2009

Jag tänkte att det får bli en sammanfattning av året, såhär halv tolv 31/12.

Det finns egentligen bara ett sätt att sammanfatta året. Hur jag än försöker tänka så är det bara en sak som poppar upp - sjukdom. Sjukdom och sjukhus, dropp och intensivvård, röntgen och blodprover, telefonköer och väntan på besked. Först var det diabetes. Sen var det reumatism - wegeners granulomatos och bechterews syndrom. Men det suddades ut. Några få månader var det "bara" diabetes. Sen kom följderna - diabetesretinopati. Blind trodde dom. Men tji fick dom! Jag är inte blind än. Ha!

Förutom alla sjukdomar så var det också ett framgångsrikt tävlingsår för mig och Kingen. Många placeringar och så testade vi på både regionala tävlingar och kandar. Det var roligt =) Vi tog revanch på hemmaplan och red ihop en andraplats i finalen i allsvenskan ihop med Lisa, Åsa och Johanna. Sen hade vi många fina stunder ihop, jag och min King. Vi flyttade till Skästa och Kingen fick möta sin hatkärlek Snappen. Vi åkte till strömsholm ihop och han skötte sig utmärkt. Frisk blev han också =) Många mysiga dagar har vi haft...

Kärlekstrubbel har dominerat 2009. Jag gjorde slut med Wictor. Jag var vilse ett tag. Och jag vet att kärleksproblemen kommer dominera 2010... 2009 var också året då jag blev invald i styrelsen som socialt ansvarig! Trots alkoholförbud under rookieveckorna pga diabetesretinopatin så hade jag så himla roligt! 2009 har jag även fått många vänner =) Några att behålla resten av livet.

Jag har förhoppningar inför 2010. Jag vill få igång Kingen - och hålla igång! Jag vill plugga mer effektivt, sluta skjuta upp saker. Jag vill reda ut ett och annat. Vi får se hur det går med allt. det.

GOTT NYTT ÅR!!!

Snörvel...

Vaknade kry imorse. Åt lite frulle, kollade på saltkråkan - då rimgde Carro. Och plötsligt var jag snuvig och igentäppt. Nu är det värre, lite febrig och lite snurrig... Hoppas det går över annars blir jag galen.

Jag ska bli ambitiös när jag och Kingen flyttar tillbaka till Västerås. Japp japp. Lägga in en träning i veckan för Ylva. Vi kanske inte ska tävla så mycket i vår utan träna byten istället? Det vore kul =)

Jag försöker att undvika det. Jag försöker att inte känna efter. jag försöker att inte längta, hoppas, sakna... Men det var då själva helvete att jag alltid ska bli hopplöst förälskad i hopplösa människor! Jag strejkar. Johanna har missuppfattat allt, att jag skulle falla för nördar. Nej jag faller för hopplösa människor. Kanske är jag hopplös själv. Så måste det vara. Men om det nu är så, så är det så. Det kan ändå inte hindra mig.

Stockholm imorn eller inte???

Här kommer skottbilen!

Ja bäst att man aktar sig för "skottbilen"! (Jag trodde i min vildaste fantasi att det hette plogbilen...?)

Jag överlevde gårdagen i alla fall. Det var myspysigt hos Tess och sen hade vi myspys i kön till Tellus. I en timme kanske, innan vi gav upp. Taxichauffören som skjutsade oss hade ingen penna så han tiggde till sig min röda bläckpenna. "Jag lämnar tillbaka den på adressen jag hämtade er, om jag kommer ihåg det..."
Vi fick släpa oss till Birgers istället. Det började bra, med spanjorer och en hel drös gamla klasskompisar. Två vinare och fyra glas kommer man rätt långt på =) Sofia är så himla rolig! Och min fina lilla Semla är lika underbar som alltid! Men hennes vita är aldrig vittare än mitt vittaste - så är det bara. Så kommer det alltid att vara, sedan mallandat-kvällen, när vi jagade en pojke med ett vasstrå och letade våldtäktsmän på parkbänkar =) Ååååh så mycket fina minnen!

Sen var det någon som knackkade mig på axeln och log världens bredaste leende. Och gav mig världens längsta kram. Och såg verkligen uppriktigt glad ut att se mig. Och det finns en viss risk att han läser detta. Må så vara. Han vet hur det var. Jag tror aldrig jag fallit så hårt för någon annan (hittills) i mitt liv. Be mig inte förklara varför. Och jag visste från början hur det låg till, att han inte kände likadant för mig. Men han gjorde något med mig så att jag trots det inte kunde låta bli. Och han lät mig följa med ibland. Vi talade till och med om situationen ibland. Jag tänkte ofta att jag var tvungen att ta mig ur hela grejen. Men så blev klockan tre på natten och han ringde - bad mig komma dit. och jag åkte dit - varje gång. Jag åkte dit mitt i natten och var vaken hela natten med honom för att sedan åka direkt till jobbet och jobba nio timmar. Jag visste hela tiden hur det skulle sluta, han lurade mig faktiskt aldrig. Men han var som en drog, man vet hur jävla pissigt allt blir men man kan ändå inte sluta... Efter den sommaren flyttade han tillbaka till Värmland och försvann. Jag var hans sommarkatt som han lämnade för att svälta eller frysa ihjäl när hösten kom. Blä så dramatiskt men så kändes det. Jag var inte vuxen, jag var ung och jag var skör som fan. (Jag är fortfarande inte vuxen, kommer aldrig att bli, men jag vill gärna tro att jag är mindre skör och mindre naiv idag).

Jag har släppt det, jag har kommit över det och gått vidare. Men det var som ett slag i ansiktet, en kalldusch, när han dök upp igen. Och jag inte bara såg honom, utan han pratade med mig. Frågade hur det var... Visste att jag pluggade.... Han väckte massa minnen från den tiden. Det är bara 2,5 år sedan men jag är verkligen inte samma människa längre. Jag är inte lika osäker, lika deprimerad, lika självföraktande och lika ensam som jag var då. Men att se honom fick alla de dåliga känslorna att komma tillbaka för en stund...

Rawr! Nu glömmer vi det. Idag var jag med systra mi på mellandagsrea i norrköping. Jag bytte en tröja och så köpte jag två till. Wooohoooo! Måste fortfarande frambringa mirakel till nyårsafton. Vart är den goda fen när man behöver henne? Jag kan skaffa fram en pumpa, men mer än så fixar fan inte ens jag. Alla kan inte vara "problem solver" som min knäppa syster ;)

Jag måste nog tyvärr en sväng till ögonläkaren på måndag. Min misstänkte blödning blir inte bättre. Det jävliga är att det är mitt "bra" öga (läs bättre) som krånglar. Starren har spridit sig också, men den kan man ju i alla fall operera. Hejja hejja...

På måndag ska det socialiseras mera. Först Lisa, sen Tessis, Semlis och hennes respektive - den beryktade Piff aka Markus. Sen eventuellt en träff med gamla synder. Vad man nu ska göra åt den situationen egentligen? vad fan håller jag på med - egentligen?

OCH VEM FAN ÄR DET EGENTLIGEN, SOM DÖDAR ALLA RIKTIGA VALAR I HAVEN UTANFÖR ISLAND!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?

Julafton

Vilket fantastiskt väder vi hade! Snö, sol och så tre minusgrader. kan det bli mer perfekt? Idag har vi snålblåst och regn, hua. Fick en massa bra saker igår. Hjälp med en månads stallhyra, det var välkommet. För december, januari och februari kommer jag ha betalat nästan 13.000 kronor i stallhyror... Allt för Kingen =) Igår hade jag ett paket från honom, vilken överraskning att öppna (jag hade inte köpt det själv nej nej....) En svart grimma med ludd och ett nytt längre grimskaft. Idag ska kandaret provas ut också =) Jag vet inte varför det var Hello Kitty-tema på mina julklappar igår? och lila? Det är bara att inse att jag aldrig kommer växa ifrån vissa saker. Känns ändå rätt bra trots att det är juldagen. Jag brukar vara deppig över det. Men granarna står kvar och julskivorna spelas - inget att deppa för här inte! Idag känner jag mig positiv till det mesta. När vi flyttar tillbaka till Västerås ska vi träna byten. Vi ska träna mer kontinuerligt. Jag ska försöka jobba extra. Jag ska ska ska skaaaa plugga mer effektivt. Ojojoj låter som jag filar på nyårslöften...? Nä ikväll blir det vin och drinkar för hela slanten. Wohoooo!

Jag är en lugn person...

... med takt och ton. Eller nej. Men jag vill ha MER jul!!! Men börjar bli lite mycket med allt. Tre granar, fyra pepparkakshus, fem sorters godis, all mat, hästen, hunden, PLUGGET, allt! Men snön är härlig. Jag la mig i en snödriva på rygg igår och bara andades. Sen skrek jag att jag ALDRIG TÄNKER VÄXA UPP!!! Nej nej jag vägrar. Nu har jag slagit in julklappar. Finfint ska det vara, snören och veckat tvåfärgat papper och änglar och lackade paket och... ja ni fattar. Hysteri. I love it.

Köpte Schockemölle tränset idag med 600kr rabatt :D Sååå mjukt och fint och ergonomiskt. Hoppas det passar...

Snö!

Nu har jag fått snö =) Och en konvalecent-hund... Vilket jag absolut inte har tid med men vad gör man? Det är bara att ta sig tid. Kingen är den som förlorar mest på det. Men vi kan ju låtsats att han har jullov eller något åt det hållet... Det är tajt schema med 4-6 promenader (i kuperad terräng) om dagen och minst tre massagesessioner plus fyra tabletter och måltider och... ja ni fattar. Jag börjar få lite smått panik över att hinna med mina uppsatser. Men men, det löser sig alltid. På något sätt löser sig det mesta.

Hälsade på gamla synder i går kväll. Jag vet inte alls var jag står i frågan. Jag klarar liksom inte av att bedöma vad fan det är jag egentligen känner, vill och håller på med... Mycket mycket märkligt...

Jag vill ha snö

Jag vill verkligen ha snö! Så man slipper regn och mörker. Allt blir lite mysigare och lite ljusare med snö. Man kan brodda hästen och ge sig ut i vinterlandskapet... Ska man behöva flytta ännu längre norrut för att detta ska inträffa...? Suck.

Det är en konstig känsla att ha total kontroll över sina känslor. Att ge sig hän åt någon samtidigt som jag vet exakt vart jag har har personen i fråga. Det är en konstig men rätt bekväm känsla. Och jag är glad att jag har honom exakt där han är. Jag behöver honom på ett eller annat sätt. Vad som än händer i framtiden. Jobbigt att relationer ska vara så komplicerade, därför är det skönt med en enda relation utan större frågetecken. Japp =)

Imorgon andra advent

Imorgon har jag planer. Japp. Först och främst ska jag sova ändå tills jag vaknar av mig själv. Ingen väckarklocka ska plinga alls. Ska bli skönt... Känner mig lite småsjuk, trött och hängig. Men det blir nog bättre. Planerna för imorgon är att hinna göra två inlämningsuppgifter som jag missat i min klantighet, och så ska jag städa bilen. Och ta in hästarna... Det är det jag bara måste klara av imorn. Måste...

Sen är det tusen andra saker jag BORDE göra. Men det kommer jag inte orka riktigt. Jag kommer inte hinna. Blääää hatar att vara helt stressad och hängig och ynklig.

Pepp

Jaaaa äntligen lite peppad! Jag ser tangenterna på tangentbordet igen :D Har fått lite inspiration och blivit av med den värsta ångesten inför ena B-uppsatsen. Tror att jag ska göra textanalya på läroplaner och styrdokument inom särskolan, kanske något åt det autistiska hållet. Ska klura lite på det. Kanske prata med min lärarsyster. Dagens kursträff fick mig att gilla Anne lite mer. Det var bara de fyra essen där hahaha, jag, Slemelie, L-A och Lärka. Mohahahaha...

Kanske skulle man lägga upp en bild här? Blir jultema :)

Imorn ska jag rida för Ylva, finally! Men får lite avdrag på kostnaden eftersom hon ändrat och avbokat så mycket. Inte mig emot! Upp rätt tidigt i ju för sig, men men. Har ju ändå utsläppet. Sen ska jag hem och leta styrdokument. Sen tillbaka och ta in hästarna. Min finfina Kingen =)

Längtar lite till söndag kväll, då blir det adventsmys på hög nivå hos Sofie. Myyyyys! Och på torsdag väntar nobelfika i regulatorn. Hell-ena :D Och med lite tur, biskvier... Ska försöka byta bort insläppet den dagen, tar utsläpp åt Lina.

STRESS

Urk. Jag pallar inte. Jag orkar inte just nu. Jag är så himla jäkla trött hela tiden. Trött och stressad och blir helt galen på att jag inte ens hinner öppna kurslitteraturen. Imorn har vi kursträff i BUL och jag har INGET att komma med. Jag är så trött och trött och så är jag trött. Men kan ändå inte skippa allt och alla. Hade behövt sova i eftermiddags men istället följde jag med Madde och Malin till IKEA. Vilket var väldans trevligt. Men jag kan liksom inte slappna av en enda sekund. Det var i ju för sig jääääävligt kul att rida Kingen, var nästan en vecka sen. Men sen började han blöda ur ena näsborren och jag blev upprörd. Kollade med mamsen som hittade lite i böcker och det är nog ingen fara. Han slutade blöda efter några minuter. Sen fick jag hämta in höet från hagarna och jag svor som en tok och tyckte synd om mig själv.

Sen satt jag och grinade hela vägen hem i bilen. Jag hatar hur stress påverkar mig till att bli en neurotisk idiot. BLÄ. Jag vill bara sova. Så nu blir det bums i säng, upp före 7 imorn... På söndag ska jag sova hela dagen...

Stockholm och Nypan

I fredags åkte jag till stockholm efter att ha haft hovslagaren ute till Kingen. Jag och mamma gick i gamla stan och drottninggatan hela fredagen. Sen åt vi mat i gamla stan. Jag åt ren, helt underbart gott!!! Sen gick vi till hotellet och jag var aningens övertrött... Kan bara säga att billjard på teve aldrig varit roligare! Jag och mamma hejjade på Alqaide, ironiskt namn va?

Sen på lördagen var det Globen som gällde. Vi missade tyvärr alla ponnyer utom en. Men sen blev det grand prix. Kingens pappa var med och var duktig :) Fast Tinne klantade sig och red fel väg. 6:a slutade dom den dagen. Sen blev han tyvärr halt till grand prix küren dagen efter... Inte en endaste liten hästpryl inhandlades. Men jag hittade ett par stövlar som jag verkligen ville ha. Men tanten kunde ABSOLUT INTE HITTA STÖVLAR TILL SÅ SMALA BEN! Nähä skit i det då kärring... :p

Hela söndagen bara flög förbi. Camilla red ut med Kingen och allt gick bra enligt rapportering =) Pratade lite med Ingela och vi är lite inne på att flytta. Men vi får väl se hur det blir med det, vi ska och kika på stallplats imorgon.

Idag åkte jag och mamma och åt lunch på Kumlinz. Sen rantade jag runt på sjukhuset som vanligt. Kvinnokliniken, medicinmottagningen och blodprovtagningen. Upp och ner med hissen. Wooohoo great fun... En utav mina gamla elever skulle dött av lycka - fyra hissar!!! Hehehe... Efter det gick jag ner på stan och handlade lite julklappar. Har slagit in dom fint och gjort en julkrans till dörren ikväll. julmys!!!

Han bet mig!

Kingelikongen bet mig i dag den knäppisen! Hihihi... Han blev så nervös och osäker när han sprang bakom snappens vagn att han inte riktigt visste vad han skulle göra stackarn. Så han högg tag i det mest välkända - matte! :) Min lilla knäppa unghingst...

Hoppas på en bra helg med mamma i stockholm. Gamla stan imorn för shopping och mat. Sen globen på lördag med dressyrspecial. Sen ska jag få åka hem :) Och plugga. Japp jag ska plugga. Bli lika duktig som söstra mi som pluggar hardcore just nu. Hejja hejja!!!!

Nämen godmorgon!

Min lilla väckarklocka ringde klockan åtta. Men gissa vem som masade sig ur sängen halv elva...? Härligt må jag säga! Gurgel idag ska jag gå på hockey. Hu troligt känns det? Men så är det i alla fall. Sitter med hårfärg i håret som kliar!!! Och 28 minuters verklningstid kvar.... Humdumdum.

Jag vill julpynta! Men för det krävs det en städning... Och jag pallar inte städa. Nej nej nej. Egentligen är det inte så stökigt men det är liksom massa småsaker som ligger överallt. Jag roar mig med att fila på min önskelista istället. Fasiken det är jobbigt att varje år komma upp med massa förslag eftersom jag fyller två veckor efter julafton... Men är pepp på att börja kika på julkort! Jag är galen. Jag älskar julkort! och jul! och allt som har nåt med jul att göra! (minus det där jesusbarnet alla snackar om, men det är ju bara pettitesser!)

Jaha ja. Det här måste blibit det mest ointressanta blogginlägget någonsin. Kul....

Ischoklad

Idag har jag inhandlat ischoklad och lagt i min finfina glasburk. Jag har varit på seminarium. Jag har lunchat med Emelie, Sofie, Frasse, Lärka och Henrik. Nu har jag insulinkänning och vill döda min bukspottskörtel. Jag har ridit Kingen ut i mörkret och sen hoppade vi lite i ridhuset :D Har fixat så jag kan åka hem nästa helg. Fredag blir det gamla stan och shopping, Lördag blir det horse show på globen och sen åker vi till Jönåker. Kommer tillbaka på tisdagen.

Ibland hatar jag verkligen att vara diabetiker. Att man måste tänka. För någon som levt med ohälsosamt förhållande till mat sen jag var 15 är det fasiken inte det roligaste. Och jag hatar att man inte bara kan äta vad som helst när som helst utan att behöva sticka hål i magen, Och jag hatar att äta när jag inte vill, som nu när jag har insulinkänning. Så jag ignorerar den.

Jag har egentligen haft en toppendag. Uträttat mycket. Haft det helt fantastiskt i stallet. Men nu känns allt bara tråkigt... Kryper närmre och närmre tangentbordet och förbannar mina ögon. Jag hatar den här känslan när jag känner mig ledsen och deppig och nästan gråtfärdig utan att veta varför. En liksom molande känsla av att något är fruktansvärt fel. Men jag tror bara att det är min nyfunna rädsla för ensamhet. Inte vet jag...

...men du har så svårt att vara ensam, så du går till lilla mig. Men en dag försvinner jag ur dina ögon som en svår jobbig grej....

Jäklar alltså...

Blä. Det är inte sant. Det perfekta jobbat finns ute på arbetsförmedlingen. 1,5 år för tidigt. Rätt plats, rätt jobb, rätt rätt rätt... SUCK! Bara en futtig liten examen som skiljer oss åt...

Natten

I natt hade jag ett fyra timmar långt samtal. Det var skönt och skitjobbigt på samma gång. Få reda ut vissa saker, men ändå ha så många frågor kvar. Vad gör vi nu? Hur går man vidare ur en omöjlig situation? I know the heart of life is good... Jag önskar att saker och ting vore annorlunda. Men det går inte att ändra på. Han jobbar på det dag och natt, men just nu är vi där vi är, han är där han är och... Och jag vill ju ha allt. Jag vet.

I natt drömde jag otroligt konstigt igen. Men den här gången var saker och ting lite mera förståligt. Lite mera...

Drömmen började med att jag och Stellan Skarsgård bråkade. Han sa att han älskade mig men att jag var bortskämd. Vi diskuterade länge och jag var upprörd. Pappa kom in och berättade att jag skulle få massa mark,flera hektar, och jag skällde ut honom för att han störde. Sen var vi plötsligt i en jättestor tv-arena. Det var läktare högt över en jättestor bassäng, och så fanns det läktare ÄNNU högre upp. I den gigantiska bassängen fanns massa saker. Det var olika lag som tävlade mot varandra, bland annat Sverige, Norge, USA, Uruguay och ett lag som hette Intergalactica stars som inte hade någon särskild nationalitet. Intergalactica stars låg dåligt till i poäng efter första vattengrenen, dom hade bara 2 poäng. Sverige hade 99. Men nu skulle domarna överlägga om poäng alla lag fick för deras skådespelarinsatser i olika filmer. Vi (jag och Stellan) hörde Intergalactica stars prata och dom trodde dom skulle få massa poäng för det. Men det fick dom inte. Sverige fick massor eftersom vi hade Stellan. Så intergalactica stars åkte ut och dom bråkade en massa i tv-studion. Jag var upprörd över att Stellan var arg på mig så jag gick ut. Då kommer mamma och STellan springades och säger; "Du ska få höra vad som hände!!!". Då hade intergalactica stars lämnat tävlingen och deras läktare stod tomma. Men av någon anledning ville dom att Stellan skulle ha deras läktarplatser men han sa att han inte ville eftersom han hade kärleksbekymmer (dvs med mig). Men då hade intergalactica stars maffiaboss (dom hade tydligen en sån) satt in en miljon på Stellans konto så att han skulle ta platserna. Samtidigt hade Stellan ramlat och fått sy ena knät, så han hade svårt att gå. Men vi bestämde oss för att åka upp till läktaren som låg högst upp. Jag hjälpte Stellan i rulltrappan upp. Utanför mötte vi Stellans lillasyster som frågade om han pratat ut med mig. Och han sa att han hade det, och hon blinkade åt mig och log. Sen satte vi oss lite utspritt på läktaren, mamma var där, Johanna och Magda var där. Stellan paxade en plats bredvid sig och sa att den var min och sen kysste han mig på kinden och tog min hand. Då började Norges lag sjunga på "du gamla du fria" och mamma blev skitarg. Så hon tog upp kampen mot hela Norges hejarklack och lyckades vinna och överrösta dom! Sen så satt jag och klappade lite på Stellans onda knä och han kramade mig, eftersom jag var förskräckligt höjdrädd.

Eeeeeh...? God morgon. Vissa saker makes sense men fan inte mycket i mina drömmar. Stellan Skarsgård???

Ögonuppdatering

Min snygga ögonläkare var sjuk idag. Int för att jag skulle till honom idag. Men gör ju inget om han springer omkring i korridorerna :) Min syn var sämre, och det var ju tråkigt sa Emir. Men vissa blodkärl såg bättre ut. Han kände att det nog vänt. Men som han sa; "Det är ju bättre men fortfarande förskräckligt". Jaja. Men bättre i alla fall! Sen hade jag början till gråstarr i det dåliga ögat. Men det är en opererbar åkomma. Ingen fara på taket. Man byter ut linsen mot en konstgjord. Piece of kaka. Känns hyffsat okej ändå. Det gjorde dock så in i heeeeelvete ont idag, jag kunde inte hejda mig från att pipa och gråta lite. "Gör det så ont?" Frågade han. JA! Då sa han att han kunde sänka lasern så vi nådde en punkt där han ändå behandlade lite men att det inte gjorde så ont. Men då sa jag nej, bättre att behandla. Vad är lite smärta mot att ha syn liksom?

Pratade med Malin idag, hon lät trött, men allt hade gått bra. Ska kanske försöka hälsa på henne imorn :) Jonas skickade sms och frågade om jag inte kunde åka dit idag, men jag är ju i Jönåker tyvärr... Men imorn hoppas jag! Få se någon annan i snygga sjukhuskläder :)

Jag blev bortlottad i LA:6-klssen på söndag. Men jag åker nog ändå. Vill komma iväg lite. Fast hade hellre ridit A6:an än A4:an. Men vad gör man? Hejja oss :D (Plugga...? Icke! Fick ingen komplettering på hemtentan som jag trodde i alla fall, hejja mig! Bara att vänta på att nästa poäng rullar in... hoppas jag.)

Linköping på fredag! wooohooooo!!!!!!!! Jippi!!!!!!!!!!! Träffa tjejerna :D Hoppas vi inte går ut utan bara myser. Mysa myyyyyyys! Har fasiken lite ångest över plugget. Men den dagen den sorgen? Vi säger väl så.

Härligt!

En jättahärlig förmiddag :) Fikade med Frasse och Madde. Sen satt jag och Madde kvar läääänge. Så vi åt lunch också. Jag kom inte hem förns klockan fyra. Så mysigt så! Få prata av sig om massa saker.

Nu ska jag åka till Kingen och se vad han har för sig. Tänkte rida lite på Kandar och träna LA:6. Om det går. Står säkert massa hinder där bara för det. Jag har liksom inte fattat att det är i helgen vi ska tävla. På måndag åker jag till Jönåker, kommer tillbaka på onsdag. Hanna tar Kingen på tisdag. Sen åker jag bort fredag till lördag. Ska till Linkan ;) Träffa tjejerna, det var läääääänge sen. Och på söndag blir det tävling i Örebro. LA:4 och LA:6. Lär ju vara konkurans som tusan. Men jag hoppas vi rider på hyffsade poäng, vill gärna ha över 58% fast allra helst över 60%. Men vi får se hur det går med det ;)

Tro på drömmar

Tro på drömmar

ta ett kliv

vält den värld du lever i

och va en galning

var naiv

det är det

som håller oss vid liv

Skulle jag ha grävt ner mig i nostalgigraven? Mjovars. Absolut. Det är så jäkla svårt. Särskilt när jag har påverkat honom. Han kommer kanske må dåligt över mig, igen. Han hade det ju så jobbigt sist eftersom situationen var som den var. Och jag sa att det inte gjorde mig något, fast det gjorde mig visst något, det gjorde mig ganska mycket. Kanske var det därför det inte höll. Kommunikation är inte alltid min starkaste sida, tro det eller ej. Han är samma människa, men jag är väldigt annorlunda. Jag har gått igenom ett annat förhållande och så har jag haft min jävla livskris. Jag är någon helt annan. Undrar om det förändrar något? Kanske är det för att han är precis som en Lemarc-låt. Kanske...

Det fanns en tid

då fula flickor blev svanar

och ensamma pojkar

blev poeter utan ord

Nej nu ska jag återgå till verkligheten. Åka ner på stan och träffa Malin och Madde. Diskutera gårdagens raggarsittning, den var kul! Trots lite för lite folk. Men trevligt trevligt :) Jag håller femton tummar för att det ska gå bra på måndag. Jag känner på mig att det inte är cancer. Jag bara vet det. Så hon kan vara lugn... Typ :p På söndag blir det filmkväll med Marcus. Det ser jag fram emot. Då ska jag äntligen lyckas se hela the Hangover. Så det så!

God natt?

Jag har liksom INGEN lust att gå på sittning på fredag. Jag är inte pepp och jag kommer vara helt urlakad. Blir nog en alkoholfri sittning i alla fall, annars kommer jag sova hela lördagen... Man kunde ju sova nu men jag måste bara... Ööööhm... Ska bara, sa jag ju! Precis som Alfons.

Tänk om? Ibland önskar jag att man hade någonstans att skriva där bara anonyma människor läste. Jag får skaffa ett lunarstorm-konto :p hahaha...

Tänk om? Eller kanske; tänk om, byt bana. Eller tänk om? Jajaja... Jag måste... Kolla att kåren fått min äskan imorn. Jag måste hålla mig till ämnet. Tänk om?

Ja vad fan, tänk om vadå? Jag vet inte. Jag vill kanske bara reda ut vissa saker. Eller? Vad i helvete vill jag...? Jag vill äta för jag är hungrig. Och jag vill sova. Vad vill jag? Sova. God natt.

Hjälp...

Idag var det riktigt jobbigt. Jag blev så konstig. Jag fattar inte. Jag är såld, totalt såld. Och jag är vilse. Jag är så lost man bara kan bli. Jag vet liksom inte ens vart jag ska börja. Sitter och väntar på ett sms och hoppas så in i helvete att det ska komma ett. Jag är knäpp och konstig, snurrig och virrig, totalt körd. Vet inte ens vart jag ska ta vägen. Snacka om att dagen urartade. Fast jag vet inte om det var så oväntat...? Och den där B-M, hon träffar alltid rätt med orden, alltid! Varför påverkar vissa människor en så totalt mycket? Varför får vissa ens hjärta att slå frivolter fastän man inte vill? fastän man vet att det inte går? fastän man vet precis hur illa det slutar...?

-----
Nåja. I söndags så var det klubbmästerskp på Smedstorp. Vi red cup-klassen också. Där fick vi 64% i LA:2, helt okej kändes det. Sen fick vi 68% i LA:1 klassen och blev delad etta ihop med Åsa och Alisma :) Kul! Så i år blev det två klubbmästare i dressyr :D Kingen är världens bästa häst.


---------

Jag fattar inte att jag gör det här. Men nu gör jag det. Hjälp jag gör det verkligen... Vad fan kommer det leda till??? Ååååh jag vet ju exakt vart det kommer leda i slutändan. Men jag kan bara inte låta bli. Det är något med vintern och nyköping... Hjälp. Gaaah... Tror jag måste ringa någon och prata av mig om mina trubbel snart.

Jag är mycket upptagen!

Japp japp!
Min fredag såg ut enligt följande;
06:00 Klockan ringde
06:45 Jag klev in i stallet
07:00 Kingen óch jag gick i ridhuset
09:00 Hemma igen
09:30 efter att duschat fötterna varma somnade jag om
11:00 Klockan ringde igen
11:30 Dusch, skickade tentan till urkund, packade
13:00 Lunch på Cornetto med bästa Malin!
14:30 handlade present till mamsen
15:45 skrev ut tentan i skolan
16:00-19:00 Lektion i ena delkursen
19:00 SLAVADE på kåren
(nu blev det lördag)
05:50 Klev in genom dörren i min lägenhet
06:15 Börjar packa bilen med packning
06:45 Är i stallet, fodrar
06:50 kopplar på transporten
08:30 Lastar Kingen efter att ha släppt ut alla hästarna
09:37 möter upp mamma vid örsta, Eskilstuna (med kaffe!!!)
11:30 Jag, mamma och kingen kör in på dammkärr
13:00 Kliver in hemma i Jönåker
14:00-16:00 SOVER!
17:00 Tillbaka på dammkärr, rider och genrepar.
Sen åkte vi hem, johanna hade kommit. Vi åt och sen pluggade jag in program och sooooov. Klockan ringde 07:00 imorse. Vi åkte till stallet, borstade och knoppade Kingen och åkte på tävling (berättar mer en annan dag om den men det gick BRA). Imorn måste jag åka och linda av Kingen eftersom de inte gör det på dammkärr. Han behövde back-on-tracksen efter en sånhär dag. Hoppas han snart blir bra i benet. Imorn ringer klockan 06:00 :) Men sen har vi fanimej förtjänat spa!!! SPA!!! Japp :d Jag ska på spa på vildmarkshotellet måndag till tisdag. Det ni!

Kingen är bäst :D Gick sådär i första klassen men det var skitkul... God natt!

Mörker och slask

Idag var första dagen jag kände att det fan är trist med mörker och lera... annars har det varit rätt skönt att traska ut och in med hästarna. Men idag var det för mörkt och hästarna hoppade omkring för mycket... Men Kingen skötte sig ;) Natta kom och hjälpte mig med Kingen och Snappen. Hon sa att han är så trevlig att ha och göra med. japp japp :) Stämmer bra där! Sen skjutsade jag hem henne, guuuuud vad gideonsberg är stort! Känns bra att jag börjar lära känna lite människor. Och dom har tydligen stenkoll på mig, alla på det där stället. "Den stora fuxen". Ylva trodde Kingen var minst 174, eftersom hennes var 172 och hon mätte mot sitt eget huvud. Kanske borde vi mäta honom igen? The Gentle Giant...

Jag har ont i magen. Jag tror att jag har ont i min vänstra äggstock. Får ni någonsin den känslan? haha näää bara paranoida Emma som tänker så. Jag ska klura lite på hemtentan nu. Har egentligen ingen lust alls. Såklart. När har man någonsin det?

Jag är sugen på något. Inte sött, inte salt... jag hatar den känslan! Hmmmm jag skulle vilja ha... Klimp a la mamma! Hahahaha mmmmm... Jag testar nu att halvera insulinet IGEN. Jag tog typ 10-12 enheter till en vanlig måltid med inte alltför mycket kolhydrater. Nu har jag gått ner till åtta. Men det strular ändå och jag får känningar. Så nu får jag testa 4 enheter. Hur ska man lära sig sin kropps funktioner om den hela tiden fuckar till det!?!? Äsch. Men är det inte konstigt att jag inte behöver ändra mitt långtidsverkande insulin? Aja 11/11 ska jag grilla både dietisten och Monica, min diabetessköterska. Jag ska be om en läkare också. Behöver en enda läkare, inte massa olika. Så det så. Imorn ska jag ringa reumatologen också. Jag vill veta varför jag visar positivt på alla anca-tester utan att dom vet varför.

Längtar efter spa nu! Bara jag, mamma och systra mi :) Och en och en annan tiger kanske? Vildmarkshotellet here we come!

Lååååång dag...

02:00 hemma
08:45 klockan ringde
08:47 Insulinkänning 1
09:15 tankade bilen
10:00 framme i stallet
12:00 en timmes dressyrlektion för Ylva i Hallstahammar
14:00 släppte ut Kingen och Roye igen
15:00 Åt mat
15:15 Sov i sängen
16:15 blir väckt av klockan
16:30 insulinkänning 2
17:07 tillbaka i stallet, tar in alla hästar
19.30 Hemma igen, lagar mat
21:30 insulinkänning 3
23:56 Grannarna har fortfarande sing-star maraton...

Det har bara varit en sådan lång dag. Egentligen helt underbar, min Bäbis är det bästa som finns på jorden. Jag har saknat honom när jag inte kunde träffa honom varje dag. Han är det bästa som finns, han är underbar, han är mitt allt.

Men dagen har varit lång... Jag är trött. Och känner mig helt slut i kroppen. Dels efter dagens träning och dels efter alla insulinkänningar. Jag ska sluta med insulin... Typ. Nej men jag får väl testa att dra ner på det ännu mer... Har lite ångest för jag kommer gå upp i vikt om det fortsätter såhär... Konstiga jävla sjukdom.

Huvudvärk... Jag känner mig ensammast i världen. Det gör jag varje kväll. Ändå tackade jag nej till sällskap i kväll. Men det var av andra anledningar... Vissa saker klarar jag inte av. Jag fattar dock inte varför jag lyssnar på Lemarc och deppar över något som hände för så länge sen... Snart två år sedan- Jag vet inte ens vad jag kände för honom. Jag bara rycktes med. Han lindade mig runt sitt lillfinger. Men ändå inte. Kanske är det för att jag vet att det aldrig kan bli vi, för vi skulle aldrig kunna leva tillsammans. Aldrig. Men han rörde vid något annat, han var liksom så... jag vet inte -andlig? Äsch. Jag kan inte förklara det. Vi pratade nätterna igenom, han spelade några toner på sin akustiska gitarr fast han inte ville, vi gjorde te med socker, han log sådär speciellt och kommenterade små detaljer som jag själv knappt märkte...

Världens märkligaste människa. Men jag saknar honom. Jag kommer alltid sakna honom. Det är dumt. Urdumt. Idiotiskt.

GAAAH. En mycket lång dag som sagt. Från ett fönsterlöst rum... Nej nu ska jag sluta älta saker och ting. Nu ska jag sova. Det förtjänar jag. Imorn ska jag skriva på hemtentan, städa, rensa balkongen på äggskal (en låååång historia...) köpa mer noblesse tills mamma o pappa kommer på måndag och sen ska jag rida lektion för Jenny 15:30. Det blir bra. Imorgon kväll tänker jag sitta här ensam och inte känna mig ensam. Eller...Nej kanske inte. men man kan ju försöka.

Another kind of green

Jag känner att jag har dålig karaktär. Men jag har i alla fall lärt mig vad förlupen betyder idag. Ööööhm jag satte mig här för jag skulle skriva något. Men det har jag redan glömt. Jahapp så viktigt var det!

Alla som inte sett "the Bucket List" borde verkligen göra det. Pronto! Jag har blivit en sucker för Grey's anatomy också. Det är inte okej. Men vad gör man? Jag har ju inte TV4fakta här i lägenheten. Jag måste få min beskärda del av bisarra sjukdomar någonstans ifrån =)

Jag har ingen lust att tävla den 8:e... Mamma tror att det bara är att rida tydligen. Men jag har inte kunnat träna kontinuerligt sen i våras. Vi har tappat. Kingen har tappat... Han är inte lika musklad och stark. Galoppen som blev bättre är lite sämre igen. Han blir lätt tung i handen eftersom han inte orkar. Klart vi ska jobba upp det igen. Men vi är inte riktigt redo. Känns som att mamma och pappa förväntar sig att vi ska knipa KM-titeln. Det gör vi inte. Mig gör det inget. Jag bryr mig inte om ifall jag misslyckas på Smedstorp inför alla SRS:are. Det gör inget. Men att ha den där pressen från föräldrarna... Det är den pressen jag aldrig har haft och det är därför jag har tävlat! Nu har vi våran första riktiga svacka känner jag, och då borde vi inte tävla helt enkelt. Vad ska det tjäna till om vi inte kan prestera som vanligt? Inte för någon placerings skull, nej nej! Men jag vill känna att vi gör vårt bästa, även om vi kommer sist. Har vi gjort vårt bästa så är jag nöjd. HELNÖJD. Men vi kan inte göra vårat bästa.

Klart det skulle komma en svacka. Det har bara gått spikrakt uppåt sen jag köpte honom. Någon gång måste vi också få ha en dålig period. Det viktiga är att han är frisk. Han ska vara frisk och lycklig. Då blir jag lycklig! Att varje dag gå förbi mini-hagarna med burhästar i... Sånt får mig att må dåligt. Stackarna!!! Om så Kingen bryter ett ben på grund av stor hage med kompisar och kuperad terräng så var det ändå värt det. Jag har aldrig ångrat att Exxet gick i hage med flock. ALDRIG! Jag skulle ha ångrat om jag vetat att min häst levt ett hel liv olycklig... Som han levde upp sista åren... Det är jag riktigt stolt över. Han var i alla fall tusen gånger nöjdare med livet sista året än vad han någonsin varit tror jag.

Nu blir det sängen. Innan lunch imorn ska jag ha skrivit en sida på hemtentan. CHECK.

...

Velig

Jag vet inte riktigt om jag ska åka till Kingen eller inte. Allt är iordninggjort. Så jag måste inte. Men kommer jag ha dåligt samvete då...? Äsch... Jag hade tänkt rida ut egentligen, men somnade såklart. Och orkade inte gå upp klockan tre. Jag är sjuk. Feber igen. Så störande att ha nån grads feber var och varannan dag. Blä.

Jag borde väl skriva lite hemtenta. Men det orkar jag inte heller. Jag vill inte vara här just nu. Jag vill vara hemma. Jag vill ha sommar igen. Sommar fast en bra sommar, med sömn och utan smärta. Varför har jag sådan otrolig hemlängtan helt plötsligt?

Nä bäst att rycka upp sig. Jag åker inte ut till Kingen, han får vila idag. Så rider vi ut imorn i dagsljus. Och på fredag morgon rider vi lite på utebanan och en sväng runt Lillhärad. Så får det bli. I helgen ska jag träna både lördag och söndag. Sen är det måndag och då ska jag få träffa mamma och Kitty :D

Wooohooo... :p

Kaos!

Det är kaos i min lägenhet. Och då menar jag inte kaos. utan
K A O S !!! Men jag måste ta tag i hemtentan också. Gablubb som man brukar säga. Bara ca 5 sidor vi ska skriva så det löser sig väl. Men jag är lite disträ känner jag. Det är liksom så mycket annat i mitt liv som jag vill koncentrera mig på. Inte plugg. Hur intressant det än må vara.

Varje kväll tänker jag på att Kingen kanske kan vara mer svullen imorgon. Han klarade ihopsläppet idag i alla fall. Men imorn är det en ny dag med den nya hästen. Så som Kingen och Snappen fightades på bakbenen... Jaja. Ingen idé att oroa sig.

Men nu har jag plötsligt ingenstans att bo med Kingen 8-13 november. Kanske får han vara kvar i Västerås. Jag har ändå noll lust att tävla. Men jag hade verkligen verkligen VERKLIGEN velat vara hemma några dagar. Med Kingen. Fått vara hemma, slappna av och inte behöva oroa mig för Kingen. Rida med mamma. Men men...

Eller NÄ! Inga men men. Jag vill verkligen desperat åka hem då, med Kingen... Mamma som bokade spa idag. Hur blir det med det nu då?

Varför känns det som att jag alltid ligger på gränsen till vad jag klarar av? Kanske är det så för alla... Men just nu känner jag mig lite allmänt nere... Ensam. Hemlängtan. Kittylängtan... Jag som brukade älska ensamhet! Nu klarar jag inte av den. Den ger mig panik. Och ångest. Jag antar att det är för att jag inte kan välja. Jag är ensam. Hur det än är så sitter jag här ensam i min lägenhet. Trots att jag var hos Malin till elva och umgicks med massa underbara människor. Jag har blivit socialt beroende. Jag vet att allt vänder och en dag sitter jag här och trånar efter ensamheten.

Men nu vill jag bara ha sällskap. Någon...?

Don't stop me now

I alla fall. Idag var dagen då Kingens ben skulle undersökas. Klockan ringde 05:30... Gablä. Men vad gör man? Jag gör vad som helst för den grabben. Lastade Kingen, sprang och hämtade Chiquita som sällskap till Snappen. Sen åkte vi.

Den första veterinären var en exentrisk gammal gubbe. Varför råkar vi alltid ut för sånna? "Kingen? Jag hade en major i lumpen som kallades Kingen. Hhöhöhöhöh det var tider det!" "Och vad kallar man Bruce Springsteen? Höhöhöhhö" "Han ser lite tjock ut...." "Jaså han är 8 år gammal, att par år äldre än du då flickunge, du ser inte gammal ut du inte!" Men hallå!!!! Hahaha...

Veterinären som ultraljudade pratade engelska och kallade Kingen för "The gentle giant". Vad giant??? (jaja det var TVÅ personer som frågade HUR HÖG ÄR HAN EGENTLIGEN!?!?!?!) Han är lagom. Att ingen fattat det än utom jag.

Han kanske har en bit av en pinne eller en tagg i benet. Men vi ska vänta tre veckor, sätta igång honom och sen ska vi tillbaka. Förhoppningsvis vandrar det ut av sig självt eller så är det inget. Annars får det opereras ut.

Jag var ändå inte så orolig för att det skulle vara något allvarligt. Men bara lukten av hästklinik... Jag kunde inte låta bli att tänka på Exxet. När veterinärerna varje gång drog dit sina elever för att se den underliga Exxet... Kingen fick lite sedering inför ultraljudet. Då la han huvdet i min famn och sov lite... Och han gnäggade åt mig när jag kom fram till boxen. "Matte! Ta mig hem igen!".

Jag kom hem vid två och tänkte sova till fyra. Men massa människor ringde och störde mig. Och nu har jag feber igen. Jag hinner inte sova och jag hinner inte vila. Lär bli en långdragen feber. Men strunt samma. Imorn ska jag få rida Kingen :D Han kommer älska att få jobba igen!

Keanu eyes

En mycket smart vän sa till mig inatt - "Emma du är dum i huvudet". Och jag svarade "jag vet..." Jag vet hur det är. Jag är dock inte orolig. Jag är inte ledsen idag. Lite melankolisk och trött, och jag går på nostalgitripp bland gamla cd-skivor. Men jag överlever. Såklart jag gör. Jag överlever alltid. Jag står rakryggad. Jag vet att i sommar kommer jag att få näcka i hamnbassängen med Therese. Och jag tänker ta med Carro på husjakt, igen. Jag kommer att bada i Emelies pool och hon kommer skratta sådär som bara hon kan. Jag saknar dom...

Men jag är inte riktigt samma Emma. Men jag överlever. Jag överlevde sommaren som var. Jag överlevde trots månader av sömnlöshet och värk. Plötsligt var jag på andra sidan. Och jag skulle bli blind, men det skulle gå bra. Jag skulle fortsätta äga Kingen, men någon annan skulle få rida honom. Det skulle gå bra. Men jag är inte blind. Nu är jag på andra sidan där också. De misstänker fortfarande att jag har någon mystisk reumatisk, autoimmun sjukdom. Men jag tänker överleva det också. Så är det bara.

Just nu är jag lite orolig för fredag bara. Fast Kingen knappt är svullen och dom kommer förhoppningsvis säga att jag är toklarvig. Men jag måste kolla. Jag måste få vara säker. Jag vill ha fredag nu... Dagarna sniglar sig fram. Benet såg okej ut efter att ha varit lindad inatt. Imorn lovade Natta att linda av. Och han hade ingen feber imorse. Dom kommer kalla mig larvig... (och det gör mig nervös, för vad sa dom sist jag trodde dom skulle kalla mig larvig...?).

Jag bryr mig verkligen inte om KM:et på Smedstorp. Men jag skulle vilja flytta hem honom ett par dagar. Bara få vara hemma, bli liten igen. Och få ta hand om Kitty. Jag hade sönder Kitty... Och mormor är sämre. Jag undrar om hon verkligen komma överleva den här vågen. Jag längtar hem... Det är det jag tänker på när jag vill ge upp. Då funderar jag på att bara hoppa av allt och flytta hem...

Mitt i allt detta, och jag vet vad jag måste göra. Jag måste snyta mig, koka kaffe och gräva ner mig i min hemtenta. Jag måste fixa min individuella uppgift i andra kursen och imorn ska vi göra grupparbete. Jag dissade Ola och Lärka idag, jag var tvungen att ta igen några timmars sömn. Nu är det disciplinmaraton...

Jag ser verkligen fram emot lördag, då ska jag till MammaMalin och fira hennes 22:a födelsedag. Jag är glad att ha hittat så goa vänner här. Det kommer jag aldrig glömma. Jag hoppas verkligen att jag kan följa med Lisa i helgen också. I alla fall ett litet tag...

Jag hoppas att jag fortfarande står rakryggad när fredag kväll kommer...

Sjukdomar...

Jag är sjukt trött på sjukdomar!!!

Nu har mormor blivit sämre. Hon har väldigt lågt blodvärde. Så de pumpade i henne blod och då fick hon 40 graders feber... Lilla mormor...

Kitty's ben kommer ta 3 månader att läka ordentligt. Lilla skruttan. Hon får inte hoppa, springa, busa, göra tvära kast... Stackarn.

Igår ringde en kompis till mig och berättade att hon är sjuk och måste opereras inom en månad, med fem veckors sjukskrivning ovanpå det...

På fredag har jag en tid till Strömsholm med Kingen. Han blir inte bättre. Och jag är nervös som fasiken... Man vet aldrig vad dom hittar ju... Bättre att kolla upp det en gång för mycket dock. Men... Äsch... Han är mitt allt. Han ska hoppa och skutta i hagen ju...

Nu räcker det. Tack tack. Hoppas de närmsta sjukhusbesöken för mig går som planerat... Men man undrar ju... Nej, jag vet, jag ska inte oroa mig i förväg. Men hur ska man kunna låta bli!?!?!

Sjöslaget 2009

Det var superkul! Mycket tack vare de goa tjejerna Frasse och Madde ;) Det blev en hel del gungande, dansande, hyttfestande... Lite "finns i osterballen" hann vi med också ;) Mer behövs inte sägas!

Nu laddar vi för sjöslaget 2010. Då jäklar ska Therese följa med. PUNKT!

Maaaaaaat

Ge mig maaaaaaaaat! Jag är hungrig! Jag har broccoligratäng i ugnen. Men den segar sig... Gud vad intressant va?

Imorn bär det av på kryssning. Hallelujah. Hoppas allt går bra och att jag inte hamnar i insulinkoma :p Nääääärå, det går bra. Men just eftersom värdena krånglat sista tiden, med en känning varje dag (minst!) trots sänkta doser... Jaja. Det blir bra.

Nu blir det mat. Sen ska jag hämta böcker på ica, åka till systemet, åka till Kingen och Snappen, städa, diska, dammsuga och plugga lite. Puh...

Jag vill ge upp

Jag vill bara lägga mig i en liten hög och sparka och slå och skrika. Jag vill ge upp. Varför kan man inte bara få ge upp? "Heeeej! Hallå!!! Vit flagg här!!!"

Jag la mig under fleecefilten. Jag sparkade och slog och skrek. Gav jag upp? Nä. Men nu har jag en jävla huvudvärk.

Nu vill jag lägga mig ner, slå och sparka och skrika OCH käka en ipren. God natt.

"har du inte kommit längre? Fixa det här nu!"

Det var dom sista orden han sa. Den lilla farbrorn jag träffade i väntrummet. Den lilla farbrorn som ramlat på sin simträning. Han såg ut som om han muckat med Mike Tyson. En skaplig böåtira hade han. Och så fick han träffa min vanliga ögonläkare, som är ovanligt het :) Jag misstänker dock att den lilla farbrorn inte uppmärksammade detta faktum. Men han gjorde min dag.

Den lilla farbrorn, ett samtal från malin och ett fint pepp-sms från söstra mi. Sånt räddar dom flesta dagar. Ändå är det sjukligt trist att ögonen inte är bra. Eller jag menar, bättre... Han hade velat göra sista behandlingen på mitt vänstra öga idag. Men gula fläcken har svullnat upp där. Så det blir uppdelatm på minst tre omgångar till. Gula fläcken är fortfarande svullen på höger öga. Så jag ser sämre. "Det går inte direkt som ett rinnande vatten..." sa sjuksystern och tittade på mig lite medlidsamt. Nej jag vet... Jag ser som en kratta.

Men för i helvete, jag ser. Jag trodde att jag skulle bli blind. I alla fall den där hemska helgen. Jag trodde helt och fullt att jag skulle bli helt blind. Jag började planera vad jag skulle göra med Kingen. Vem som skulle få äran att ta hand om honom... Men jag är inte blind. Jag tror inte heller att jag kommer bli det.

Ändå var det jobbigt idag. Varför skaffar man sig massa förväntningar??? Jag kom halvvägs till huvudentren. Jag var tvungen att sitta ett tag för jag mådde så himla illa. Idag gjorde behandlingen ont. Riktigt ont. Då kom han traskandes, den lilla farbrorn i sin blåa sjukhus-outfit.

"har du inte kommit längre? Fixa det här nu!"

Jodå. Jag ska fixa det här. Om jag kan. Jag gör ju ALLT jag kan. Men det är inte mycket jag kan påverka... Tyvärr. Men jag ska fixa det. Det sa jag till den lilla Farbrorn i den blåa outfiten.

Hemma hemma hemma :)

Rätt skönt att vara hemma. Saknar inte ens Kingen än. Fast jag träffade ju honom för 12 timmar sedan. Här finns ju Kitty också! Lilla snorgrisråttkorven. Halta Lotta som ska träffa chefsveterinären på Strömsholm i nästa vecka...

Har försökt sätta mig in lite i den ena kursboken nu. Imorgon blir jag ju blind hela dagen efter att dom ger mig pupillvidgande droppar. Så imorn blir det slappa, sova och bara vara. Imorgon kommer jag sakna Kingen. Men jag litar på Hanna ;) Han blir nog väl omhändertagen. Det är bara mamma Emma som har separationsångest :p

Kanske kanske kanske att det blir Millantorp i alla fall! Jag hoppas att ett besked kan komma på fredag.

Herre gud jag är så trött att jag inte ens har någonting Ovettigt att säga... SNARK!

Fix och trix

Nu börjar jag känna mig hemma i stallet på Skästa. Det blir nog till och med bättre än vad jag trodde. Imorgon ska Ingelas dotter och en kompis till henne rida ut på Kingen och Snappen. Hoppas det går bra... Mamma Emma blir lite nervöst... Blir dock första helt hästlediga dagen på ett tag. Fast det känns inte så skönt, jag gillar att vara i stallet ju, varje dag, i alla väder, året runt! Särskilt i stallet med den där guldklimpan ;)

Red lektion för Jenny idag. Det var kul men otroligt jobbigt!!! Mjölksyra till max. Jag gillade henne faktiskt. Eftersom hon är alademiskt inriktad hade jag ingen aning om vad hon skulle säga eller tycka. Men det gick så bra så. Hon gillade Kingen, sa att han var fin och verkade trevlig :D

På tisdag hoppas jag att laserögonläkaren säger att allt ser bra ut. Visst är det krångligt att ha vården i södermanland, men jag gillar ju verkligen min diabetessköterska och mina ögonläkare och syster eva på ögon(!). Hon är topnotch hahaha! Plus att de gånger jag varit på ögonkliniken i Västerås, 3 gånger, har dom varit otrevliga. Och så har dom ju inte min obehagligt snygga ögonläkare!!! (Jag vet att jag dragit det här med min snygga ögonläkare lite väl många gånger och att folk skulle bil besvikna kanske om dom såg honom... Fast nej! Han är sjukt snygg!!!)

Nu är kylan här också. Min svinkalla lägenhet blir ännu svinkallare... Tur att man har badkar. Och dubbla täcken. Och fleecefiltar. Och värmeljus. Och te. Ha! Får se om djungeln överlever kylan i vinter...

Mysko dröm

Inte så ofta man minns hela drömmar... Men jag drömde att jag och ett gäng västeråsare av någon konstig anledning var vid rinkebysjön i Jönåker. Vi satt på en stor sten på en ö där (finns ju inga öar där på riktigt, men men). Då får Ola syn på Lärka, som är på stranden tillsammans med massa hudiksvallare. Ola slänger upp sin handdator, och konstaterar "Ja det är Lärka, han skriver här att dom är påväg till nyköping eller Eskilstuna, men att dom inte bestämt sig". Sen helt plötsligt är vi i en sal på skolan. Det är faddermöte. Jag har tagit fram en lista för att skälla på faddrarna. Alla får en kopia av listan. "Det här saknar ni för att uppvisa civilkurage!" Gormar jag och börjar läsa från listan; "THE SWING, RYTHM IN THE BLOOD, SHAKE YOUR BOOTY!!!" Osv osv. Jag rabblar massa engelska uttryck som har med dans att göra. Helt plötsligt är jag ensam i en tentasal och alla faddrar och rookiesar väntar på mig på andra sidan skolan. Madde ringer och säger att jag måste springa. Men jag har högklackat och det är typ potatismos i alla korridorer. Alla glor på mig när jag klickar och skvätter mig fram genom potatismoset i ilfart. Jag kommer ut på skolgården där mattanter serverar mat i små bås, och tänker "fan jag måste äta". Jag grabbar en kycklingklubba och äter upp den. Sen får jag tag i en tallrik med dillstuvad potatis som jag äter medan jag springer, i potatismoset. Jag hinner kasta tallriken innan jag springer in i ett varuhus, rundar en vagn med pallkragar och där står alla faddrar och rookiesar och applåderar.

Sen vaknade jag. What the fuck!?!?!

Paradiset

Här är Kingens nya hage ;) Han går därute, fast det ser man inte. Myspysen. Idag blir det ett träningspass med honom. Jag ska leta reda på tränare snart också. Jag tänkte testa Ingelas tränare, kanske höra av mig till Ylva på hallsta också. Henne gillade jag, men man måste ju testa mer än en gång.

Nu Ska jag laga lunch och läsa lite i min ena bok. Intressant men tungjobbad...

Flytten klar

Nu står Kingen på plats i sitt nya stall. Allt har gått bra, han verkar trivas med Snappen hittills. Vi har hunnit ta våran första ridtur och allt. Imorn blir det nog några varv på någon utav utebanorna. Är lite orolig för morgondagen när Natali ska ta ut för första gången. Fast hon är nog mer van vid hoppande spattiga hästar än vad jag är. Så det är nog ingen fara. Men hönsmamman vaknar i mig. Min lilla plutt ("är han 180?"). Inte riktigt va... Men han tror nog det själv ibland.

Imorn ska jag sätta igång med plugget. Skönt att komma in i lite rutiner nu efter rookieveckor och hästflytt. Nu börjar den strukturerade vardagen :p Hell yeah. Börja träna upp Kingen lite också. Dom där bytena ska sitta nån jäkla gång!!! (Vi har ju dock gott om tid... Men ändå!)

Min kära syster ringde och sa att jag inte skulle bli medvetslös. Så nu vet jag det ;) Hehe... Bara ett par veckor kvar nu till nästa laserbehandling och då tror han att jag är utom fara för att bli blind. Jag hoppas på en irit snart så jag får dreggla lite på min andra obehagligt snygga ögonläkare... Grrr hahaahah!

Nu sooooova. Som en äkta pensionär. God natt!

Vad är det med mig...?

Jag börjar ju undra. Känner mig som ett känslosamt vrak. Typ. Allt blir så jobbigt. Ringde mamma och skulle beklaga mig lite, men hon betedde sig skumt. Sen ringde hon upp och sa att hon inte kunnat prata eftersom morfar suttit bredvid och tydligen har dom gett mormor fel medicin på korttidsboendet... SUCK! så dom fick köra in henne med ambulans. Så mormor ligger på sjukan. Hon mådde bra men behövde observeras. Då kände jag mig så jäkla självisk.

Men jag vet inte. Jag tycker bara att allt är så sanslöst jobbigt och tungt just nu. Kanske en rekyl från allt som hänt under våren och sommaren. Känns som om jag först nu kan stanna upp och tänka efter.

Så ikväll fattades det två beslut. Jag hoppar av min extrakurs. Den kan jag lika gärna läsa nästa år. Beslut två blir att inte åka till vimmerby den 3:e. Det funkar liksom inte. Jag ska ju vara borta helgen efter. Jag orkar inte...

Jag är så trött på allt åkande och farande.
Lördag - till nyköping
Måndag - till Västerås
Onsdag - till nyköping
Torsdag - till Västerås
Fredag - till nyköping
Lördag - till Västerås med hästen...
Sen är det väl slut på flängande hoppas jag... Det kanske är det som känns lite jobbigt eftersom jag inte kommer kunna åka hem så mycket. Jag har liksom inte samma trygghet här. Framförallt har jag ingen här som vart med mig på den här fördjävliga resan. Jag känner mig ensam här. Jag vänjer mig väl snart. I guess.

Man som sagt. Ett känslomässigt vrak. Jag liksom pendlar i humör som en jojo. För visst käns det underbart att Kingen kommer hit igen. Visst känns det så jävla skönt att börja om med ett eget liv igen. Men tryggheten... Tänk om jag får världens insulinkänning och svimmar. Vem hittar mig då? Vem tar Kingen om jag blir sjuk? Vem skjutsar mig till sjukhuset vid nästa irit? Tänk om jag får svininfluensan och kanske måste läggas in, eftersom jag är diabetiker...? Vem tar hand om Kingen då? Jag vet, jag vet, jag vet... Allt löser sig. Men just nu känns det som om det är mycket mörka moln på himlen bara.

Jag känner mig som en jävla gnällspik. Men jag behöver skriva av mig lite ångest. Imorn kanske det känns bättre...

Dumma rygg, dumma sjukhus...

Dagen började så bra. Vi gjorde klart grupparbetet, med några inslag av muränor här och var. Det var skönt. Sen åt jag lunch med min favorit-krambjörnsEmelie. Myspys. Härligt att få tjattra lite om ditt och datt. Sen började ryggen krångla på bilfärden hem... Jag ringde till sjukhuset för att kolla hur länge labet hade öppet. Det var till fyra så allt var lugnt. Jag kom hem till Jönåker och hann äta en macka och sträcka ut ryggen några sekunder. Åkte till sjukhuset, vilket är psykiskt jobbigt. Särskilt när man ska ta massa prover... Inte för provtagningens skull, men det är så jobbigt med att vänta... Vad visar svaren? Vad betyder svaren? Hur går vi vidare nu? Knallar in kvart över tre. Och möts av en låst dörr. "Öppet till 15". Fan...

Nu måste jag ladda om. Igen. Jag är så trött och slut och sliten nu känner jag. Jag kunde verkligen inte hålla tillbaka tårarna.... Ge mig en sjukdom jag kan bota. Hej och hå, borde vara tapper, borde vara glad att allt inte är värre BLA BLA BLA. Vad jag än borde så är jag trött. Och orolig. Jag är inte rädd för att dö. Jag vill inte dö, jag har så otroligt mycket kvar i livet jag vill göra. Jag vill inte dö. Men jag är inte rädd för döden. Men jag är rädd för att få en diagnos som kommer innebära livslång smärta utan lindring eller bot. Det är jag rädd för... Riktigt jävla rädd. För jag tror att om det händer, då kommer jag inte vilja leva. Som jag kände i somras. Då vill jag inte leva. Det var ändå bara ett par månader med smärta och sömnlöshet...

Jag vet att jag inte ska gräva ner mig. Och jag är bara överkänslosam just nu. Trött, frusen och grinig. Jag börjar känna mig stressad också. Nu vill ja att september ska vara över.

Efter sjukhuset masade jag mig till hästen och kände mig oinspirerad. Men jag blev glad att se honom. Min finaste... Julia kom och hon skulle hoppa. Så då gjorde jag och Kingen det med ;) Andreas byggde upp en studs, en låg studs. Vi började med ett hinder och jag var skitnervös... Men tillslut hoppade vi fyra i följd!!! Han var duktig och blev taggad och glad. Jag blev så stolt över mig själv att jag vågade!!! Och jag blev inte ens helt skakig, bara liiiite smårädd. När kärleken nattats och fått kvällshö åkte jag hem. Då hade jag fått ett fint sms som gjorde mig glad och som jag verkligen behövde just då. När jag kom hem tog jag mig i kragen och bakade muffins och en sockerkaka till styrelsemötet. Lagade svampomelett och hann se på lite idol. Dagen slutade med andra ord helt okej.

Trots att det är kallt som fan här. Och ingen ved. Så det blir ett par extra filtar. Tyvärr gör ryggen fortfarande väldans ont. Men lite sömn ska jag nog lyckas få. Det är så ensamt här bara. I min lägenhet är det okej att vara själv, men här känns det så tomt... Jaja.

Blir nog sängen nu. SOOOOOVAAAAAAAAA :D

Städa städa...

Jaaaa lite städning och diskning avklarad. Mamsen kommer ju i helgen. Då måste det vara finfint. Och det kommer en till i helgen - KINGEN!!! :D:D:D Min fina. Hoppas som attans nu att allt går bra.

Dagen har varit bra. Fixat bankdosan, glömde den dock i bilen så jag måste komma ihåg att betala stockholm imorn. Han tror väl snart att jag försöker blåsa honom ;) Shoppat lite också. Trodde det var skralt på kontot häromdagen men upptäckte att jag hade 2500 mer än vad jag trodde ;)

Kanske är det vädret som gör det. Träffade Thalen och Paulina, så jag åt min lunch med dom ute i solen. Sen hade vi ett helt okej seminarium med vår lustiga pedagogik-tjomme. Nu blir det alfapet hos Marcus. Jag känner på mig STARKT att det blir en seger.

Dock inte för mig. hahahaha!

Antiklimax

Mjaaa inte så himla inspirerande att INGEN rookie lyckades åstadkomma en tårta idag... Och bara tre som dök upp. Men men vad gör man? Vi fick gå och fika istället. Det var rätt mysigt det också.

Jag borde läsa inför seminariet imorn, men jag känner mig så jäkla oinspirerad. Har fått remiss idag för fler prover. Det liksom vänder sig lite i magen ändå... Nu ska jag behöva släpa mig till Eskilstunas jäkla sjukhus också... Jag hittar ju inte där. Dom kan väl lika gärna sticka mig i armen i nyköping...? Aja. Dom ska ta om ANKAprovet och skicka iväg bio-odlingar och sen lite andra prover till Klin.fys-labbet.

Vissa dagar är tyngre än andra. Men idag vill jag inte ha någon tung dag... Blä.

Nästan slut

Jaaaa rookieveckorna är i princip över. TRÅÅÅÅÅÅÅKIGT! Det har varit underbart kul! Det första roliga som hänt sedan... ja sedan evigheter... Jag har knappt haft kul sen jag fick diabetes. Först diabetes, sen gjorde jag slut med Wictor, sen spenderade jag sommaren i soffan på grund av ont i benen, sen spenderade jag resten utav sommaren med ryggont, samtidigt oroade jag mig för att ha Bechterews syndrom eller Wegeners granulomatos, fick springa på röntgenundersökningar till höger och vänster, när några frågetecken retts ut kom allt med ögonen och risken för att bli blind. NU RÄCKER DET. Tack. jag har väl fått min beskärda del nu?

Var på Smedstorp idag och jobbade som funktionär. Det är alltid lika roligt! Pappa hade skvallrat om hela min sjukjournal dock :p Men alla är så gulliga och omtänksamma och bryr sig om en där borta... "Det har varit mycket för dig nu" och en kram... Det fick mig att börja tänka lite. Det har varit mycket... Vissa påstår att jag är "stark" som klarat av allt. Men vad är alternativet? Lägga sig ner och ge upp? Folk säger att de aldrig träffat någon så glad som upplevt så mycket motgångar. Men de ser ju inte allt. Dom har inte sett mig under dom nätterna jag gråtit mig till sömns, eller dom dagar som jag legat i soffan och bara suckat, inte ens försökt se något possitivt. Dom har inte varit inuti mitt huvud och hört hur många gånger jag tänkt negativa tankar.

Men nu räcker det som sagt. Nu är det bra, nu vill jag inte ha mer. Visst kan sådana här saker stärka en och få en att växa som människa och blablablaaaa.... Men inte önskar man sig sjukdom heller. Nepp. Nu vill jag bara leva. Nu vill jag tillbaka in i vardagen. För när min vardag är som den ska är den helt otroligt underbar...

Hej och håååå

Trött och sjuk och lite överkänslig. Men det kändes så jävla trist att behöva dra fram dataskärmen så långt det gick. Jag SER INTE. Jag ser inte alls bra. Jag ser dåligt och det går fan inte att fixa.

Jag ska bryta ihop i en liten hög. Jag, hunden och min feber...

Första veckan nästan slut

Och jag är helt slut. Någon frågade mig igår, "varför ställer man upp som rookieboss? Är det inte jobbigt?" Men vadå - det är saaaaaaanslöst kul! Massa possitiv energi och massa härliga människor. Och så blir det legitimt att synas, höras, ta plats och vara allmänt goofy. Jag har världens bästa uppdrag för fasiken :D

Fast sjuuuuuuuuk. Förkylningen smyger omkring, snart bryter den ut. Tur att jag ska vara hemma i nyköping nu söndag och måndag och bara sova, rida lite och plugga. Kanske plugga. Kanske...

På mändag blir det laser igen. Nu ser jag dåligt på båda ögonen. Jag ser inte alls vad lärarna skriver på tavlan. Jag kanske måste få nån slags extrahjälp antar jag... Visst känns det skit. Men jag är inte blind. Jag är inte blind. Jag tänker inte bli blind. Jag vägrar. Icke. Nej! Hoppas dom kan säga mig varför jag börjat se dåligt på det vänstra. Kanske kommer synen tillbaka lite? Jag hoppas på det...

Så jävla skönt att tänka på annat. Härliga människor överallt. Sjöslaget är inbokat nu, det blir jag, Madde, Frasse och Stockholm. Hell yeah :D I onsdags var det film-time också, inte en minut för tidigt hahah. Den har vi försökt få till länge...

Nu ska jag vila en mikrosekund innan 2h bilfärd hem till Jööööönis.... Gäsp.

Rookiesar på plats!!!

Totalt jävla utmattad. Det blir sängen före 22 ikväll. Men totalt jävla roligt!

Intro intro intro... Massa information. Men jag tror det blev bra. Jag hoppas vi får bra med folk till förfesten imorn. Det kommer bli grymt! Känns jäkligt skönt att helt lägga alkoholen på hyllan dom här veckorna. Det gör mig ingenting. Tvärt om känns det bara ännu roligare.

Jag saknar dock Kingen och Kitty. Men snart kommer Kitty hit ;) Och sen storbjässen.

Ursäkta inlägget. Nu ska jag däckaaaaaaaaa!!!

Maktlös

Totalt jävla maktlös. det är det värsta. Att inte kunna göra något direkt aktivt.

Hela min värld är uppochner. Jag vill bara krypa ihop i soffan här hemma och stanna här. Jag vill inte åka någonstans. Jah vill inte flytta till västerås och lämnas ensam med tankarna, oron och ångesten. Men jag vill inte fastna här...

Jag vill bara att allt ska bli som vanligt igen. 2006. Det var ett bra år. Innan döden och sjukdomen kommit...

Ingen bra dag

Nej som vanligt. Bara massa oro, frågetecken och beslutsångest. Kommer jag ens klara av att flytta till Västerås?

Jag mår lite illa. Det börjar kännas övermäktigt. Bröt ihop lite i väntrummet idag, så syster Ewa satte mig och mamma i ett eget väntrum. Jag vill inte bli blind. Men känns inte lovande... Tydligen brukar man behandla akut om man har några dåliga blodkärl, och jag har 20 gånger så mycket... Nu är det bara att vänta. För varje dag som går utan att jag blir sämre desto bättre. Vänta och laserbehandla och verkligen sköta min diabetes.

Så nu blir frågan om jag verkligen klarar av rookieveckorna... Ingen alkohol, såklart. Men jag måste ha sömn också för att värdena inte ska stiga. Jag vet att jag på söndag måste förklara för alla hur läget ligger... Vet inte om jag klarar det utan att bryta ihop... Jag får hoppa över elba-festen. Det är mycket jag får skippa...

Jävla helvete vad orättvisst det känns. Visst - jag är inte döende. Men ett liv som blind, utan min älskade Kingen, det är inget liv värt att leva....

Sista lediga helgen

Japp, det är den sista lediga helgen på länge. På måndag börjar jobbet - igen. Fast bara fyra dagar. På torsdag är det sista lektionen för Maggan på väldigt länge... Tråkigt. Men det ska bli skönt att flytta honom. Om det nu går...

Igår var det kräftskiva här. Vad skulle vi göra utan Ramon? Honom kan man skratta åt en hel kväll ;) Observera ÅT inte MED hahahah! Gott med lite kräftor. Det allra godaste var chokladparfait som mamma gjort, den var sanslöst god!!!

Idag har jag haft Kitty eftersom mamma och pappa är på min kusins bröllop. Jag slapp ;) Förutom det har jag ridit både Kingen och Latizia. Kingelingen var så duktig så. Mina älskade lilla bäbis... Vi travade bommar och kantarde lite på utebanan. jag gjorde samma sak med Latizia men hon var piggelin! Hon har stått några dagar. Så fort jag klämde i med en skänkel lite kraftigare så sänkte hon huvudet och studsade lite. Så man fick passa sig! En skänkel för mycket och hon hade gjort en riktig rodeo hahahaha! tack vet jag vallacker ;) En speciell vallack ;) Min fina pojke! Han ville kela i hagen och skulle blåsa mig i ansiktet och slicka mig på kinderna :D

Det är jäkligt tungt att tänka på att jag kanske blir blind. När spm helst. Det är som att ha två tickande bomber istället för ögon. Jag har inte riktigt fattat det än. Korta stunder sjunker det in - och då vet jag inte vart jag ska ta vägen. jag är rädd. Riktigt rädd...

Tiden går fort...

Nu var det länge sen det skrevs här! Hela jäkla sommaren har ju gått. Fast vilken kass sommar... Inte mycket roligt med den. Det gäller att ladda inför hösten istället. Snart rookieveckor och det börjar kännas nervöst...

I veckan var det dressyrläger på Smedstorp. Helt underbart! Underbara människor, underbara hästar och underbar träning ;) Maggan red Kingen och testade lite galoppombyten. Men Kingen kan inte juuuu... Men ett par fick de till. Och jag lyckades med ett rent dagen därpå!!! :D Sakta men säkert kommer han att förstå, det är bara att leka fram det nu och ha lite tålamod. Min 700-kilos guldklimp!

Ryggen har varit bättre och benen går det upp och ner med. Jag tror att jag har vant mig vid smärtan litegranna. Sömnen börjar ordna upp sig. Och bihåleröntgen kom tillbaka normalt. Visst finns det oro kvar för någon annan sjukdom men jag har i alla fall inte wegeners granulomatos. Men fler tester väntar antar jag...

Så när man tror att man kan pusta ut... Så börjar jag se lite dåligt på höger öga. Fick träffa min ögonläkare idag (han är så sinnessjukt SNYGG!!!! och så sitter han och tittar en i ögat, håller upp ögonlocken och luktar underbart... Grrrrr hahahaha!!!) I alla fall... På höger öga kunde jag knappt se andra raden uppifrån. Aron tittade och tittade och efter ett tag fick jag följa med in i Elinas rum, hon är specialist på diabetes-ögon. Hon tittade och tittade och sen tog dom in en tredje läkare... Tre läkare som pratar läkartermer sinsemellan med bekymrade miner... Man förstår utan att förstå deras fackspråk.

De hivade in mig på laserbehandling direkt. På vänster öga. På höger öga är gula fläcken svullen och kan inte laserbehandlas förräns det är åtgärdat. På onsdag ska jag in igen för kontrastfotografering, de sprutar in kontrastvätska i armveckets blodkärl och sen fotograferar de ögat. Det kommer bli många laserbehandlingar. Diabetesen har alltså gjort att massa nya blodkärl bildas i mina ögon, som mattor. Dessa blodkärl spricker lätt.

Spricker de på fel ställe blir jag blind.

Klarar jag en månad framåt så är chansen större att jag inte blir blind.

Blind. Man kan inte rida om man är blind. Inte på samma sätt. Inte ut i skogen, inte utan ledare.

"Jag vet att det är oroande att höra, men jag måste ju berätta för dig att det här inte är bra. Det ser inte bra ut..."

Jag ringde mamma och bad henne hämta mig. Och då liksom sköljde allt över mig. Jag tror inte jag fattat det riktigt än. Snart kan jag vara blind. Bara sådär. Blind. Det räcker nu. Nu räcker det. Ge mig en sjukdom jag kan bota, bekämpa. Vad som helst...

Gnälllllll

Jaaaa hej det är gnällspiken igen. Men här kan jag ju gnälla med lite gott samvete, ingen måste läsa.

Läste mina antagningsbesked idag och plötsligt känns allt väldigt väldigt tungt... Hur ska jag klara av det? Vad fan har jag gett mig in på? Och till vilken jävla nytta...?

Jag känner hur energin börjar ta slut. All missad sömn tar ut sin rätt. Jag känner mig trött, hängig, sjuk, har ont i huvudet och börjar känna mig smått deprimerad, smått störd, smått negativt inställd till precis allt.

Tänk vilka småsaker man kan ta för givet. Som att sova sju timmar i sträck. Eller somna direkt när man lägger huvudet på kudden. Eller kunna sitta på en stol under en hel måltid. Se på tv och inte ha ont.

Jag skiter i diabetesen. Den stör mig inte så mycket egentligen. Jag skiter i döden. Men jag kan inte på några villkor acceptera att leva resten av mitt liv med smärtor som inga mediciner rår på.

Jag är smått desperat nu. Och jag fick remiss idag, ska på datatomografiröntgen först i augisti... Man kan ju kräkas för mindre. Nu väntar jag bara på ryggröntgenremiss. Vad gör jag om röntgen visar att jag har ankyloserande spondylit? Eller Wegeners granulomatos ?

ur att Kingen är frisk och underbar. För jag är så långt från underbar man kan komma. Jag måste vara en riktig vagel i ögat just nu.

Ridsugen...

Jaaaaa idag vill jag rida! Ska nog göra det ikväll. Inte direkt så att kroppen kan bli så mycket sämre... Har varit och kikat lite på Kiladalen där det var lokala tävlingar idag. Susanna var med. Fy vad jag blir ridsugen! Fast ojojoj så krasst vissa red... Ibland så undrar man ju... sen fanns det ju fina pållar där också ;)

Fortfarande ingen sömn. 2,5 timme i natt. Jag är så trött på det. Och livrädd för att det ska vara såhär resten av mitt liv nu... Jag tror inte jag skulle klara av ett sånt besked. Sjukskriven hela helgen. Vilket jag inte har råd med. Men jag har ju heller inte "råd" med att förstöra kroppen... Hoppas på förändring. Nu tack!

Storasyster är gravid. Hoppas det förblir så. Håller en tumme.

Sleepless...

Det händer mysitska saker i Jönåker om nätterna. Häromnatten fick jag gömma mig för samma mopedist tre gånger. Vad susade han omkring i jönåker klockan tre en måndagsnatt för? Och i natt flög det små flygplan väldigt lågt över Jönåker klockan fyra. Konspirationsteorier, någon? (eller - vad fan gör jag uppe på nätterna?)

Nu har jag fått starkare värktabletter. Hoppas på att kunna jobba på fredag. Det är väldigt spännande mitt liv just nu. Eller inte. Tur att Kitty håller en sällskap i soffan i alla fall...

Ikväll ska vi släppa ihop Kingen och Magic. Hoppas hoppas hoppas att det går bra... Kingen behöver en hästkompis. Någon att vifta flugor med, någon att klia på manken... Pappa har åkt till kommunkontoret med ansökan om bygglov. De tänker lägga ett bud. Vi får hålla tummarna...

Norrland

Jahapp då var man hemma från norrland. Fyyy vad kasst jag har mått. Inte kunnat sova ordentligt (precis som jag inte gjort på två månader nu). Har haft så stört ont i benen. Inte kunnat göra nåt som jag brukar där uppe. Lite fiskande, men inte tillräckligt mycket. Jag har mest legat på sängen och suckat känns det som. Jävla skit...

Fick tag på diabetessjuksköterska i torsdags i alla fall. Det skulle vara normalt med smärta och stickningar i benen om man gått med höga sockervärden länge. Alla andra blev lättade, men jag vet inte... 4-6 värktabletter varje natt så kunde jag sova. Nu testar jag voltaren gel, det verkar funka lite i alla fall...

Jag blir så trött bara. Jag blir galen av att inte kunna sova. Jag är trött, har ont och har just nu höga fastevärden... Blääää... Hoppas det vänder snart. Hoppas hoppas...

Det medicinska frågetecknet...

Japp, nu är det officiellt. Ingen förstår vad det är för fel på mig... Det är ju inte första gången en läkare tittar på mina provresultat och ser ut som ett stort frågetecken... En läkare sa det rakt ut - att jag var "mysko".

Jag vet att jag inte borde orora mig förns de vet något mer. Men jag är ju fasiken hypokondriskt lagd - klart jag oroar mig... Jag mår nog sämre över det här än vad jag vill erkänna för mig själv. Och inte kan jag trösta mig själv som förr i tiden - med sötsaker... Nipprig blir jag!

Nu väntar fler blodprover, röntgen och skiktröntgen... De hade kontaktat nåt specialteam i Linköping angående mitt fall... Just nu misstänker de två olika former av reumatologiska sjukdomar. En utav sorterna bad han mig specifikt att INTE söka efter på nätet ("bara massa hemskheter") De försöker hitta ett samband mellan mina iriter, min diabetes och så de här nya proverna som kom tilllbaka positiva. Jag har fått gått före i köerna för att undersökas snabbt...

Jag vill bara vara frisk!

Inte blir det bättre av att sitta här ensam och tänka heller... Men vad ska jag göra?

------------

Japp nu har jag hittat det;

Wegeners granulomatos är en ovanlig kärlsjukdom (vaskulit) som kan drabba alla kärl, men framför allt luftvägarnas, näsans och njurarnas kärl. Upphostningar med blod, samt näsblod är vanligt. Ögonen är ofta drabbade. Det är också vanligt att njurarna drabbas och om behandling inte sätts in snabbt kan de förstöras. Utan behandling leder sjukdomen snabbt till döden. Särskilda antikroppar finns, och sjukdomsförloppet kan mätas med hjälp av dessa. Behandling är med kortison och cellgifter.

Lata dagar...

Ja hjälp vad ska man göra med all tid...? Päronen bortresta, Therese tågluffar, Carro häckar i huvudstaden, Emelie jobbar på WTAI... Det är jag, hästen, sängen och badkaret som umgås mestadels ;) Men snart är det måndag, då blir det jobb. På kvällen kommer Linnet ut och hoppar lite med Kingen också är det tänkt.

Bläää på onsdag är det reumatologen... Hoppas han inte har nåt att säga. Hoppas att han bara kan konstatera att jag mår fina fisken och får gå hem. Nu får det räcka med sjukdom och sjukhus för min del. Nyss låg jag i soffan och fick ta två sprutor, 1 tablett antibiotika och 2 tabletter voltaren. För att vara så jävla frisk är jag jäkligt sjuk :p Nej men tabletterna är ju lite special just nu. Men diabetes är en riktigt konstig sjukdom. den tar över hela ens liv, fastän man inte märker av den. När värdena är bra mår man ju precis som alla andra, om inte bättre. När värdena är bra är man inte sjuk. Men när värdena blir låga eller farligt höga svävar man plötsligt i livsfara. När man ligger lågt - då känner man sig sjuk som attans. Man ska äta som vem som helst - ändå måste man tänka på varenda liten sak man stoppar i munnen...

Blev en långtur runt nävsjön med Kingen idag. han är så fantastisk! Som alltid ;)

Jag har suttit med massa rookiehäften och andra papper idag men inte riktigt tagit tag i det än. Jag har i alla fall skrivit ut lite... Kanske är det långt till hösten. Eller inte... Men en sak i taget! Det har hänt lite andra oväntade men väldigt trevliga saker ;)

På onsdag blir det fika med Lisa! Prata lite skit och gnälla över ingenting speciellt, som vanligt :D Träffa linn på måndag. Jag borde klämma in sara på tisdag så är Lorry-ligan komplett hahaha!

Vindskyddet..

Det var tider det! När jag och Lisa smög i skogen i färgglada bikinisar, kamoflerade bakom en halv jävla gran! KNAKBRAKKNAK! "Min gummistövel slokar..." "Åååh jag ska ge min flickvän den här glitterspyan som jag spytt upp!" Gosch måste varit... 1999?

Sjuuuuuuk

Jag är ett vandrande kolli. Har varit så sjukt trött sen mina nätter på jobbet. Ovanpå det har jag tydligen dragit på mig en urinvägsinfektion, så nu äter jag antibiotika. Plus att jag haft så ont i magen idag att jag bara låg ner på en kudde fram tills klockan ett då vi åt lunch. Sen kräktes jag upp all lunch och fick lägga mig på kudden igen. En mycket bra dag :p

Vi tittade på hus i gnesta, men det var inte så intressant. Efter det blev det en fika vid sillekrog och därifrån åkte mamma och pappa till norrland. Kitty också såklart! Hon satt med sin pipleksak pumba i sin korg i baksätet ;) Själv åkte jag till apoteket och sen vidare till hästen. Vi myste lite i hagen, borstade lite och sen åt vi gräs och struttade runt på ridbanan... Eller tjaaa, han åt gräs. jag struttade bara ;) Jag orkade inte riktigt göra någonting vettigt.

På vägen hem mötte jag Erik mitt i Nävekvarnsskogen! Så stört roligt! Var ju en evighet sist man fick träffa honom! Men lär bli lite mer av den varan eftersom han ska flytta tillbaka till nypan i Augusti tydligen. Helgen 26-28 utlovades grill och chill ;)

Nu ska jag krascha i sängen tänkte jag... Imorn kanske blir en bättre dag.... I alla fall en lite piggare!

Bilder från allsvenskan

Kingen 3:a i LättA:3

Jag tror verkligen på tomten vi var och tittade på idag. 19 hektar öppen mark, med lite träddungar. Det skulle kunna bli riktigt fint! Bara 1,5 mil från nyköping. Men kruxet är att ett hus måste byggas, ett stall måste byggas, ridbana måste byggas, ridhus... Rubbet. Allt som finns byggt som är värt att spara är en foderlada. Men det skulle kunna bli riktigt fint...

Bilder uppifrån och ner; Kingen i hagen på Dammkärr på sin 8-årsdag. Laget kom tvåa i A-finalen. Kingen och jag kom tvåa i båda klasserna på Smedstorp i andra omgången av allsvenskan. Vinst i LB:2 på Bullersta, båda sista korten.

KÄRLEKEN!!!

Tävling tävling tävling...

A-finalen i allsvenskan gick av stapeön på Bullersta igår. Tur att laget tog sig dit preciiiiis... För väl där kom vi tvåa! Vi red ihop 65% tror jag. Det var jag och Kingen, malle och Lisa, Scilla och Åsa, J'amé och Johanna. Vi tror att vi slutade på en fjärdeplats totalt i allsvenskan, inte illa! Blåa fina rosetter fick vi alla fyra.

Sen fick Kingen en blågul i LB:2-klasen och en gul i LA:3-klassen. I LättB:n red vi på 70,67% och han var så jäkla duktig. Första upptagningen från mellangalopp gjorde han så fantastiskt bra! Vi red som sjätte ekipage och höll ladningen genom alla 35 övriga ritter. Min fina häst, det är fantastiskt vad underbar han är ;) I LA:3-an kändes det inget bra alls. Underlaget var stenhårt! Plus att jag red fel väg mitt klantarsle :p Men det syns nästan inte, han ser jättefin ut! Men den sista rörligheten i honom saknas, särskilt i traven. Men trots det fick vi över 67%, en 7:a på den svåra skänkelvikningen!!! 7:or på galoppbågarna trots att jag red ganska dåligt. Vi satt och jämförde med en ritt jag red för två år sedan - det har hänt en hel del!!! Hela tiden får vi höra av folk att han ser så fin ut, att han musklat sig, att han verkar harmonisk och lydig... Ja, jag vet - han är PERFEKT ;)

Det är så kul att vara iväg med laget. Maggan springer omkring och är engagerad som tusan, coachar oss alla på framridningen och höll i ett band som fladdrade under alla våra ritter hahahaha! :D När vi i laget fått våra rosetter så fick vi rada upp för kort, jag tror det blev 6 kameror på en gång ;) Det är en helt annan stämning än i många klubbar, det känns direkt.

Mjaha idag hade vi "baksmälle"dag här i Jönåker. Röstade gjorde vi. Men vi har varit däckade allihopa. Jag har nog sovit en tre-fyra omgångar. Jag har ju en hel del sömn att ta igen... Inte kommer det bli bättre i veckan, imorn börjar första natten av fyra. Inte får jag sova heller, utan måste upp till den där konstiga dietisten... Efter det ska jag in till sjukhuset och lämna prover och eventuellt ta fler prover till reumatologen... Jag känner mig som ett sjukhuskolli. Men sen blir det visning av eventuell hästgård ;)

Tänk att min fina 700-kilos häst kan vara så underbar ;) Ena dagen visar han upp sig med pompa och ståt, och idag gick jag, mamma, Kitty och Kingen en promenad i skogen. Och han går snällare än kitty ;) Som en hundvalp. Om han inte får syn på en extra god grästuva vill säga...

Första skolfria veckan...

...Och jag är helt död!

Helgen med utgång på Å och sommarfest var helt fantastisk. lite tråkigt att man missade folk som man inte kommer träffa på flera månader eller inte alls... Men men that's life! Det gäller att prioritera, jag fick ju trots allt några sekunder med alla goa tjejer. För att inte glömma ett par rejäla kindnyp och en "har-du-rakat-dig-ordentligt-under-armarna" koll av Lärka. Härliga tider må jag säga! (aka AJAJAJ SLUUUTA!)

Sen skulle jag packa ihop hela lägenheten på söndagen, för att sen hämta söstra mi i södertälje... Jävla omdirigering av vägar och helvete... Men tillslut kom vi fram till Jönåker.

Nu har jag jobbat mina fyra första förmiddagar, 6-14. Imorn blir det eftermiddag. Det har gått bra, lite för bra... August är trasig och Lotta har ¨gått som på räls de första dagarna. Booooring! Inte ens ett teflonbyte. fast idag rasade både Petter och Lotta ett par gånger. Så jag fick äntligen försöka minnas hur man gjorde för att starta upp. Det gick nästan... hade gått asbra om inte Lottas fas krävde en omstart. Men jag har inte gjort de stora missarna i alla fall, som att öppna valsarna utan att hålla i plasten. Fast jag har tryckt fel ibland, dragit in fingrarna på maskinen istället för att starta dom hähähäh...

Men jag har varit trött. Jag kan fortfarande inte sova för värken i benen. Det har blivit värre. Nu tar jag kramplösande tabletter morgon och kväll. Jag var hos läkarn i tisdags. Han trodde det kunde bero på min vätskebrist, han blev lite bekymrad när jag sa att jag max druckit två decicliter vätska per dag sen jag lämnade sjukhuset... Så nu försöker jag tvinga i mig vatten. det är svårt. Tyvärr tog dom fel prover på labbet, de tog prover som remitterats senast. Så jag fick inget HbA1c-värde... Men läkarn ska ringa om det i nästa vecka. Jag ska in och lämna nya prover då också för de här proverna visade på förhöjd mängd röda blodkroppar och någon form av infektion i kroppen. Eventuellt i urinrören pga vätskabristen. Plus att jag nu IGEN måste ta dom proverna som dom tog nu. För jag har fått remiss till en reumatolog... Det känns förjävligt. Hoppas bara det är ögonläkaren som slängt in en reumatolog bara för att dubbelkolla. hoppas att inte röntgen eller det senaste blodprovet jag tog för ögonen ihar visat nåt reumatiskt... Fast jag måste försöka tänka positivt. Om det visar sig att jag har reumatism ovanpå allt så ska jag fan röra mig in i det sista även om det gör så ont att jag grinar. Jag ska fan träna och tävla precis som vanligt livet ut. Sen får domarna undra varför jag grinar. Ha. Jaaaaa just det, jag ska till dietisten på måndag också... Gablääää. Hon är otäck. Konstig. Kokoboom.

Hmmm nepp inga fler krämpor vad jag kommer på just nu :p hehe... Jag väntar bara på en irit och kanske en förkylning eller nåt ovanpå det här... Härligt det är med autoimmuna sjukdomar alltså, min kropp hatar verkligen sig själv :p But I love it! Eller tjaaa, jag försöker...

Kingalingen går bra i alla fall! han har haft det lite lugnt nu ett tag. jag har hunnit köra en rejäl genomkörare hemma, på kandar i ridhuset. Han var såååååååå underbar! Jag satt på hästryggen och tjöt av lycka :D Måste vart kul för Ingela som bor vägg i vägg med ridhuset hahaha.... "vad fan håller den där flickan på med NU då?" Igår tränade vi för Maggan. Han var lite seg och lite tittig men det gick faktiskt bra ändå. jag var helt slut, så jäääääävla trött... Jag höll på att tappa humöret men det gick bra. Sen släppte Kingen lite och blev bara SÅ härlig! "Rider du en sån skänkelvikning är det minst 7, nästan 8. Men får du till den sådär som sista biten när han bara släpper i nacken, ja då ska du MINST ha en nia! Jooo! Jo så fin är han!" Hahaha vadå nej nej Maggan är inte partisk :p Vi ska ge allt på lördag, det får bära eller brista. Sen ska vi inte tävla mer i år, om det inte blir nåt i Västmanland i höst eventuellt... Vi ska ägna sommaren åt semester och galoppombyten. Nu ska vi fasiken upp i medelsvåra klasser 2010! Om vi båda får vara hela vill säga, inga skador nu...

Jag fick skicka iväg mobilen på lagning idag också... Har fått låna en blå liten sak. Den är konstig. men men... Fick ett nytt sim-kort också. Det var därför min mobil dragit så mycket batteri.

Imorn ska jag få träffa ThereseSöpölinii!!!!! Innan hon åker till Italien, kroatien, Slovakien, Österrike och vart fasiken hon nu skulle... Ska bli så jäkla kul. Har inte sett henne sen... Sjukhusvistelsen. Påskas. det är länge sen....

check

tenta - check
systemet - check
MJ - check
ovven - check

sommarfest!

Välkommen "hem" då...

Ja tack för den. Vissa är då inte långsamma. Vissa vill då inte ens behålla ett enda litet minne. Snacka om att krashlanda in i verkligheten. Fan då. Jag som ville leva i min glasbubbla tills den här helgen var över...

Kanske betydde jag inte så mycket i alla fall...

Plötsligt saknar jag Therese så jag blir galen. Hon skulle säga nåt catchy och på ett konstigt sätt få allt att kännas lite bättre. Jag saknar att inte kunna tröstäta heller... Blä för diabetes. Blä. Fasiken, jag börjar bli gnällig. Nu ska jag tillbaka in i min sociologibubbla. Imorn är det över. Imorn kan jag krasha.

Utan Kingen vore jag ingenting. Utan Exxet vore jag ingenting. Jag förstår inte hur människor kan gå genom livet utan djur? Vad lägger dom sin villkorslösa kärlek på? Meningslösa saker I guess. Som typ... andra människor :p

Ajajajje!

Mitt jävla inflammerade knä är inte trevligt alls att ha och göra med... Det beter sig som lilla My. Biter och skriker.

Till skillnad från Kingen! Åh han var så underbar han bara kan bli! Red i ridhuset på kandar. jag känner hur träningsvärken kommer smygande nu... Lätt värt ;) Lätt värt att åka till stockholm häromdagen också. Jag tror och hoppas på att jag klarar tentan ändå. Som Johanna sa - det behövdes en systerdag!

Nu ska jag panikplugga lite till. Och packa. Det blir bra...

Känslorna kommer som i vågor. Ibland tänker jag inte alls på Wictor. Men ibland är det enda jag tänker på... Jag undrar vad han tänker på. jag undrar vad han säger till alla - hatar han mig?

Sleepless in Jönåker

Och jag blir galen. Galnare. Jag förstår att sömntortyr fungerar.

Stockholm och systeryster imorn. Ska bli sönt att bara få komma bort från allt ett tag. Bara få göra något annorlunda. Missar lite pluggtid men man måste ju prioritera :p

How long have I been in this storm..?

Jag har inte så mycket att säga. Känns tomt. Till och från. Vad var det vi diskuterade i förra psykologikursen? Fria val - hur fritt är det egentligen? Vi vill ha valfrihet man vad är det egentligen vi har att välja på?

Tänk att det kan vara så svårt att fatta ett beslut, att genomföra något som man egentligen vet är det rätta men som ändå känns så fel... Det var rätt tillfälle. Men ändå så fel. Allt är så fel. Allt är så rätt. Fast allt är helt fel... Och för övrigt är jag en mycket tydlig människa :p

Plugget går i alla fall i någon riktning. Det är faktiskt riktigt bra böcker i denna kurs. Tänk vad nostalgisk och blödig man är dock, små pilar i en kurslitteraturbok får en att bara vilja lägga sig ner och dö.

Jag hoppas ju att allt det här fruktansvärt jobbiga blir bra. Det vore inte så här jobbigt om det inte varit så bra som det var, innan det blev dåligt. Jag älskade honom faktiskt. Gör det fortfarande på ett sätt...

Man blir ju lite instabil av sånt här. Trillade när jag var ute med Kitty igår och skrapade upp mina knän. Inte mer med det. Men jag började verkligen stortjuta och grinade typ en timme efter det... Blodig och blödig.

Har jag gjort mitt livs största misstag...? Jag tänker tanken. Men det känns ändå inte riktigt så. Någonstans i mig känner jag att jag gjort rätt beslut.

Nej tack...

Kan man inte bara spola tillbaka? Jag borde aldrig klivit ur sängen idag...

Jag sitter ensam hemma och tycker synd om mig själv och hatar mig själv. Jag ångrar så jävla bittert att jag gav upp och åkte hem och bara kastade in handduken. Även om jag hade ALLT emot mig idag så var han så fin på framridningen. Sen klarade jag inte av någonting. Stackars Kingen... Klappade honom massor fast jag bara ville skrika. Han var ju faktiskt superduperduktig, som alltid. Men hon på ryggen är en inkompetent nolla som borde gå tillbaka till ridskolan.... Idag förtjänade jag verkligen en sista plats. Jävla helvete varför går det så bra att träna och sen gör jag bort mig nåt fatalt på tävlingar!?!?! Och varför varför varför gav jag upp? Varför strök jag mig och åkte hem?

Jag satt verkligen och stortjöt nästan hela vägen till färjan. Jag vill bara ibland att någon kan komma och ta bort allt dåligt och jobbigt och lova mig att allt blir bra.

Det är jobbigt att vara helt ensam en sådan här dag. När jag bara sitter och grubblar, och tänker att jag är världens mest värdelösa människa.

I förrgår krachade jag också. Allt med diabetesen kändes helt plötsligt så överväldigande. Jag hatar att alltid ha dåligt samvete så fort jag äter något. Jag hatar att vara orolig för att blodsockret ska ligga på ett dåligt värde. jag hatar att inte bara kunna sluta tänka på mat, vad jag äter, när jag äter, hur jag äter...

Jag kan inte sova heller. Jag somnar någon timme men vaknar sen och kan absolut inte sova. Jag vill bara ge upp allt. Lägga mig ner och dö. Eller vad som helst. Allt annat än det här. Sista tentan, allt planerande inför hösten, hästen, pendlandet... Vet inte om jag vill flytta tillbaka alls faktiskt. Känns inte som nån större idé egentligen. Men jag måste...

Fick världen smäll av Kingen idag också. Han blev rädd för en utav dom där små jävla westerngalningarna. Han hoppad på mig och nockade mig totalt. Jag var tvungen att sitta ner ett tag. har en megastor bula nu och fortfarande huvudvärk.

Jag ger upp. Nu ska jag gå och dra nåt gammalt över mig...

Kan inte sova...

Jag vet inte riktigt vad jag är inne i för någon konstig periiod... Vaknar runt tre-fyra på nätterna och kan inte sova. Det värker i benen och jag känner mig rastlös... Hoppas det snart går över.

Igår hoppade jag Kingen litegranna ;) Han var duktig! Jag blev lite pepp på att kanske trava runt någon 50-60 bana på klubbtävling med honom ;) Det vore så himla skoj fast jag skulle vara sååååååå nervös... :S

Jag laddar inför helgens LA:4 och LA:5. Det ska bli riktigt kul faktiskt, även om jag antagligen blir själv halva dagen. Tror inte Lisa hänger på eftersom Malle kom hem igår. Stackarn, inte lätt när man vart hos snopp-doktorn och fryst bort cancer ju :( Men mamma, pappa, Britt och Svante kommer nog hinna kika på första klassen i alla fall. Sen kommer det väl inte gå så lysande i LA:5-klassen eftersom vi aldrig ens ridit igenom vägarna, än mindre testat hur snäva bågarna blir i förvända galoppen.

Imorn ska vi titta på hästgård. Den verkar riktigt bra. men vi får se, vi får se...

Nehej ett nytt försök med kudden. Vad tusan gör alla fåglar uppe förresten?