Det kan jag inte få. Inte än på länge, inte ens en hel dag utan måsten. Men nu är det så det är. Jag ska bita ihop lite till. Om det finns ett karmakonto kommer jag få igen så mycket. Och om det inte finns så har jag i alla fall vunnit mig själv och min egen respekt och så kommer jag inse vilka människor som verkligen är värda min tid och energi.

Sådana som vi...

Jag har en tendens till att alltid få mig själv att må sämre när jag mår dåligt. Jag vet. Men den här sommaren har verkligen dödat mig. Jag tycker den har varit sämre än f örra sommaren.

Förra sommaren sov jag i snitt 2h/natt, hade kroniskt ont i ryggen och i hela huden och alla muskler samt gick och väntade på provsvar gällande kronisk reumatismsjukdom i ryggen alternativt ett syndrom med hög dödlighet och cellgifter som behandling.

Hur kan den här sommaren vara värre? Jo för den borde varit underbar. Båda mina hästar är friska och sunda. Kingen är superfin. Jag mår bra, jag ser inte så dåligt och jag har klarat mig bra. Och så fann jag Kärleken med stort K. Han stod där en dag i Januari och det finns ingen någonsin som är mer perfekt för mig. Vi borde fått njutit av att planera vårt ihopflyttande. Vi borde haft tid för varandra och bara vara.

Nu är allt borta. För första gången någonsin i mitt liv blir jag deprimerad av stubbåkrar och höstdofter. Jag brukar älska hösten! Men nu har vi blivit berövade vår första sommar ihop. Det känns som om någon stulit den ifrån oss på ett grymt sätt. Och det gör mig så ledsen, så uppriktigt evinnerligt ledsen. Inifrån. Det värker i hela mig av den förlusten.

Han är så klok, min John. Han säger att jag borde tänka mer på mig själv. Jag tror honom nästan. Hela mitt liv har jag fått höra att jag är självisk. Hela sommaren har jag försökt tillgodose allas önskningar och jag har hamnat i kläm. För ingen blev nöjd. INGEN. Jag borde skitit i alla och gjort det som passade mig bäst. Ibland måste man ju tyvärr göra det man inte vill, man bara måste. Och så har den här sommaren varit. Ett stort måste som man måste ta sig igenom och förbi. Jag trodde bara att jag var starkare. Nu är jag helt kraftlös. Jag har en stor isklump inuti mig som inte vill smälta.

Jag vet att allt blir bra. Jag vet att jag inte borde älta att INGENTING blev bra den här sommaren. Jag är ett vrak och snart är jag på fötter igen. Jag och John flyttar ihop, jag flyttar hem hästarna, jag tar tag i plugget och jobbet (blivit lovad arbetsplats med personer med autism!) jag skriver mig i Västerås och slipper pendla. Kanske lyckas jag till och med gå ner de här stresskilona jag lagt på mig. Jag kommer återfå min styrka och jag kommer klara av svårigheter bättre igen.

Men just nu får vad som helst mig att gråta och det skrämmer mig. Jag reagerar helt oväntat på helt absurda saker. Jag känner inte igen mig själv. Jag vill ha tillaka mig själv. Och jag vill bara komma hem till John. Det är mitt hem nu. Och det är något som enbart är underbart.

But I know the heart of life is good...

Men likförbannat känns allt piss och skit just nu. Jag vet inte riktigt varför den här sommaren har tagit musten ur mig. Jag är helt paralyserad av trötthet, stress, ångest och måsten... Börjar bli orolig för min egen psykiska hälsa - vilket gör det hela värre. Jag är som en pundare utan crack som är gravid och har PMS på samma gång. Jag klarar inte av det. Jag har ju alltid känt mig så stark.

Kalla det klyschigt, men det kan nog vara lite posttraumatisk stress. Förutom den pågående stressen och pressen och resandet och sömnbristen och allt det där... I alla fall. Jag tror att jag reagerar väldigt starkt på allt som hänt. Det är precis som det har sjunkit in. Jag har en allvarlig, kroniskt sjukdom som sakta förstör min kropp. Varenda littet skrapsår på benen från sommarens bad, skogspromenader och gräsvadande blir till oläkta kratrar med klarröda ärr som slutfas. Mina ben ser fördjävliga ut. Min känsel i fötter och ben är inte vad den brukar vara. Det bekymrar mig. För nu är min diabetes helt under kontroll. Jag har inte fått en enda kommentar på att jag skulle ha legat fel i blodsockervärden, inte en enda gång! När jag låg lite högre sist, efter min ambulandsfärd till sjukhuset då jag blev lite rädd, fick jag inte heller skäll. Jag sa till min diabetessköterska att jag slarvat och att det kändes dåligt. Men när hon kollat mina värden sa hon att jag borde vara lite mindre sträng mot mig själv... Trots det känns det inte som om det går åt rätt håll.

Och så det här med mina ögon. Nu när hösten kommer märker jag hur illa jag ser i mörkret. Och jag vet att jag kommer bli blind i förtid. Undrar när det är bara... "Det är ju ett mirakel att vi räddat synen hittills, så....Vi får se." Det sa min ögonläkare sist. Det gör mig rädd. Men jag har börjat öva. Jag brukar rida och blunda när jag och Kingen är ute. För det är något jag måste klara av så småning om.

Allt det där tänker jag på, om och om och om igen i mitt huvud när allt blir för jobbigt. Det är som att min stress sätter igång ännu värre stress i en negativ spiral.

Men sen finns det ljus i slutet av tunneln. John. Han hjälper mig så otroligt mycket. Han ser in i mig, förstår direkt om jag tänker något riktigt dåligt, och lyckas lirka ur mig vad jag tänker på. Han har det inte lätt. Jag kanske pladdrar som en pratkvarn för det mesta, men när jag är ledsen så vänder jag mig helt och hållet inåt och vägrar öppna munnen. Men John lyckas. Och han förstår. Och han får mig in på rätt bana.

Tyvärr får han ta lite mycket skit just nu. Jag är som sagt som en gravid pundare utan droger. Jag har kortare stubin än kortast, blir irriterad för ingenting och framförallt så gråter jag. Jämt. För ingenting. Jag gråter och jag hatar allt, jag hatar min kropp och jag hatar den här situationen. Om det inte vore för John skulle jag fortsätta dunka knytnäven i pannan tills jag börjar blöda. Men han finns där för mig. Och det är jag så otroligt tacksam för.

Så mina lediga dagar med John kanske inte blev lugna och fridfyllda. Men jag slappnade av. Jag rev ner min mur ett litet tag. Det kanske inte är nyttigt att jag varit så spänd, att jag nu kräktes när jag slappnade av. Kroppen sa ifrån. Hela min kropp är uppochner. Skakig och ledsen. Men nu är det tio dagar kvar.

Sen är det Västerås som gäller. En lång tid framöver.

Sommar

Ja sommar. Idag har jag haft min första lediga sommardag. Eller hmmmm ska man kalla den ledig när klockan stod på 04:45? Aja jag hade i alla fall en eftermiddag och kväll för mig själv. STrötittade på TV. Fasen vad trist det var. Satt framför datorn. Fasen vad trist det var. Gick ut med hu8nden - desto roligare! Jag vill bara ha några få dagar utan planer och krav med min älskade John. Och det ser ut som om det kommer bli så, torsdag till lördag!!! Två halvdagar, två nätter och en heldag utan planer, utan föräldrar, utan hästar. Det får bli mitt andningshål i hela den här sommaren. Det får bli min energikälla. Som sen ska räcka hela hösten.

För i höst då ska det pluggas. 15hp autismspektrum och 7,5 hp metod inför c-uppsatsen. Det kommer vara vad jag klarar av. Jag kommer få ta 75% csn vilket innebär 5000/månad som ska räcka till min hyra, Kingens hyra, min mat och kurslitteratur. En komplicerad ekvation som ger minussiffror. Så det blir jobb också. JOBB JOBB JOBB. Och så hästarna, mina ögonstenar, mina guldklimpar... Jag tror att jag kommer kunna få avlastning på dem 3 dagar/vecka. Då kanske, kanske! ekvationen går ihop sig. Och med en delad hyra och delat matkonto ska jag och John lösa allt. Som vi alltid gör.

Ja jag tycker synd om mig själv. För min uttänkta sommar i Västerås blev ett helvete av bilkörning, viljan att vara på tusen platser samtidigt, dåligt samvete för att man inte är på alla de där ställena, skuldkänslor inför alla, sömnbrist, diabetestoppar... Och hur blev det med västerås? Nej just det... INGET. Men vi fick jobba. Det var bra. Och vi har varit tillsammans. Det är bra. Och hästarna har haft det gudomligt bra (lite för bra om man mäter omkretsen på dom!!!) och det är ju superbra. Jag säger inte att allt är dåligt.

Men jag då?

Vem vet om vi lever, vem vet om vi finns? Vi måste tillbaka till något vi minns.

Idag har jag och fjantkingen ridit ut för att träna lite kondition. Han var fjantig men duktig haha =) Stenar och brunnar är LIVSFARLIGA men rådjur som skuttar upp bredvid honom skiter han i. SVettiga och helt slut blev vi båda två. Inatt fick grabbarna sova ute. Och den lilla skriker som en galningn efter Kingelingen när jag rider. Idag gnäggade Kingen till Jersey också, det gör mig glad. Jag vet ju att dom gillar varandra men Kingen bestämmer så han surar en del mot Lilleman. Han är som en storebror som älskar sin lillebror men vill inte att någon annan ska se det hahaha...

Imorgon ska jag och Madde gå på stan. Myspys. Malin kommer joina också. Sen blir det hästar och pyssel innan lägenhetsvisning och stockholm tillsammans med Marcus. Hoppas nu till 200% att det är en bra lägenhet med bra kök och toalett. Och sen hoppas jag att vi får den också, om fallet är så... Aja. Den som lever får se.

Är bortblåst bland molnen som om det inte finns

Jag sitter med apelsinchokladkaffe och en bit 70% mintchoklad och är fantastiskt nöjd. Som Lemarc säger, det känns så gott att må gott igen :)

Jaha ja snart kanske det blir så att vi flyttar ihop, jag och finaste. Det känns inte alls konstigt bara bra. Jag tänkte på det häromdagen, undrar om verkligen alla känt det jag känner när jag är med John? En blandning av total lycka och ett otroligt lugn. Det känns inte enbart som rosa moln, men det känns rätt. Så himla rätt. Det finns liksom inget som kan mäta sig med det här. Hade jag vetat att det var såhär det skulle kännas så skulle jag inte ödslat en sekund på någon annan jag mött.

Imorgon ska jag försöka få lite ordning här kanske...? Och sen ska jag rida ut med Kingen och kantra, få upp lite kondis :) Sen kommer vi åka till Nyköping över en månad... Det är bra för grabbarna men lite halvkul för mig... Suck. Jag blir så frustrerad över att mamma och pappa inte förstår att jag INTE vill bo HEMMA och särskilt inte jag och John... Dubbelsuck. Mina föräldrar är bäst, men föräldrar är alltid föräldrar. Och i våran villa kommer man aldrig iväg heller. Och ska vi jobba hela dagarna och så ska jag rida hela kvällarna... aja , blir nog bra. Om det är något jag har lärt mig så är det att allt löser sig :)

we mosly work to live until we live to work...

Idag har jag påbörjat projekt städning. Har väl la inte kommit så långt men har gjort om ena köksskåpet till skafferi eftersom mitt nya kylskåp inte har plats för allt. Det blev ju fint i alla fall... Sen att det är STÖK i hallen, sovrummet, vardagsrummet... Tja det blir väl ett projekt i nästa vecka I guess.

Var ute 20 minuter nyss och sprang, skönt! Har dock ont i min vänstra vad och knäveck så jag får nog ta det lite lugnt. Nu blir det stalltjänst. Tänkte jogga Kingen och longera/promenera Jersey. Imorgon ska Kingen hopptävla! Så han ska fejjas och knoppas. Mina fina älsklingar...

Nu vill jag ha hem min John. Nu nu nu!

Nu börjar det.

Idag är det startskott för det där jag aldrig tagit tag i. Men nu är det fan dags och jag är riktigt taggad, och inte bara det - utan verkligen sugen på det! Inte för resultatet enbart utan för resan dit. Det ska bli kul.

Jag saknar John riktigt mycket nu. Sådär så man går från halvgalen till apatisk. Jag vill bara att han ska komma tillbaka hem nu. På lördag natt landar dom på Arlanda så känns som om jag åker dit på Söndag kväll... Jag har kanske blivit en toffel, men vet inte om senaste veckorna hade inneburit så mycket mer umgänge med vänner ändå. Finns tre som jag vill hålla hårt i, det är Madde, Malin och Marcus. Det är vad mitt liv klarar av just nu. Inte blir det lugnare med jobb snart heller... Men allt löser sig. Jag brukar fixa det mesta faktiskt.

Jag har sparat allt i gömda fack och låst, precis som du...

Jag vill verkligen ha en lägenhet! Jag har hittat en handfull som jag absolut kan tänka mig att köpa. Med bolån ligger månadskostnaden runt 3000-4000 kronor, känns så himla mycket mer värt än att betala 3200 för en lägenhet jag inte vill bo i... Som jag inte ens är i! Vill John sen flytta in i min lägenhet så är det fritt fram. Vill han bo kvar i sin lägenhet så är det också fritt fram :) Jag borde sitta med hemtentan nu. Ska ta ett ryck till snart och sen blir det sängen. Måste bara kolla lägenheterna en gång till... Eller två.... Eller...

Låt mig vara en lycklig idiot. Jag ritar upp världen på en pappservett. Allting verkar klart, allting verkar lätt. Låt mig aldrig någonsin höra vad dom viskar, vad dom tycker om mig... Jag vill la la la lalla på en sprucken trästol på ett fält av oklippt gulnat gräs. Jag vill bara vara. Låt mig vara en lycklig idiot!

Imorgon ridborgarmärket som paus i pluggandet. På söndag tävling som paus i pluggandet. På måndag pluggande som paus i pluggandet och sen inskick. Hej och hå :) Jag bryr mig inte om bekymmer. Jag är en lycklig idiot.

I walk through the fire if that is what it what it takes to take me even higher.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här egentligen. Ville bara skriva av mig. Har haft en riktig hästfylld helg med ponnydressyr hela lördagen och tävling för mig själv hela söndagen. Lördagen var en enda lång väntan och undran över en massa frågetecken. Men de löste sig till slut så det blev okej. Ibland förstår jag liksom bara inte vad han menar och misstänker det värsta och allt blir kaos. Och det värsta är att jag ofta har ganska rätt i vad jag tror att han menar. Men allt löser sig. Vi löser allt. Det vet jag. Jag älskar honom.

Idag vann vi med laget =) Med över 20 poämg. Jag och Kingen placerade oss individuellt också, en andraplats och en delad fjärdeplats. Trots att allt har känts tråkigt och jobbigt inför det här så blev det, som alltid, så himla kul! Alla är så otroligt trevliga och det är ju superkul att rida i lag. Hoppas vi kan rida division II i höst. fast då ska ju jag vara borta massa veckor... Men men. Nu håller vi tummarna för att vi kan göra om samma sak på Stjärnholm nästa söndag :D

Innan dess SKA jag ha lämnat in både specialpedagogiken och PGF:en. Sen har jag fyra stenhårda dagar för att avsluta autismspektrums-tentan. SEN FÄRDIG OCH SOMMARLOV UTAN ÅNGEST!!!!!

I love the prowess in the things that you do.

Idag är jag bara helt nostalgisk över vad jag kommit på och vad jag känt. Vad jag lärt mig och vad jag upptäckt med mig själv. Ibland ser man saker tydligt. Jag ser vad jag ser och jag hoppas det är samma sak på andra sidan.

Livet blir aldrig detsamma utan honom nu. Nu har han fastnat hos mig, i allt jag gör. Hindsight bias eller inte, jag tror ändå att jag visste den där kvällen... Eller? Jag gjorde fel, egentligen. Jag bröt mot regler och moral. Och det blev helt jävla fantastiskt bra.

Ibland blir jag rädd. Rädd för allt som hänt mig, för allt jag känt och för allt jag gått igenom. Kanske är jag stark, antagligen inte. Man bara gör det man kan. Jag är feg, jag är lättskrämd, jag är lite lat ibland. Men när någon säger att jag ska bli blind, då sätter jag mig inte ner och väntar.

Ändå är jag bitter. Bitter över att leva i min trasiga kropp, med diabetes, dåliga blodkärl, gråstarr, irit, ögon som nästan blev blinda. Ibland blir jag så bitter och frustrerad att jag vill skrika. Men å andra sidan är livet så jävla underbart. Och jag är glad för allt som hänt mig, gott som ont.

John är det bästa som någonsin hänt mig vågar jag påstå. Han kan lätt bli det värsta som någonsin hänt mig, och det skrämmer mig. Jag är feg, lättskrämd och lite lat. Men jag sätter mig inte ner och väntar. Jag lever och jag andas. Jag njuter. Jag skrattar och jag gråter, jag surar och jag är lycklig. Allt i en enda salig röra. Så ser mitt liv ut just nu och jag skulle inte byta det mot någonting.

Jag skulle inte byta det mot någonting alls.

Uuuurk...

Det var ett tag sen jag skrev här. Helmot den lilla shetlandsponnyn fick åka hem för han hostade en hel del. Istället hämtade jag hem lilla Jersey av Friheten, en svart vallack på 100 cm. Ett riktigt busfrö, 6 år gammal. Det fungerar jättebra. Han är en riktig liten personlighet den där. Mamma och pappa har varit och kikat på honom och vi körde en sväng. Kingen bossar med honom och jag tror han är lite avundsjuk. Men Kingen är ju love of my life, så han kan vara lugn =)

I natt fick John ringa ambulansen. Jag var helt väck. Tydligen så hade jag bettet mig lite konstigt och sen bett honom ha koll på mig. Sen tryckte jag ett paket druvsocker men blev ändå okontaktbar. Jag minns att han försökte få i mig saft men jag vägrade. Han sa att jag tittat upp ibland men inte svarat på tilltal. Och när jag väl tittade upp så rullade mina ögonvitor fram. Stackars John... Han måste blivit så rädd. Jag är så glad att han finns, jag är så glad att han var här. Jag minns att plötsligt är det tre grönklädda personer i Johns lägenhet. Tydligen hade de gett mig 4 glukossprutor när jag börjar minnas. Då fick jag sitta upp och äta lite mackor, men de ville mäta igen innan de åkte. Jag mådde rätt bra och ville inte följa med. Men sista gången de mätta blodsockret hade jag sjunkit ner till 2,4 och kände av insulinkänning igen. Så då gav de mig resten av glukoset och så fick jag följa med in. Inne på sjukhuset steg blodsockret och jag fick åka hem vid 8. Skönt...
Diabetes är en mycket märklig sjukdom. Suck. Nu ska jag mäta sockret flera gånger om dagen för att få lite koll igen. Låg på 9 när jag lämande sjukhuset och nu hade jag sjunkit ner till 4,6. Så inget insulin för min del. Jag äter potatisgratäng med bearnaisesås och är ganska nöjd :)

Har leasat bort hästarna idag. Jag är lite darrig än så det var lika bra. Jag som skulle träna WE idag och shoppa presenter och plugga en massa... suck...

Hemtentan 1266 ord

De första 1266 orden är nerplitade. Det här går bra, det här flyter på. Jag älskar det här ämnet, hemtentan är bra och lätt att skriva ner svaren känns det som. För första gången bara flyger orden ut, härligt!

Jag känner mig lite mer positiv. Imorgon anländer Shetlandsponnyn Helmot, han ska gå på prov en vecka med Kingen. Jag hoppas allt fungerar bra =) Annars har jag en annan shetlandsponny på gång. Weeeei!

Stress stress stress

Jag pallar inte riktigt för trycket just nu. Så om jag beter mig som en idiot är det inte för att jag är en idíot (alltså mer än vanligt) utan för att jag sitter i en massa idiotiska situationer. Men idag har jag fått lite gjort i alla fall. Nu ska jag stressa iväg till Kingen. Sen stressa tillbaka till styrelsemötet. Sen stressa till Nyköping, upp tidigt och plugga och sen stressa tillbaka till Västerås. Blääääää för stress.

Nanananananana

Idag är det onsdag.

Om fem minuter ska jag gå och möta Aina och sen ska vi hämta upp Therese. Det är så himla skönt att gå till skolan på morgonen. Tyvärr börjar mina benhinnor redan skrika men jag ignorerar dom ett litet tag till.

Igår tröstshoppade jag en klänning. Jag blir så less på allt tjaffs som har med stall att göra. Jag hoppas att det här löser sig. Vill inte Malin, Ellen eller Elisabeth släppa ihop sina med min är jag körd och måste flytta igen. Det känns inte alls bra. Jag vill ge upp allt, men jag kan inte. Vad fasen ska jag göra?!?

Sol idag igen, vårvädret är underbart. Synd att inte John är här och kan dela det med mig. Men det är bara till att försöka njuta ändå. Trots allt.

When you're loving me, I'm loving you...

And thets when we've got it goin' on =)

Jag sitter i Växjö med utsikt över sjön, det är underbart vackert. Jag ska nog gå ut på en promenad och sen försöka sova. Jag gick upp 03:55 imorse. Hua! Jag var otroligt trött sista timmen i skolan men nu känner jag mig bara lite illa till mods... Jag vill inte vara här just nu...

Några bilder

John följde med igår och tog lite bilder på mig och Kingen :D

(lite=nästan 300 stycken)

Lay down beside me...

Jag kan inte sluta lyssna på Paolo Nutinis album These streets från 2006.

Jag fattar liksom inte hur jag satt mig i den här utsatta situationen riktigt... Tänk att vara så galen i någon att man känner sig helt tom utan den. Det är läskigt. Men det är väl så det måste vara, man måste satsa lite för att det ska vara värt någonting. Jag har umgåtts med John nu dygnet runt sen... Skärtorsdagen. Tills imorse. Vi kanske borde akta oss så vi inte tröttnar. Samtidigt så mår jag inte alls bra just nu när jag sitter här ensam. Det finns plötsligt inget som tilltalar mig i den totala avsaknaden av någon annan, så som det alltid gjort. Fast denna regel gäller bara John ;) Sen får han stå ut med att jag beter mig som en idiot ibland, att jag överreagerar och överanayserar... Han vet varför.

Idag var vi i Flen och tränade för Maggan hela laget. Det gick så himla bra! Kingen hade musklat upp sig ännu ett steg tyckte Maggan. Det var det jag ville höra. En klok man sa till mig en gång att lycka bara finns om man tänker på den. Så idag har jag tänkt på den. Jag tänkte på den när jag red. Jag var tvungen att viska till Kingen att han var underbar, för det är han. Jag har inte bara en snäll och fantastisk häst, han är vacker och han passar mig perfekt... Hur bra får det vara?

Påsken spenderades i stockholm och i nyköping. Allt gick bra, men det är så stora kontraster. Ena dagen kryllar det av trevliga människor och små barn och andra dagen är det bara vi i familjen. Missförstå mig inte, jag är så glad att jag under hela min uppväxt haft sådan nära kontakt med min mormor och morfar, och mina föräldrar är toppen, min syrra är helt fantastisk. Men ibland kan jag sakna den där storfamiljskänslan, mostrar och morbröder, fastrar och farbröder, kusiner... Jag har ju kusiner men ingen under 40, det blr inte riktigt samma sak. Men nu finns ju Hampus, min lilla systerson ;) Han ska minsann få dras med sin moster!!!

Det kunde inte blivit en bättre påskhelg. Stockholm kanske inte är så illa ändå? Som beteendevetare borde jag försöka ändra mitt perspektiv i den här frågan. Skadad, jag är skadad. Eller snart rehabiliterad. Det beror på hur man ser det :)

When you're loving me, I'm loving you

I love the prowess in the things that you do

And it's your flawless soul that bleeds my stone

And when you're loving me, I'm loving you

and that's when we've got it goin' on,

oh goin' on

You are not alone

I am here with you
though you're far away
I am here to stay

Jag borde inte sitta här utan jag borde sätta en jävla fart och diska och packa och åka till hästen. Det är jobbigt att vara i den här lägenheten nu. Jag vill flytta! Jag har väl sovit här fyra nätter sedan jag kom tillbaka från Växjö.

Imorse fick jag för första gången ligga kvar i sängen när John gick upp. Det var rätt skönt och välbehövligt... I lördags morse upp klockan sex och sen kom vi inte hem förrän 4 på söndagsmorgonen från Ville. Det sätter vem som helst ur balans.

Kingen var underbart duktig i lördags!
http://www.youtube.com/watch?v=AfVvP39Pn5E

Skönt att finnas till

Ibland bara flyter livet på och allt går som man vill. Man saknar ingenting och kan njuta av att bara vara. Jag är sådär skönt nöjd just nu. Jag sover gott om nätterna. Jag mår bra. Det börjar kännas toppenbra med ridningen igen. Ljuset och våren gör att allt känns lättare. Att gå från tokförälskad mitt i värsta vintern, till att vara lika tokförälskad nu när våren börjar komma... Finns det något bättre?

Nu har jag anmält mig till en regional LA:3 på stora Ekeby den 11 april. Woooo! Det kan vara kul att köra, är inte så långt bort liksom, tio minuter med transport. LA:6an var stängd tyvärr... Jag måste hinna till Växjö-tåget så det kanske var lika bra. Ser fram emot Växjö igen faktiskt. Det är rätt mysigt att komma bort och bara vara för sig själv ibland. Fast det finns ju personer jag kommer sakna...

Kingen ska hopptävla nästa helg. Kommer bli en riktig nagelbitare! Men jag litar på Hanna, det kommer gå bra. Det måste gå bra!!! Hoppas på en felfri runda, dom ska ju "bara" rida en LD i avdelning B. Hoppas han fixar en rosett =) Då blir mamma (dvs jag) STOLT!!! Haha :D

Drag my feet along the floor

Vilken helg det varit. Jag hoppas på en lyckad ridlektion nu om ett par timmar så skulle helgen vara fulländad.



I Fredags hängde jag med ett gäng termin 1:or till Blue moon bar. När livebandet började spela gav vi upp att försöka prata och gick till Circus istället, jag, John, Victoria och Kajsa. Trevliga människor det där. Efter det bar det av till Johanna i folketshus. När vi kliver innanför dörren sitter en nöjd Wille med ett vinglas i högsta hugg invirad i ett duschdraperi och blir nyfriserad av Johanna, Karin och Therese. Haha. Det blev inte så tokigt ändå.



Igår red jag för Ylva. Kingen var jättefin! Vi gjorde några riktigt trevliga samlingar när han trampade under sig ordentligt och bar sig själv, jag hade ingenting i handen! En helt fantastisk känsla. Fyra hyffsade och rena galoppombyten lyckades vi få till också. Sen tog jag mig tid att pyssla om honom och smörjde sadel och kandaret. Myste lite med honom i solen i hagen också. Min fina!



På kvällen kom John över och vi drack lite vin innan vi gick över till Jocke och drack lite mera vin. You can call me Al spelades flitigt under kvällen, härligt! =) Jag och John gick till Bill&Bob och träffade Olivia och hennes kille Måns. Blev en hel del intressanta diskussioner mellan mig och John, men vi skulle ta en heldag på temat någon annan gång också. Hahaah ;) Sen var vi lata och åkte taxi bort till skalden, illa. Men varmare än att gå.

Nu på morgonen har vi inte gjort annat än druckit kaffe och kikat på How I met your mother. Vad mer kan man begära? En helt fantastisk morgon. Eller tjaaa, en morgon som varade till klockan tre :P Sådana morgnar är dom bästa!

Let's get out of Cape Cod tonight

Har haft en sjukligt bra och produktiv dag. Kom nästan upp i tid trots att någon envist ska försöka dra ner en i sängen igen ;) ALLTID. Sen bar det av till Ica Gryten med Madde. Hon behövde använda lite rabattkuponger. Jag passade på att handla lite mat också, och så kirrade vi gratistårta =)

Sen mötte jag John på Kåren för lunch och sen pluggsession. Fast vi var väl lite för trötta för det... Bara aningens lite för övertrötta... Marcus skulle ju komma men han kom sent och gick tidigt utan att öppna skolböckerna. Så kan det gå. Vi har bokat in lite plugg nästa vecka. Det blir bra. Börjar bli en fin liten studiecirkel. Nackdelen är väl att vi har lite för mycket att diskutera...

Jag tackade JA till lägenheten som jag blivit erbjuden. Dock inte säkert att jag får den. Om kontraktet går till mig får jag kika på den innan jag signar något. Ska jag verkligen flytta från Bäckby? Från hooden ingemansland där folk mördar varandra på min gata? Fast jag trivs här ju. Långt till skolan, ensamt, inga besök, läskigt att gå hem från nattbussen... Jag är lite kluven. Jag vill ta min lägenhet och flytta den närmre bara. Går inte det!?!?!

John följde med till Kingen idag, det var trevligt med sällskap. Kingen var blyg som vanligt när nya människor är med. Lilla plutten är blyg =) Han vågade ta en morot från John dock. Fördelen med Kingens blyghet är att han verkar så väluppfostrad när han bara står där snällt och tittar. Han är det finaste jag har...

Ibland kan man bli lycklig av mat, egenlagad mat. Helt underbart! Jag åt rökt makrillfilé med vitlök, broccoli, mograbiah och hemmagjord sås. Fantastiskt! EN klick gräddfil hade varit det enda som kunnat gjort det godare. Sen har jag druckit kaffe med lite vit osockrad choklad från Ica gryten, enda Ica här i stan som har det goda osockrade märket. Nam nam!

Om man skulle läsa kurslitteratur en timme och sen somna före 03:00 för första gången på länge? Låter som en bra plan. Imorn är dagen lika fullspäckad med underbara saker =) Tårta på förmiddagen, möte med HD-gruppen 12, möte med Anna Stinesen 13, ut till Kingen för att rida ut i dagsljus och sen får man väl se vad en fredagskväll kan bjuda på.

Jag är så nöjd idag att jag nästan stör mig på mig själv haha :D

You don't know, but I know that you do.

Då var det inofficiellt ;)

Idag har jag flängt runt halva södermanland. Nyköpings lasarett följt av Eskilstuna och sen tillbaka för att hämta syrran. Men pengar blir det från studentkåren i alla fall, wohooo I'm the master of äskan-skrivning :p

Nehe för intresseklubbens anteckningar ska jag nu färga ögonbryn, borsta tänderna och kolla curlingfinalen ;)

Keep it BUCK!

Jag vet att det är en suddig bild. Men den är finfin =) Haha. Vadå? Mössan låg där. Glasögonen låg där. Vad skulle jag gjort? Hoppas Jon kollar, segertecknet på rätt sätt =) Herr Dovborg borde vara mycket stolt!

Jag fick värsta rycket nu ikväll. Har skrivit inlägg 1 av 3 på mitt seminarium som inte ska vara klart förrän söndag. Nu ska jag läsa Lorna Wings bok, minst 40 sidor. Den är jäkligt intressant, "Autismspektrum - handbok för föräldrar och professionella". Jag ska nog beställa hem den, nu har jag bara lånat den. Känns som om jag kommer vilja läsa den senare också.

Jag måste verkligen ta tag i det där med sommarjobb. Få tag i bemanningstjänst. Och kanske söka nåt annat. Ska bli oerhört kul att stanna i Västerås den här sommaren. Hoppas allt klaffar med Kingen så blir sommaren perfekt ;)

Möte möte möte

Dagen har kantats utav möten. Först inspring i nya klassen för lite information och utvärderingar. Sen möte med högskoledagar-gruppen det vill säga jag, Madde och Ola. Vi kikade igenom powerpoint-grejjen och ändrade en del. Sen var det te-möte hos Madde med Malin ;) 16:15 Möte på kårstyrelsen för oss i valberedningen och sen 17:15 LF-råd i konferensrummet. Om någon timme är det SYTYCD-final-möte hos Madchen. Möte möte möteeee...

Trött som ett as är jag också. Känner mig nästan hängig men vet att det mest är sömnbrist. Dåligt inflytande ;) Jag menar herre gud, ingen sömn, kollar sport halva nätterna istället och så har jag tuggat på en jalapeno. Jag är trasig och kommer aldrig bli hel igen hahaha...

Dag tyckte jag skulle nominera mig själv till kårfullmäktige och sen sitta med i styrelsen. Men nä, det får räcka där. Nästa år har jag inte tid att sitta i massa styrelser och göra extrajobb. Nästa år vill jag satsa allt krut på skolan och hästen.

Jag har inte sovit hemma i lägenheten på typ fem dagar. Och det känns bra :)

Here comes the feelin' you thought you'd forgotten

Nu försvinner jag.

Kanalen skiftar grön och svart

Och du vet att hon är hos dig
och du räknar ditt hjärtas slag
du får hennes glaspärlekyss
och den gör dig så hopplöst svag...
Du lovar henne allt
du aldrig kan hålla...
Och du älskar henne
ända till september...


Jag är skräckslagen inför imorgon. Inte hjälper det att M ringer. Och ältar och ältar småsaker. Jag inser att han är inte den jag trodde. Han är naiv. Han har inte upplevt sådant som jag upplevt. Inte för att man behöver ha gjort det. Men han är fast i sig själv. I hans ögon finns bara hans värld. Då blir småsaker så offantligt stora. Det gäller att se saker ur andra perspektiv ibland.

Äääsch. Jag måste ta tag i det där. Han måste försvinna ur mitt liv. Han tillför ingenting. Och om det är något jag insett här i livet så är det att man måste sålla bort onödigheter. Gaaahblubb. Varfös ska vissa saker vara så komplicerade?

Då vet jag en sak i mitt liv som just nu inte är komplicerat ;) Kan inte säga så mycket mer än att han gör mig glad... Vad mer behöver man?

Mjooo jag undviker ämnet. Jag tänker inte tänka på det. Imorgon kanske dom kan säga något mera. Förhoppningsvis skrattar dom åt mig. Det skulle göra mig så otroligt lättad... Det räcker nu. Det räcker nu. tack tack det är bra så, nu har jag väl fått min beskärda del?

I am one of those melodramatic fools...

Ja men visst. Nu har jag insulinkänning igen. Gurgel gurgel gurgel, Min diabetessköterska kommer inte vara nöjd. Jag gissar på att mitt hba1c-värde inte kommer ligga under 6. Snarare på 6,5 skulle jag gissa. fasiken. Men men. Undrar när jag får kallelse till ögonläkaren igen? äsch vi tar en sak i taget. Igår köpte jag tulpaner som jag sitter och njuter av litegranna. Gaaah men herre gud. Nu skakar jag sönder. Ska på sockerjakt. Suck. Denna mysko sjukdom!

Nu blir det ett bad och lite kurslitteratur. Jag måste börja styra upp det här nu. Ska läsa ikapp specialpedagogiklitteraturen den här veckan som kommer. Det är inte seminarium förrän vecka åtta. Jag ska plugga massor med Marcus i skolan i alla fall. Det blir toppen det. Någon som pushar på lite.

Ja vad fan menade Ellen Key med själamorden i skolan? Den frågan jag alltid ställer mig en lördagkväll?

Det var kul att rida Kingen idag i alla fall. Jag hoppas jag hittar glädjen nu. Allt flyttande och allt krångel har liksom förstört. Sen tror jag glädjen kommer ihop med våren. Kingen är det finaste jag har. Idag skulle han slicka mig i hela ansiktet när jag kom. Det var precis det jag behövde efter det senaste dygnet.

Men Emma! Gå och ät socker! Bläääääää.............. vill inte ha diabetes ibland alltså. Nej nu börjar jag få svårt att tänka. Hum. Socker socker...

Tom get your plane right on time

Here I am
the only living boy in New York


Igår fick jag en drömtydarbok =) Haha dags att börja tolka nu då :p Försenat födelsedagsmys gick av stapeln igår. Det var tyvärr många som inte kunde. Men jag, malin och Madde lagade potatisgratång och fläskfile, Supersmarrigt blev det. Sen kom Ola, Lärka, Emma och Henke också. Vi hade lätt vunnit Alias om vi inte hade vart tvugna att springa till bussen. Grabbarna gav upp väl inne i stan men vi gick till Blue moon bar.

Jag vet liksom inte hur jag ska tackla allt just nu. Hur sätter man ord på vissa saker? Det är skvatt omöjligt. Hoppas det blir någon klarhet i det hela så småning om. Nu ska jag plocka tomglas och diska... Sen iväg till stallet. Brrrr nu vill jag ha vår!

The young so educated they'll never grow old

Var en galning

var naiv

det är det som håller oss vid liv...

Ibland får man bara lita på sin magkänsla när det inte finns något facit. Kanske ska man tolka sina drömmar också. Men alla som känner mig vet att mina drömmar brukar vara vrickade och helt ologiska. Och långa. Och detaljrika. Vart är Freud när man som bäst behöver honom?

Nu har mamma och Kitty åkt och jag ska städa. jag börjar bli nojig över tisdag. Det ska bli skönt att få det överstökat i alla fall. Nu ska jag släppa det och njuta av fredag och lördag, med allt vad det innebär =)

He taste like you only sweeter

Jag saknar Carro! Cruisa runt i mammas v50 med Millencolin på högsta volym. Eller runt ett främmande köksbord i Linköping och vi spelade Fall out boy på mobilen samtidigt som vi gjorde narr av grabben som ägde köksbordet =) Eller när vi äger på alias och "med andra ord". Och alla attentat vi genomförde under gymnasietiden ;) Carro kom hit! Men i mars, då jävlar ska jag lyckas luta hit henne ;) Jag saknar dom alla tre. Vi borde träffas oftare. Fast inte så lätt när en idiot bor i Västerås, en i Stockhol, en i Linköping och en i Hultsfred....

Så gott att må gott igen

OOoooh det är så gott att må gott igen =) Lemarc!!!

Jag har haft ett par underbart trevliga dygn. Japp japp.

Skönt som attans att ha Kingen på plats. Allt har gått superbra. Ihopsläppet var lugnt och ännu inga rapporter om bråk eller skador hos någon. Jag har hunnit rida Kingen en gång i ridhuset. Imorn ska vi ut en sväng tänkte jag. Hoppas det är bättre väder då än detta evinnerliga snöande! Sen en Marcuslunch, äntligen! Var evigheter sen! Hoppas på att hinna läsa lite i Gillbergs bok sen innan stick&brinn hos Henric. Efter det följer jag med Madde när hon ska dansa någonstans... Mycket kul men lite plugg. Jaja, så kan det gå!

På fredag blir det fest =)

casually glancing at his toothpaste

Idag har det snöat och snöat och snöat här i småland. Vi har pratat om Theory of mind, central koherens och exekutiva funktioner idag. Otroligt intressant! Lite jobbigt att hålla koncentrationen uppe under 6h förläsning bara. På lunchen var jag med Tina och namn(?) och åt precis bredvid ett stall. Jättefina byggnader och jättemysigt! Såg ut som schyssta hagar också. Man kanske skulle pluggat i Växjö? Den största fördelen här - poliserna! Det bara kryllar av vältränade soon-to-be-poliser =) Jag gillart!





Efter skolan åkte jag, Kristina och Maria ner på stan och gick en sväng. Två par jeans blev det visst... Oooops. Tänkte att jag inte skulle bli lika knäpp idag så jag tog en snöig promenad sen. Det var kallt men mysigt.




Jag ska aldrig någonsin permanenta håret igen. Jag har ju klippt av 14 cm sen jul men det är fortfarande inte helt bra. Blir frissigt och dant längst ner. Gaaah märks det att jag har sociala behov eller? Skriver så otroligt intressanta saker här att intresseklubben precis exploderat av överbelastning. Nej - over and out!

Like a song I meant to write

Ibland vet jag verkligen inte vad jag vill göra med mitt liv. Ibland känns allt så underbart och härligt och ibland känns det som om jag har målat in mig i ett hörn. Ibland känner jag mig så himla fri och ibland känns det som om jag har tvångströjan på. Just idag är allt lite jobbigt för jag känner mig så instängd här. Imorn ska jag ut och gå en långpromenad så jag kan bli lite skönt trött.

Jag vill bara flytta upp Kingen till Västerås nu. Hitta rutinerna igen. Framförallt vill jag hitta glädjen igen med ridningen. Allt detta flyttande och allt mörker och alla tråkigheter i och med äckliga personer i stallet har gjort att jag tappat känslan. Jag vill få en kontinuitet i träningen igen. Därför har jag bestämt mig, vad än mamma tycker om det. Jag kommer inte vara med i allsvenskalaget i vår i division 3. Det blir för mycket flytt. Istället blir det en hel vår i Västerås och en hel sommar också. Kingen ska få bo på samma ställe så länge som möjligt nu. Jag ska söka jobb och förhoppningsvis få något inom autismspektrum-området. Vi ska träna för Ylva en gång i veckan. Åka på någon helgkurs kanske, bara för skojs skull. Sen i höst kan vi åka en sväng hemåt Nypan och äga tävlingsbanorna i division 2 istället! Inte för att vara sån, men division 3 är ju inte vår division längre. Kingen och Snappen kanske kan åka på något mysigt sommarbete ihop här i Västerås. Men han ska få en trygghet och han ska få känns sig hemma någonstans. Jag vill också få den tryggheten, etablera mig och förhoppningsvis träffa lite roliga hästmänniskor. Jag är ju otroligt glad att jag har Hanna och Ingela som jag kan lita på.

Ja så får det bli. Det är det bästa för Kingen. Nu gäller det att luckra upp mamma några veckor så hon långsamt kan ta in det faktum att jag flyttat hemifrån. Och att jag inte kan komma hem varje lov. Något hon borde insett 2008 när jag flyttade... Kan hon inte skaffa sig en substitut-häst? =)

Thinking it over---

...I'll be more than glad

to change my way

for the asking...

Jag tror att jag är mera kär i Simon&garfunkel än något annat vissa dagar. Lyrisk lyrisk lyrisk! För den som inte lyssnat på dem, rekommenderar jag Kathy's song, song for the asking, the only living boy in new york, flowers never bend with the rainfall, america... Heheh ALLT!

Sitter på rummet i Växjö nu. Det funkar bra och kursen verkar motsvara mina förväntningar. Det var tydligen stort tryck på kursen, flera hade sökt i många år. 140 sökande på 35 platser drygt. Jag är helt klart yngst. En utav de yngsta förutom mig bor i korridoren bredvid, Kristina. Så jag har någon att umgås med =) Vi ska ner på stan någon kväll och ut och gå litegranna tänkte vi. Bra det, jag klättrar på väggarna. Fast jag har dubbelt så stort rum mot Kristina haha!

Saknar dock Västerås. Önskar att jag vore där. Precis som någon annan önskar att jag vore där ;) Jag vet inte alls vad jag håller på med i den frågan, men det känns bra. Det känns riktigt bra =)

Fick reda på något ironiskt igår. Måste ta tag i det. Måste ta tag i situationen hemma i nyköping också. Måste måste måste. Asch då. Nu är jag här. Kan inte göra så mycket åt vissa saker. Dags att sova!

Vad hände?

Vad tusan hände med mig? jag har gått och blivit galen =) Jag har tre låtar på repeat på Spotify, till och med mamma blir galen hahaha! "You can call me Al" med paul Simon, "Fireflies" med Owl city och så "Cape cod kwassa kwassa" med vampire weekend.

Nu har jag en timme på mig att packa, duscha och fixa innan det är dags att åka och antagligen vänta på ett försenat tåg. Jag kommer väl bli galen av ensamheten men just nu känns det rätt skönt. En hel vecka utan föräldrar, vänner eller hästen. Som en egen retreat-resa hahaha! Fast nu finns det ju kanske något i Västerås som lockar en del också. jaja. Det blir bra.

Igår gick jag och Lisa en sväng med grabbarna grus. Det är så frustrerande att gå i mörker. Jag ser INGENTING! Inte blir det bättre av att Kingen ska gå på mina fötter och puffas i ryggen eller bita i min mössa. Inte blir det bättre av att bli frustrerad och få tårar i ögonen. Jag vet att jag borde vara så in i helvete glad att jag inte kommer bli blind som de trodde från början. Jag borde vara tacksam att jag, med lite större text och med hjälp av båda ögonen, kan läsa. Men det är fortfarande frustrerande att inte ha vanliga ögon. Inte nog med diabetesretinopatin heller, utan även iriter och så en släng gråstarr på det... Suck.

Red min fina KingKong i ridhuset idag och sen en sväng ut i skogen. Underbart väder ute, med gnistrande snö och sol. Helt fantastiskt! Sen försökte jag bygga en borg i snön hemma, pappa har ju skottat upp vallar kring hela gräsmattan på framsidan, perfekt för att bygga en fästning i mitten med lönngångar! Varför är inga kids ute i snön och leker? Jo de sitter inne framför datorn och spelar nåt "Killer slaughter XX murder" - spel :p Jag sa det till mamma, att mina barn inte kommer få spela sådana spel. Då säger mamma; "Då får de åka hem till mormor, för hon kommer spela Murder Slaughter med dem!" hahahahaha =)

Rookievecka två

Den andra rookieveckan blev ju lite kortare än den första eftersom jag var hemma och körde Kingen till hovslagaren och hängde på ögonkliniken med mina förbannade ögon. Skitögon. Sist såg jag 1,0 på höger och 0,9 på vänster. Nu såg jag 0,6 på höger och 0,2 på vänster... Blä.

Sen blev det pubrunda med Phestmesteriet, mycket trevligt =) Drack bara tre drinkar men eftersom jag ätit dåligt slog det till rätt bra. Jag höll på att dö när Emma försökte leta efter sina vantar! Det låter kanske inte så kul, men ni skulle sett hur hon såg ut!

Torsdagen bestod av möte med Stinesen och sen Bävertaco på kåren. En trevlig taco, och kvällen slutade otroligt trevligt ;)

Fredag och tårtbakartävling, jag kom tyvärr sent... Men så jävla fina tårtor!!! Jag blir så stolt över mina rookiesar! (tänkte skriva små rookiesar, men många är äldre än mig hahhaha) Mikaela vann den ärofyllda poänhjakten! En mycket vacker bäver/sengångare utdelades. Vi PRO-bävrar som skulle på sittningen efteråt hängde kvar och förfestade med lite Dalo-människor. Sittningen var väldans trevlig, kul att Cissie hängde på. En rätt otippad samling bävrar men det var bara roligt. Vi körde Beware-låten som spex, vi är så jävla överlägsna hehehe.... Det blev en bra avslutning på rookieveckorna, men saknade fröken Ekqvist och fröken Fransson på kåren. Jag, marina och Jossan skickade en så fin lapp till DJ-killen, hoppas han tog åt sig :p Sen blev han i ju för sig lite förlåten när han spelade Paul Simon och "you can call me Al"

Nu satsar jag den sista energin på Växjö. Hoppas kursen är som jag hoppas på, lika bra som jag förväntar mig. Kurslitteraturen är i alla fall lovande. Efter Växjö har jag visst en inflyttningsfest att se fram emot... ;)

Saknad...

Ibland saknar jag gymnasietiden. Innan vi splittrades till Sveriges olika hörn. Saknar mina flickor. Vi har upplevt så mycket. Skratt, tårar, kärlek, olycklig kärlek, plugg, studenten, alkoholens ädla konst och dåliga snefyllor... Det var trots allt en helt underbar tid! Nattliga bilfärder, oändliga stunder drickandes kaffe, spelkvällar, poker, bubbelpool, götebrorg, fjällen... Vi har bråkat och klösts, vi har hatat och vi har älskat, vi har kramats och vi har förstått varandra. Vi kom ut levande på andra sidan tillslut.

Nu ska här packas. Min mobil skriker och vill att jag ska sätta en spruta i benet. Tjat tjat tjat... Imorn blir det civilklädd pubrunda, vad ska man ha på sig? Den stora fördelen med ovve är ju att man slipper tänka på kläder. Skönt!

Blä

Blä blä blä. Jag har blivit så dålig på att äta frukost. Jag mår illa och vill aldrig ha någonting ur kylskåpet på morgnarna... Och nej, jag är garanterat inte gravid, bara larvig :p Det är jobbigt att tvinga i sig saker. Blä blä bläää gnäll gnäll gnäll...

Nu blir det avtåg mot stallet med hästtransporten i släptåg. Jag önskar att någon annan också kunde ta BE-kort. Fast det är ju min häst som är tung och ingen annans =)

Jag hoppas verkligen att Ermin har något bra att säga om mina ögon imorgon. Känns ju ganska bra i alla fall, och blodet i glaskroppen i högra ögat syns knappt längre i synfältet. Vore egentligen skönt om gråstarren kunde bryta ut ordentligt redan nu, så jag blir av med operationerna. Nu när iriterna lagt av och retinopatin är på rätt väg kunde man ju lika gärna bli frisk i ögonen helt och hållet =)

Jag kommer inte träffa honom idag. Jag vill bara glömma honom helt och hållet. Som jag gjorde sist, bara tog mitt liv och stack. Men jag kan inte göra så mot honom igen, jag vet... Det kommer bli tufft men jag är skyldig honom ursäkter och förklaringar. Jag är fortfarande inte övertygad om att det bara är hans situation som ställer till det. Jag tror att han aldrig kommer komma ur sin situation tyvärr... Det sitter nog någon helt annanstans. Men det är jobbigt att ge upp någon man gillar, älskar, fast inte på det sättet... Jag menar - han är en underbar människa som jag känner utan och innan, hur ska jag kunna låta bli att älska honom? Men som min vän, inget annat... Undrar om han förstår, undrar om han misstänker detta. Jag gjorde ett stort misstag som tillät honom påverka mig igen. Men nu får det räcka. Varför ödsla tid på någon som jag vet aldrig kommer förändras? han kommer aldrig passa in i mitt liv. Så är det bara... Och egentligen visste jag från början att det inte var kärlek jag kände igen, utan nostalgi. Nostalgi och trygghet. Varje gång jag åkte dit visste jag hur det skulle bli. Och jag hade aldrig fel.

Nej va fan. Måste sluta tänka så mycket på det förflutna. Kanske var jag lite förälskad i honom back then, 2007. Eller var det bara själva grejjen? Jag kan faktiskt inte svara på det. Jag vet att jag var tokförälskad i Wictor, det vet jag, så var det. Det kan jag svara på. Men med M, där var allt så luddigt och suddigt.

Det finns bättre saker att lägga sin energi på =) Det vill säga bättre människor. Det ser jag fram emot.

DRESSYR!!!!!!!!!!!!!!!!!

Härligt att vara tillbaka i sadeln igen, bokstavligt talat. Min finfina Kingen. Visst var vi lite ringrostiga, men kändes ändå inte som att vi knappt ridit dressyr sen början av december. Han släppte riktigt fint tyckte jag, och vänsteröppnorna satt där dom skulle. Förut har vi alltid haft problem med dom, men idag krånglade högeröppna mer. Jaja, är det inte en sak så är det en annan... Jag avgudar Lisas söta lilla Malle. Han lägger ner så mycket energi på att krångla istället för att bara göra det lisa ber om. hahaha han är så himla rolig. Han lägger hellre tyngden på en hov och sätter de andra tre i vädret än att ta in sin högerbog! Galning! Kingen kom igång bra sen och vinklade haserna som han skulle, duktig! Imorn ska vi ut en tur innan hovis. Mysa runt i skogen bara han och jag...

Åkte med mamma ner till norrköping och klippte lite mer på mitt slitna hår i förmiddags. Tror att det mesta av permanenten är borta nu, känns riktigt skönt. Lyckades köpa ett par sneakers som jag inte alls skulle... Men de var så fina!!! Vita med vändbara kardborreremmar... Sen shoppade jag loss på lekhuset hahaha =) En väska (ja den var till mig, en tygkasse med hello kitty på), en superfin mobil till hampus, små tossor till Hampus och så en hemlis inköpt å Bewares vägnar.

God natt. Jag måste verkligen skaffa mig bättre sovvanor... Vända tillbaka dygnet. Någon gång =)

Har lovat att träffa någon imorgon. Men jag tror inte det blir av. Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag vågar inte. Jag är rädd att jag ska börja förakta honom. Och mig själv. Han har blivit ett problem jag måste lösa och det känns inte alls kul...

På onsdag har jag en lång-dejt med min favvo-ögonsjuksköterska Eva :D Hoppas att jag inte behöver träffa lasersnubben så länge, han är inte lika mysig som Eva och inte lika snygg som min vanliga ögonläkare... Haha JOHANNA VET VAD JAG PRATAR OM! Om hon inte vore så gay skulle hon fatta! =) <3 Jag kommer få spö nu :p

God natt!

Sittning och premiär

En riktigt lyckad sittning igår! 62 pers landade det på. Toastmastrarna gjorde ett finfint jobb. Det känns i huvudet idag i alla fall... Jag blev nerklottrad med en spritpenna, finfint. Våra rookiesar är verkligen peppade och kör järnet, det gillar jag! Kvällen urartade litegranna, men på ett väldigt trevligt sätt =) Fattar inte att jag pallade hänga kvar till stängning.

Jag förstår ännu mindre hur jag pallade till pulkan. Men fan vad kul det var! Vi var en tapper skala faddrar. Så jävla fint väder, med sol och snö... Några riktigt fina vurpor blev det för vissa =) Rakt ut i planket hahaha!

Senare på kvällen blev jag chicken och orkade inte till Pitchers... Jag somnade som en stock i soffan och vaknade inte ens av mitt insulinlarm förrän det hade tjutit i fyrtio minuter... Så gick det med den städningen! Diskade och gjorde rejält rent i köket i alla fall, det behövdes. Har världens huvudvärk nu, har knappt druckit något idag så antar att det beror på det.

Imorn ska jag få träffa Kingen. Min lilla fina ponny, som Malin kallade honom =) Jag måste komma ihåg att beställa böcker imorgon också... Det är väl dags att börja tänka på plugget igen. Upptäckte att jag missat registrera Örebrokursen. Men då blev det valet lätt, jag var tveksam om jag skulle läsa den eller inte.

Längtar till måndag kväll, då kör jag och Lisa ett dressyrpass för Maggan. ÄNTLIGEN! På tisdag ska vi till Mats och sko honom. Blir tre intensiva hästdagar. Härligt!

Jag måste för övrigt reda ut mitt liv. By the way liksom...

Begravning

Igår var det begravning. Skönt att få det gjort, jag har gått och fasat lite för den... Men det gick, under omständigheterna bra. I vår ska det plockas vårfryle och i sommar ska det plockas blåklockor. Det blir bra. Allt blir bra. Morfar sa att "hon har det ju bra nu". Och ja, det har hon. Det gick fort, hon var ju bara 75 år. Men hon blev inget vårdpaket som vi alla fasade över. Morfar säger att han pratade med henne då när hon var lite mer vaken den 3:e. Han hade berättat att jag hade fått pengar i födelsedagspresent som vanligt. Hon hade svarat på det. Jag har svårt att tänka mig att hon verkligen förstod vad morfar pratade om, men säger han att det var så, så var det så. Prästen var okej, morfar var så imponerad att han "var som vilken männika som helst". Haha jo, en präst är ju också en människa. Min lilla morfar, efter ceremonin pratade han om minneslunden. Han hade köpt en plats till honom också. "Den dagen det är dags för mig att lyfta näsan i vädret, då finns det en plats för mig!" Han är ju rolig...


Fick ett samtal från M i natt vid två. Jag var tvungen att fråga varför han hade varit så konstig härom dagen. Det hade varit för samtalet jag inte kunde ta i tisdags. Tydligen hade han tänkt att det skulle bli samma sak som sist, att jag plötsligt bara försvann och han skulle få må dåligt igen. Det kändes som om hela min bröstkorg trycktes ihop när han sa det. Jag sårade ju verkligen honom, men jag har nog inte förstått hur mycket. Varför träffar jag bara killar som inte kan bli arga? Ilska kan jag tackla, men tyst lidande... Bli arg på mig! Få mig att fatta att jag gör fel.

Vad ser han hos mig egentligen? Det var min första tanke igår natt. Jag är en osäker 23-åring, jag vet ingenting om någonting egentligen. Jag kan inte vara säker på vissa saker, så som han kan. Jag kan inte se mig själv om tio år. Jag försöker känna efter vad jag verkligen vill. Men jag känner inget. Jag vet inte vad jag vill! Kanske vill jag bara vara jag.

Kanske skrämde hans ord mig så mycket i natt, för att jag känner på mig att jag snart kommer lämna honom igen. Inte på samma sätt... Men på något sätt. Kanske var det början på slutet, igen. Eller, vad finns det att avsluta? Han har ju verkligen försökt förklara, men jag förstår inte. Om han letar i åtta år, och så hittar han mig, men ändå kan han inte göra det fullt ut? Nej jag förstår verkligen inte. Men det är ju M... Det räcker att vara i samma rum som honom så glömmer jag ALLT. Fan. Jag är rädd att jag måste lämna honom helt och hållet igen. För han kommer alltid vara M. Jag kommer aldrig kunna värja mig mot honom.

Madde har rätt. Jag håller på att komplicera mitt liv. Hur kan man komplicera något som redan är åt helvete invecklat? Jaja...

Ikväll är det sittning. Glöm begravningar, hästar, bekymmer och studier för en stund. Man kanske skulle fila på det där jag ska säga. Ääääsch improvisation, det börjar bli mitt vanligaste tillvägagångssätt. "Det löser sig, vi tar det imorn".

Hovis

Tisdag 14:00!!!

Dag tvååååå

Och jag är helt slut! Men imorn blir det hemfärd efter lite inspring och liknande. Nu är det bara att ladda inför sommarfesten. Hoppla! Det kom en hel del på lunchen idag. Det var bra jobbat, särskilt eftersom dom inte hade några föreläsningar idag. Nu hoppas vi på lagom uppslutning inför kvällens spektakel.

Någon frågade mig idag hur det går för mig, hur jag mår... Hon sa även att hon beundrade min livsglädje, haha inte varje dag man får höra det! Men jag mår bra. Efter omständigheterna. Jag tror man lär sig otroligt mycket. Sommaren 2009 var den värsta jag upplevt. Jag trodde jag skulle dö, jag trodde de skulle ge mig cellgifter, jag trodde jag skulle ha kroniskt ont. Visst, jag fick reda på att jag hade en kronisk sjukdom. Men med några sprutor om dagen så mår jag som alla andra. Jag trodde att jag skulle bli blind. Jag inte bara trodde, utan jag var helt övertygad. Jag var fruktansvärt rädd, livrädd... Det var en chock. Första dagarna pendlade jag mellan likgiltighet och förtvivlan. Men efter ett par dagar var det ett faktum jag trodde jag skulle tvingas leva med. Så jag började fundera. Hur blir det med utbildningen? Men framför allt - vad gör jag med Kingen? Vem i hela världen skulle få förtroendet att ta hand om min ögonsten? Jag skulle fortsätta äga honom tänkte jag. Såklart. Min KingKong...

Men nu verkar synen klara sig. I alla fall det ena ögat är färdigbehandlat. I slutändan har jag bara lärt mig av den här sommaren. Jag har lärt mig att inte ta allt för givet. Mest tror jag att jag lärt mig tackla mig själv.

Nu är jag "bara en sketen diabetiker" som min syster uttrycker sig. Jag ska inte dö i någon mystisk sjukdom, jag ska inte ha kronisk smärta pga reumatism och jag kommer heller inte bli blind. Mohahaha!

Men HJÄLP!

Jag hittade precis en dagbok från 2000-2002... Var det inte längre sen? Väldigt deprimerande att läsa, tänkte jag verkligen sådär? Och jag var kär i MAX redan 2001... Haha jag var fortfarande tokkär i honom 2006 =) Från sjuan till studenten. Ge upp. Jag hoppas att mina barn inte är lika naiva och blinda som jag var. Jag hoppas att de inser när någon driver med dem. Jag hoppas att de inser när någon gör narr av dem... Alla signaler som jag tolkade, när jag borde sett deras flinande leenden och deras blickar sinsemellan... GAAAAH depp-pepp på den :p

Tur att jag växte upp och blev relativt normal i alla fall. Observera relativt =)

Introdagen idag alltså. PUUUH!!! Men kul som satan är det. Nu väntar bara 13 dagar till med späckat schema...

Smygen

Vilken kväll det blev igår =) En härlig förfest med pizza, mina favvobrudar och ett helt gäng med andra goa människor. Kan det bli bättre? Lite för långa vattenfall dock. Skyller inte på någon, men allt var Olas fel. Malin tog fram Tequilan... Farligt! Blev kanske några droppar för mycket. Men men. Bäst att passa på eftersom allvaret börjar nu med ansvar och sånt där... Så nu är det 14 rätt lugna dagar som väntar, i alla fall på alkoholfronten. Annars är dom alltifrån lugna... Men roliga =)

Bilder kommer, jag lovar. Men inte nu, min kabel är kvar i Jönis.

Jag vet att människor bara visar omtanke, men ibland får jag känslan av att man tror att jag är mindre och sårbarare än vad jag faktiskt är. Jag är en stor flicka nu. Typ. Jag vet vad jag gör. Nästan. Och gör jag fel kan jag plocka ihop mina egna spillror. Med lite hjälp från mina älskade vänner. Men ibland vill man bara strunta i allt vad smart och planerat heter.

Dusch!!!

Ibland är det underbart att duscha =) Duscha riktigt länge. Raka benen för första gången på länge. Smörja in sig i en ny lotion . idag blev det Wild Island cotton blossom... Jag doftar så in i helvete jävla gott!

Har haft en riktig slöardag för att samla energi inför vad som komma skall - rookieveckorna! Jag städade i ju för sig vardagsrummet. Men bara det. Det är lika stökigt i resten av lägenheten. Men men. Nu ska jag klä på mig och åka iväg in till centrum. Möta upp med Malin, Madde och Emma =) Äntligen är vi alla klara med den här terminen. Nu blir det firande av semiexamen! haha =) Halvvägs - fattar inte att det gått så fort. Och nu ökar vi - som Mr Wallraff och Mr Böckling hade sagt.

Så mycket att göra

Men så lite tid!
Okej jag sov till 12:05 idag. Men det var jag fasiken värd!!! Sen traskade jag till ica för att hämta (vad jag trodde) mina tröjor inskeppade fråån usa. Men det var det inte. Det var ett vitt Schanrak från Folksam riders cup. Varför vitt? Jag har tusentals vita! Det kanske var en liten liten överdrift. Men jag har säkert fler än 20... What's the point???

Funderar på att vara duktig och gå till Kåren nu. Istället för att tuffa runt på bussen. Japp så får det bli... Fastän det känns som att jag ska göra tusentals saker så känns det helt okej. Det gäller bara att allt klaffar.

Jag saknar Kingen... Han är ju trots allt min lilla bäbis. Han kommer aldrig växa upp den token. Han biter i boxen värre än Dragant, och Dragant är bara 2 år. Kingen är ju fasiken snart 9!!! Han var vuxnare som 6-åring helt klart. Han är en perfekt grabb trots den sena tonårstrotsen. Hoppas Lotta tyckt det gått bra dom här dagarna...

Planering

Planering planering planering. Det är extremt viktigt just nu. Ända fram till 8:e februari måste jag försöka få ihop ett schema som gör hästen glad, mamma glad, rookiesarna glada, skolan glad och... Njaaaa mig själv också kanske. Ingen behöver läsa detta, det är bara för att jag inte har någon kalender...

Tisdag 12/1
Jag mockar och gör mat. Tar sen bussen från Smedstorp till Eskilstuna och tåget hem till Västerås. På kvällen rider Lotta Kingkongen.

Onsdag 13/1
Redovisning i skolan. Lisa mockar, ska höra med Anna om hon kan mata.

Torsdag 14/1
Finslipa uppsatsen? Lotta tar Kingen

Fredag 15/1
Jag tänkte gå på båda kursträffarna. Hoppas på lite social samvaro med trevliga människor. Mamma tar Kingen och han får vila.

Lördag 16/1
Mamma tar Kingen. Ska höra om Linnet kanske vill rida ut med Lisa. Vi får se.
Jag ska planera lite med Madde hoppas jag - I love Madde =) Sen blir det FERRE hehe... Faddersittning och Smygen på kåren.

Söndag 17/1
Massa planerande med Madde. Faddermöte. De sista sakerna ska fixas, slavar ska utses, sysslor ska delas ut osv... Lotta tar Kingeling.

Måndag 18/1
Mamma tar Kingen
Jag och Madde tar emot de nya studenterna, 70 st. =)

Tisdag 19/1
Lotta tar Kingen.
Förfest och Kårpremiär - det blir GRRRRYMT! =) Om det nu är premiär...

Onsdag 20/1
Jag åker tillbaka och tar Kingen

21/1
Begravning...

22/1
Jag åker tillbaka för sittning. Hinner nog ta Kingen innan...

Pepp?

Försöker peppa upp mig. Går ganska bra. När jag ändå måste ta rookieveckorna så kan jag ju lika gärna njuta och ha kul...? Japp!!!

Nu ska det letas sommarmusik!

Jaha...

Har ni någon gång tänkt på hur snabbt allt kan vända? Hur allt kan förändras på bara några ögonblick...?

Strax efter klockan ett den 5 Januari dog min mormor. Vi hade vakat 13 timmar hela måndagen. De ringde kvart över fem på morgonen och sa att vi nog borde komma dit, innan det var försent. Johanna kom från Göteborg, jag hämtade henne i södertälje. Morfar sov kvar, för han sa att han ändå inte kunna sova hemma. Han ringde och halv två var vi där. Mormor var borta. Hon såg väldigt fridfull ut. Jag är glad att jag minns henne innan demensen satte fart. Alla gånger jag fick åke dit och äte pannkakor när jag tyckte mamma lagade äcklig mat. När vi cyklade i Harg och jag såg min första levande orm. Alla eftermiddagar hon bredde smörgåsar åt mig och vi satt i deras tv-rum innan jag åkte till ridskolan och senare till Exxet.

Mycket blandade känslor. Tre timmar efter att mormor gått bort så föddes Hampus, min syster Elisabeths första barn. Han föddes nästan fyra veckor för tidigt. Allt gick bra för dom båda två. Så nu är jag moster och pappa är gammal på riktigt - morfar!

Allt är så krångligt just nu. Rookievackorna och växsjöveckan och allt... Kingen fick idag flytta till Smedstorp där vi kan få lite hjälp med allt. Han blir kvar till februari om ingen vill ha boxen innan dess. Det blev ändå enklast så. Där kan han få gå lite med Malle också, så han inte blir för våldsam mot mig när han vill ha fysisk kontakt och ska buffas och bitas och slicka och klia. Min fina =)

Uppsatsen måste skrivas, rookieveckorna måstre planeras och genomföras, de nya kurserna måste startas... Jag känner mig så kluven, det är pest och pina att inte få allt att gå ihop... Jag vill ju vara i Västerås, jag äslakr stan och människorna omkring mig där. Men jag vill också vara här i nyköping, med föräldrarna, mina vänner här, och någon mer speciell person... Vart är min hemliga tvilling när man behöver henne???

Är du okej...?

Ja. Jag är okej. Jag är okej men ändå inte. Jag vet inte. Idag är jag tom. Helt tom och ihålig... Ledsen och glad på samma gång, tvärsäker och osäker, lycklig och förkrossad... Det blir liksom noll i slutändan.

"Du förtrollar mig"

Vad har dagen annars bjudit på? Allsvenska-möte på rosvalla. Det är alltid trevligt att träffa folk från Smedstorp. Sen hade vi intag i stallet. Jag skulle släpa ner mina termokläder, ett vintertäcke till Kingen och mina gummistövlar nerför backen i hala skor. Jag ser väldigt dåligt i mörker också, djupseendet är påverkat. Så jag stod kvar medan mamma gick och så tappade jag stövlarna och svor som en galning. Då dyker en av bröderna upp bakom mig och frågar, lite förskräckt, om han kan hjälpa till. Haha stackarn!

Jag är lite förbryllad över sommaren. Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska vara. Jag vill inte flytta runt Kingen för mycket. Men eftersom allsvenskan går tre helger i rad, i nyköping, i maj och juni... Jag kanske flyttar hem honom runt den 20:e maj så får han stanna juni ut. Sen tillbaka till Västerås? Jag vill ju vara i Västerås en del också. Jag tänkte att dom vill säkert ha mig som vikarie på skolan, men nu fick jag veta att dom kanske inte kommer få behålla sin fritidsverksamhet. Vad gör man då? Jag ska försöka kolla med bemanningstjänst i Västerås också, om jag fortfarande finns med i systemet eller inte. Men jag vill nog inte jobba på ungdomsboende, hellre i skolan. Men vad gör man? Det är ju inte som att jobben kryllar just nu. Jag är bara glad om jag får jobba med det jag vill jobba med i framtiden. Får kanske extrajobba lite på Kee också, bra betalt men så OTROLIGT trist...

Nä om man skulle ta tag i Rookievackorna? Hehehe...